2010 snart SLUT

Tja!
Har tagit ett långt tyst jullov från bloggen, det har tyvärr blivit en vana.

Julgransjobb och jul har stått i vägen för min ork att över huvudtaget skriva något.

Snart är det nytt år, och det innebär många saker. Mer om det sen!
Men en sak är saker, det kommer att bli ett starkt år!

GOTT NYTT ÅR, KÄRA VÄNNER OCH BLOGGLÄSARE!

Ett rejält uppvaknande.

Ärligt talat. Fattar inte att det inte slagit mig hårdare förrän sent nu ikväll. Imorgon kommer ännu ett av mina stora favoritband inom favoritmetalgenren Thrash att stå på Debaser Medis scen. Jag har inte köpt biljett, men man kommer att kunna köpa i dörren vilket gläder mig starkt.

Imorgon är det dags. Europas bästa thrashmetalband. I Sverige, I stockholm, på Södermalm.

KREATOR

Känsliga lyssnare ombeds att ta det försiktigt, så att du inte blir överkörd!

Inte nog med det så spelar även Exodus och Death Angel. Kan bli en myyyyycket trevlig kväll!

Så mycket bättre - En reflektion

0 minuter: öppnar nytt inlägg

Tjenixen!

Jag må ha en av världens mest kritiska ståndpunkter när det kommer till musik, jag kan åtminstone tro det själv ibland. Om du är en person som jag inte känner sen tidigare, och som kommer igång med en musikdiskussion med mig, kan du vara beredd på att jag kapar av din åsikt ganska raskt. Det har varit så tidigare i en större utsträckning. Nu har jag nog lärt mig att respektera allas åsikter. Jag har helt enkelt blivit en snällare kille.

Nu var det i vilket fall som helst inte detta som inlägget skulle handla om. Jag har nämligen lyssnat en hel del på det nyligen släppta samlingsalbumet från TV4:s succéprogram "Så Mycket Bättre". Det är faktiskt väldigt mycket bättre än jag någonsin vågat hoppas på. Självklart är vissa tolkningar klart mer intressanta än andra, precis som förväntningarna på de olika artisterna har legat på väldigt blandade nivåer. Jag vill ju inte påstå att jag var särskilt intresserad av att börja titta när reklamen visades innan serien började sändas.
Tvärtom. Jag satt i vår slitna soffa med armarna i kors och utbrast i korta hugg, "Jaså, nu kommer en ripp-off på Stjärnorna på Slottet. Det tog bara tre år för TV4 att kopiera idén. Är de verkligen så dåliga?"

Men jag får nog böja mig och erkänna att jag hade fel. Jag har förvisso inte sett ett enda helt avsnitt av serien, utan har istället förpassat mig till TV4play och gått direkt på klippen med artisternas framträdande, dvs allas framträdande förutom Christer Sandelins vaga försök till ett lyckat resultat.

Jag står verkligen inte ut med den killen.

Hur mainstream det än stinker om hela grejen kan jag inte undgå att fascineras av hur originallåtarna totalförändras i karaktär när en annan röst istället får sätta sin prägel. Många av låtarna har också arrats om helt och hamnat i helt nya genrehyllor. Den kanske största förvandligen stod Lill-Babs för när hon smårappade Petters "Såklart!" uppbackat av en bossa-liknande rytm i smoothjazzig stil. Hon är ett proffs ut i fingerspetsarna, och faktum är att det låter bra på riktigt. Det låter mer än att det bara är bra vid en lyssning. Känslan håller i sig även vid femte lyssningen, längre än så har jag inte kommit än.

För er som inte följt serien, eller som helt enkelt glömt bort vad som hände, så vill jag nämna vilka artister som faktiskt var med:
Petter
Lill-Babs
Thomas Di Leva

Plura

Lars Berghagen

September
Christer Sandelin

Plura är den som imponerat mest på mig. Hans tolkning av Sandelins "Det Hon Vill Ha" är helt fantastisk. Låten som i originaltappning är riktigt, riktigt töntig får nu en helt annan innebörd. Man kan faktiskt förstå vad texten egentligen säger. Det enda missen är att det skulle ha varit Plura som skulle ha skrivit den. För det låter verkligen Plura. Att han skulle tolka Petters (Säkert!) "Logiskt" föreföll mer som en självklarhet, men det låter precis likadant där. Det blir Pluras låt direkt.

Den artist som fått mest medial succé efter serien är September, som egentligen heter Petra Marklund. Jag blev sjukt förvånad när jag läste att hon faktiskt bara är 26 år, även om hon varit proffs i branshen i nästan 10 år. "Mikrofonkåt" gick direkt upp som nummer 1 på topplistorna, men jag hävdar att hennes tolkning av Di Levas "Vem Ska Jag Tro På" är något vassare. Den känns mer äkta. Mycket av det beror på att Petra själv sitter med gitarren och plinkar till en nedskalad version av den gamla hiten.

Det spelar egentligen ingen roll vilken låt som jag eller någon annan tyckte var bäst. Hennes stora genombrott på hemmaplan sker nu.

Intressant var också hennes version av Pluras (Eldkvarns) kanske största hit "Kärlekens Tunga", det är någon sorts clubversion med tydligt 80-talsinspirerande synthar och snyggt viskande delay på sången. Låten var med i sista programmet i lördags, så jag har knappt hunnit lyssna in den.

Jaha, fler låtar då?

De två äldsta i sällskapet bjöd på varsin medryckande och rörande ballad. Berghagen lyckades få till sin personliga touch på Petters "Längesen" och Lill-Babs fick Plura att gråta när hon tolkade hans "Huvudet Högt". Denna låt fick mig att krypa in i mig själv och den är en av mina favoriter från serien, tror säkert att jag kommer fortsätta lyssna på den. Hennes tajming är av yppersta världsklass.

Jag har inte nämnt något om Petters och Di Levas framträdande. Anledningen är att de i min bok inte stack ut tillräckligt mycket i mängden. Men det var faktiskt inte deras tolkningar som var sämre, de var riktigt bra. Jag har bara inte blivit tillräckligt förvånad på de få lyssningar jag gjort. Jag blir gärna förvånad, det är då jag blir som mest imponerad.

Det finns dock andra saker kring serien som jag funderat en del på. Hur valdes låtarna ut? Valde artisterna själva eller blev de tilldelade varsin? Hur mycket har artisterna själva lagt ner i tid energi på förändringen? Visst, vissa kräver mer förvandling än andra. Men ibland luktar det lite som att någon lyhörd producent suttit och finputsat på låtarna till de skulle passa de nya artisterna. Jag föredrar att man står för hela skriveriet själv. Men jag får väl böja mig i detta fallet också. Huvudsaken är väl att det låter bra? Mjjaaaaaaaa... det tar emot. Men okej då.

Kan säkert rabbla på en stund till men nu jag trött på det här.

Nu ska jag lyssna på hårdare grejer istället. Thrashfest på onsdag kanske? Vore sjukt najs att se Kreator en gång för alla!!!

Godkväll!

Slut: 2½ timme senare

Tänkte skriva ett blogginlägg

"ETT BLOGGINLÄGG"

Trött och korkad.

Imorgon ska jag till Stockholms Bordtennisförbund igen. För att jobba, tänker ni kanske? Nä.
Jag ska hämta mina brillor som jag glömde idag. Varför ska man alltid lägga ifrån sig saker på ställen som man inte har översikt på mer än den gången man lade bort dem. Irriterande. En onödig resa som jag lätt kunde ha sluppit.

Snart nalkas löningshelg, men Putte, den mannen får inte dricka öl någon dag! Pingisjobb lördag, ledsagare söndag o mer pingisjobb på måndag. Det är nu som jag för första gången har börjat uppskatta ledig tid och se det som en lyx istället för en vana.

Det var allt för idag.

2010 års I-landsproblem

Well, jag vill inte påstå att jag suttit och finurlat på en lång lista, men det finns några grejer som helt klart sticker ut.

På topplistan återfinns som vanligt SJ och dess stora problem. Nu har jag själv inte berörts, så jag har inte haft anledning att sura över det. Men det finns ju en stor mängd människor som råkar ut för detta titt som tätt, men vad jag förstår är folk numer relativt vana vid att exempelvis förseningar sker rätt ofta. Det verkar nästan som att man tar för givet ATT det kommer vara försenat, och istället blir starkt förvånad om resan skulle gå helt smärtfritt.

Årets vinnare av "onödiga I-landsproblem" utnämner jag till begreppet "facerape". Varje dag tjatar folk om att deras Facebook-konton har blivit facerapade och att folk skriver stötande/roliga/obskyra statusuppdateringar på deras profiler. Ett tips, skydda ditt lösenord? Det är inte jättesvårt.

(Bild hämtad från Lidingöbladet)

På allvar, jag kommer inte på några fler just nu. Det tog totalt stopp. Jag som tyckte att jag funderade fram en riktigt intressant rubrik.
Har du några I-landsproblem på lut som varit aktuella i år?

Slutet på historien.

Håkans bil är inte kvar något mer.

Jag tror att nästa gång jag ser den bilen kommer det att sitta vinterdäck på! :)

Hur gick det?

Idag skulle den numer väl omtalade Håkan skjutsa mig hem från ett möte på Stockholms Bordtennisförbund för att sedan skjutsa mig ner till pingislokalen där jag skulle ha hand om en grupp högstadieelever från Tallbackaskolan.

När vi kom ner till vändplan var vädret i full gång med att yra omkring oss och ge oss ett lite blötare yttre med sitt snöblandade regn. Jag sprang hem och hämtade en väska och kom sedan tillbaka och satte mig i bilen. När vi sedan skulle åka därifrån hände det som ibland händer när första snöovädret drar över, nämligen att vi inte kom upp för backen upp till vägen igen.

Varför det, undrar man kanske? Jo, för Håkan hade inte bytt till vinterdäck på sin bil.

Där satt vi, gjorde försök efter försök för att övervinna det hala djävulskapet. Men icke, gång på gång gled vi sakta bakåt igen.

Jag var tvungen att gå iväg för att hinna till nästa ställe, och lämnade Håkan kvar åt sitt öde.
När jag sedan kom hem igen efter två timmar tänkte jag att jag skulle ta mig en titt och kolla om bilen stod kvar. Det gjorde den, utan Håkan.

Så hur gick det nu för Håkan och hans bil? Fortsättning följer..

På tiden.

Snart borde jag bestämma mig för hur jag ska göra.

Tankar efter gig och filmsnack

Tja!
Nu har man landat igen efter fredagens strapatser med Original High Five. Debutspelning, fullpackat med folk som dansa och sjöng med (!!!). Man kan lugnt säga att jag var en mycket lycklig man denna kväll. Där får man sitta bakom trumsetet och spela med bandet som man själv är fan till. Jag har inte sett till några bilder än, men två Youtube-klipp kan jag länka.

Nu ser jag stört fram emot flera spelningar! Skulle vara grymt och spela i Örebro faktiskt, då jag saknar stället lite grann :)

Så var det med det. Igång hade jag en enda lång dag av chillaxande. Såg två filmer, ganska färska. Nya Wall Street och Inception.

Den förstnämnda kan jag kommentera med att jag håller med de flesta om att den var ett bottennapp. Långt borta var känslan från originalfilmen..

Inception var bra, men faktiskt inte mer än så. Eller så är den jättebra, men med tanke på de astronomiskt fina betyg den fått, så lägger jag mig lite under. Visst var den snygg, men det var egentligen bara två scener som imponerade på mig. Självklart scenen när de vänder upp och ner på Paris, och sen scenen där Arthur flyger omkring viktlöst i hotelkorridoren.

Konceptet på handlingen är faktiskt ganska genial, men jag tycker att man framställt på fel sätt, det är alldeles för mycket Hollywood-dravvel och puttinutti. Att den skulle vara så invecklad och svår att hänga med i som många pennor har skrivit håller jag inte heller med om. Det kan förvisso te sig sunt, att den faktiskt går att förstå. Jag hade dock nästan hoppats på att man skulle hamna i ännu större förvirring om i vilket "drömlager" de befann sig i, och att konceptet Limbo skulle ha visats mer visuellt med hjälp av tokiga miljöer istället för att förklaras med hjälp av känslosamma dialoger.

Filmens stora behållning är huvudrollsinnehavarna, där Joseph Gordon-Levitt och Ellen Page gör ett sjukt starkt skådespeleri bakom centralfiguren Leonardo DiCaprio. De framhäver verkligen de rätta känslorna i varje scen. DiCaprio klarar sig rätt bra med sin seriösa min med rynkad panna och lätt dimmig blick.

Snart väntar nya vecka, och nya äventyr. Jag ser fram emot lite jobb, några möten, kanske repa och några trevliga häng kanske?

OHF på Spotify!

Inte nog med att jag om två dagar gör mitt debutgig, nu:

ORIGINAL HIGH FIVE, NU PÅ SPOTIFY!

YES!

Irriterad.

Det borde bara få finnas en sorts konsert/klubbarrangörer.

Den bra sorten!

Gene Hoglan.

Gene Hoglan. Vilket monster han är, både till utseendet och till spelsättet. Han är kanske mest känd för att vara trummis i Strapping Young Lad, men har även spelat med Dark Angel, Death, Testament, Meldrum och många fler. Det är inte så konstigt egentligen, då han är den maskin han är.

Det här spåret heter "Hall of the Gods" och kommer från hans senaste band Mechanisms debutalbum Inspired Horrific. Just den här videon kommer från hans DVD "The Atomic Clock", vilket är hans smeknamn. Medan vi får se hans fantastiska färdigheter vid trumsetet så förklarar han olika komp, och hur de kom till. Väldigt intressant på många sätt.

EDIT: Gene Hoglan har för en månad sen hamnat på omslaget till Modern Drummer, världens största och mest kända trummagasin. Det är ett stort erkännande i sig! Nästan värt ett grattis!

Nostalgisk.

Jag satt här och letade efter ett filmklipp för en stund sen, där citatet från inlägget tidigare idag är taget ifrån. Jag tänkte att det skulle vara lite roligt att få upp det på bloggen, men det gick sådär faktiskt. Så jag började fundera på om den kanske fanns på stora stationära datorn, startade igång den och började leta bland en massa mappar.

Jag blev bra nyfiken när jag hittade en mapp med mobilbilder från 2005-2007. Jag kunde inte då dra mig till minnes exakt vad det var för bilder. När jag sedan började kolla igenom så märkte jag hur mycket historia som fanns där. Varje liten bild bär liksom på en liten berättelse, och jag satt verkligen och mindes varje ögonblick för varenda bild som tagits med min gamla sketna "en komma tre megapixel"-kamera. Det var lite magisk stämning här för en stund. För fyra år sen var de liksom bara bilder, nu är de så mycket mer. Eller?

Där fanns en massa bilder från pingisen, från Blackan, från repen med Robin och med Minor Tension, skärgården med Filippa, från juliresorna i Finland och en massa mer kul!
Jag borde verkligen slänga upp lite bilder på nätet. Kanske framför allt en bild på Lelle från Ettan i Blackan. Det var på den tiden då han hade en sån jävla markerad mustasch. En helt underbar syn som man fortfarande flinar stort åt. Då var han så långt ifrån den välklädde kille han är idag som man kan komma.

Jag tror på allvar att jag fortfarande vill ha kvar min mentalitet från 18-årsperioden. Jag har verkligen ingen lust att bli vuxen.

Grabben fyller tjugo.

Idag fyller min gamle vän Robin 20 år. Det var f*n på tiden. :)

Vi gratulerar honom! Hipp, hipp! HURRAA!

"Ha en trevlig arbetsvecka!"

Du är en bra snubbe, Anders.

En dålig sak, och en bra sak. Eller ingetdera?

Idag skulle jag egentligen ha befunnit mig i Uppsala för en liten påhälsning. Nu vart det inte så, och det var ju inte så kul. Jag hade sett fram emot det ganska mycket.

Men men, sånt behöver ju inte betyda att skit föder skit. Istället begav jag mig tidigare ikväll ner till det tidigare avslutade kapitlet pingislokalen för att hjälpa Håkan med en träning, och sedan ta träningen efter på egen hand. Detta hade det ju naturligtvis läckt ut information om, från min mun då uppenbarligen. Så ikväll stod jag där med tre av mina gamla "adepter" framför mig. Mackan, Wille och Marc, vilket var något som kändes oerhört nostalgiskt. Vi drog ett par matcher efter träningen som vi alltid brukade göra förut när jag förtfarande slog dem med hyffsat klara siffror. Jag trodde jag skulle åka på FETTORSK, men ack! Har man det inte i kroppen så har man det i huvudet!

Dock slog en tanke mig när jag efter träningen sakta lunkade hem med Mackan gåendes bredvid; jag tror nästan att de gamla tiderna när jag var tränare åt de här grabbarna gör sig bäst som fina minnen. Jag har inte för avsikt att hoppa in som fullständig tränare igen, och i mina ögon är de där fortfarande grabbarna som jag var tränare åt. Det är något som aldrig kommer att förändras. Så det kändes faktiskt lite konstigt samtidigt som det var kul ikväll.

10 år i den jävla lokalen alltså.

Älginfluensa

Min gode vän Elias är bra på att skapa kreativa musikaliska stycken. Här är hans senaste alster.

Yo-Yo-Yodleli-Wobleli by aelginfluensa

Väldigt tunga grejer! It's awesome.

<3

Höstmörkermusik.

Srry för 2 tysta veckor här på bloggen. Har haft fullt upp med tankar och diskussioner på annat håll, glömde helt enkelt bort. Nu har jag dock en grej som jag bara var tvungen att få upp här.

Jag har nu med stor sannolikhet hittat höstens favoritplatta, trots att den bara snurrat ett varv hittills.

Junip - Fields

Trummor, synthmattor och en viss person som spelar akustik gitarr och sjunger på sitt alldeles säregna sätt. Han är en fd student från Göteborgs Universitet som tidigare gjort sig världskänd på sina två soloalbum, bl a med två superkända covers på en The Knife-låt och en från Massive Attack.

Börjar det klarna nu? I vilket fall som helst, fixa skivan på vad sätt du nu behagar, och låt dig drömmas bort av en av för höstmörkrets absolut mest passande och intressanta skivsläpp.

Länkar:

Spotify

Pirate Bay

Cdon.com

P.S Mitt liv rullar på riktigt bra just nu, för den som undrar :)

Bättre uppdateringar inom kort! D.S

Myspys.

Igår vart en rätt lång dag bestående av 3 pingispass, soundcheck med Kuling och sen ett rep med Original High Five. Jag var sjukt trött när jag vid 21-tiden klev in genom ytterdörren med tunga steg. Då tänkte jag att det vore skönt och lägga mig och slökolla på någon lättsam film. Ganska intressant blev det när hela Kyrkbacken slocknade i ett elavbrott. Det stoppade dock inte mig, jag hade massa batteritid kvar på laptopen och tände ett par ljus så var saken biff liksom.
Awesome.

Nu har jag blivit anställd som ledsagare/avlösare. Känns som att man kommer göra en grym insats!

[Dagens låt: Porcupine Tree - Deadwing]

Trångsynt.

Alla kan ju inte ha ett superengarerat musikintresse. Det är helt sant.
Men jag måste nog säga att jag tycker att vissa är lagom trångsynta när de har t ex dessa favoritartister uppradade (kronologisk ordning):

Kings of Leon
Melissa Horn
Hoffmaestro & Chraa
Oskar Linnros

Min poäng är inte om artisten är dålig eller bra, utan att såååå många just råkar ha dessa som favoriter när de är aktuella, eller inne. Efter ett par månader så byter man. Det blir som att den artisten säger om man är inne eller inte, just då. "Klart jag lyssnar på Melissa Horn, hon är ju bäst". Det kan hon ju visst vara, men vafan liksom. Jag vill inte dra människor över en kam, men är man lite FB-fantast så hamnar man lätt på folks profiler, och just dessa fyra artister är överrepresenterade bland många.

Jag blev faktiskt förvånad, och som den kritiker man är, rätt störd. Bli dig själv, var dig själv, sök utanför ramarna.

Ärligt.

Jag är precis samma snubbe som jag var för ett år sen, tre år sen, eller fem år sen. Jag har och andra sidan utvecklat mig, både emotionellt och fysiskt.
Jag tycker samma saker som jag gjorde förut, men jag kan ha blivit tydligare eller otydligare i mina åsikter. Hur mycket mitt liv än förändras så vet jag vart jag kommer ifrån, och vad jag har nu och har haft då. Tid finns alltid så det räcker. Då menar jag inte tid som timmar och sekunder, utan tid i allmänhet. Vill man ha någonting så kan man avsätta tid för det, och då menar jag inte heller timmar eller sekundrar. Samtidigt så kan man inte bara tänka utifrån sin egen tid. Vi delar tid med varandra, och det är nåt vi har ansvar för. Vissa relationer kräver mer tid än andra, mer känsla och mer närvaro. Och varför ska man låtsas?

Jag låtsas inte. Gör du det? Om så är fallet, tänk över det och var ärlig. Mot dig själv, och mot andra.

Två veckor.

Två veckor har snart gått sen valet. Det är fortfarande en del saker som inte är klara och genomförda innan Riksdagens första samling på måndag. En sak är dock säker.

Oj vad skönt det är att valkaoset är över!

Över och ut.

Update.

Fick följande låttext länkad för knappt två månader sen. Då mådde jag kanske inte superbra, hade svårt att känna mig nyttig, viktig eller att jag gjorde nåt med mitt liv. Men nu, efter snart tre veckor i Stockholm, börjar jag på allvar känna lusten tillbaka. Suget finns där, leendet finns där, likaså planerna. Inspirationen flödar just nu.

Såhär försöker jag tänka:

Reality is something that you rise above
We don't see things as they are, we see them as we are
Avoiding danger is no safer in the long run
The fearful fall foul of fate as often as the reckless
You don't need money to be rich anyhow
Spending yourself is what it's all about

No tears
No lies
No pain
No doubt
No darkness
No confusion
No loneliness, despair
No more, no more
It's all illusion

If you have made mistakes
There's always another chance for you
You can start over again at any moment
Any little time you choose

Talk about failure
To fall is not to fail
Failure isn't about falling down
Failure is staying down

Energy makes energy anyhow
Spend yourself and get rich right now

Låten Rich med Marillion

TACK S.

Arthur.

Arthur. Mannen, myten, legenden.

Tänk om alla människor vore lite mer som honom?.....
Jag hoppas verkligen att han överlevde jordbävningen.

Skjut honom.

I det här inlägget kommer jag avstå från att försöka verka formell, eller välskrivande i ordets rätta mening.

Jag ska helt enkelt bara säga vad jag tycker om en specifik sak.

Jag satt tidigare ikväll och kollade på Idol vid 20-tiden. Sex personer skulle ikväll sjunga i veckans tredje kval av totalt fyra. Det är det första momentet under "Idol-resan" där tittarna har makten, genom att rösta på sin favorit. Juryn sitter bara med, och kommenterar varje framträdande.. blabla.. ja, ni känner till konceptet. Antagligen för bra ert eget bästa.

Kontentan handlade emellertid inte vad programmet går ut på, utan på ett uttalande som den eminente jurymedlemmen Andreas Carlsson yttrade efter ett visst framträdande.
Jag kommer knappt ihåg om det han sade var menat som positivt eller negativt, men termen han använde var "the moneynote".

Jag ska säga vad jag tycker om den termen. Jag ska berätta vad jag tyckte om att Andreas Carlsson använde den. Jag ska säga vad jag tycker om Andreas Carlsson.

BAJS. ANUS. R*VHÅL.

Decide for your own choice

Först och främst, hur långt har det gått när man börjar prata om musik/toner som mjölkar pengar? Det låter nästan äckligt att man skriver låtar eller tar tillvara på röster som har just den 'kvaliteten'. Det värsta är ju att det är sant, och så har det säkert varit sedan 1940-talet.

Det som dock gör mig riktigt förbannad på situationen är att han nämner uttrycket moneynote i Idol, ett av Sveriges största TV-program, och där publiken är ganska ung. Vad tror man att det sänder ut för signaler till människor? Okej, vi går mot ett allt mer kapitalistiskt samhälle, det är ju liksom helt och hållet fakta. För att förtydliga så säger jag inte det utifrån en politisk ståndpunkt. Men oavsett så tycker jag att man ska hålla sig borta från att musik endast skulle vara en pengamaskin. Konsten ska ju stå i centrum. Visst, man bör ta betalt för sin konst till viss del, men det är en annan diskussion.

Vad jag menar är att om man skickar ut signaler om att skapa musik bara skulle handla om att tjäna pengar, med lockelsefraser som "bli allt du har drömt om", då har man nog valt att förstöra fel bransch. För det är precis vad man gör med musikbranschen. Förstör den. Då kan man inte älska eller värna om den på samma gång.

Som kuriosa kan jag nämna att jag kollade igenom A. Carlssons portfolio på nätet. Nu vet jag vem som är en av de viktigare ansvariga för hela pojkbandsvågen på 90-talet.

Observera att A. Carlsson fick agera ansikte för hela den superpengakåta musikbranschen i detta inlägg.

Rapportavläggning på den sjunde dagen.

Yo!

Har inte skrivit på ett par dagar, och det av den enkla anledningen att jag haft fullt upp på flera håll. Jag mår riktigt bra just nu. Har inte fått något fast jobb ännu, men dagarna har lyckats fyllas med inspirerande möten, bra musik och repande, men också utav en del ilska.

I fredags fick jag veta att ännu en av Solnas kommunala fritidsgårdar ska lägga ner. En av de riktigt klassiska i kommunen. Anledningen till detta är att antalet inskrivna barn har minskat markant de senaste åren. Detta är ingenting man direkt kan skylla Stadshuset för, men eftersom det är i ett led av nedlagda skolor, fritidsgårdar och idrottsanläggningar så tycker jag att man kan hålla Solna Stadshus ansvariga. Heja Moderaterna! Verkligen inte.

Med respekt för de ännu ovetande barnen vill jag inte säga exakt vilken fritidsgård det handlar om.

Var under samma dag nere i Hagalundsparken, en annan fritidsgård här i Solna. Som fortfarande fungerar stabilt, när jag ändå var inne på den tråden. Det är den fritidsgård som jag själv är upvuxen på. Där pratade jag med föreståndaren och eldsjälen Chrille och berättade att jag var hemma igen, och om mina planer framöver. Han är en man med bra kontakter, och kunde ge mig bra tips, men han ställde också upp på att bli en referens. En referens som jag kan tänka mig väger tungt i Solnas skolor och fritidsnämnd.

Fredagen var allt som allt en mycket bra dag. Det känns som att saker och ting går åt rätt håll!

Igår lördag blev en riktigt lång dag. Den bestod mestadels av ett genrep tillsammans med Robin i en replokal i Bromma. Vi höll på i nästan 7 timmar mellan 16 - 23 med att öva in låtar och även jamma en del. Idag ska jag nämligen göra ett första rep ("audition") med Original High Five. Jag är sjukt inspirerad. Ett schysst erbjudande för en liten trummis som jag. Framför allt lär det bli till att börja gigga igen, nåt som jag ser fram emot väldigt mycket. Förutom det är det ju ganska trevligt att spela med en blåssektion också. Jajamensan!

Anders kom ner vid 22 igår och jammade med oss, sen drog vi två iväg på en sedvanlig biltur. Vi hamnade av tradition först vid Lövstaklipporna, där vi satt och tittade ut över vattnet och den mystiska natthimlen. Sen åkte vi vidare på en spontan tripp in till stan för att titta på alla snygga människor i Stockholms elit på Stureplan. Inget Parlamentet-avsnitt i världen är i närheten av att framkalla lika många hånflin. Herregud. Tjejer, ni ska fan inte gå i högklackat när ni inte klarar av det. Man skäms ju.

Vi åkte vidare en stund till. Men gäsparna började komma med allt jämnare mellanrum så Anders lämnade av mig hemma vid 2.

Jorå såatt, om ett tag bär det iväg till Brommaplan igen. Håll tummarna!

Imorgon ska jag faktiskt jobba också!!!!! Håkan ringde..

PEACE!

Tokiga tanke.

Jag är totalt besatt av DMB. Fast på ett moget sätt, inte så att jag pratar om dem så ofta? Eller det kanske jag gör? Men det är ju inte så att jag började gråta när jag såg dem första gången. Fast det gjorde jag ju.

Men jag har en skön inställning till bandet, jag lyssnar ju bara på dem väldigt mycket. Fast har man pratat med mig längre än 10 minuter så har man hört talas om Dave Matthews Band. Det är faktiskt inget jag tänker på, det har bara blivit så. Jag sprider bandets musik vidare till andra likt en farlig epidemi. Det är dock något jag gör medvetet. Det blir lite moment 22 över det hela. Dock är en sak säker, ingen bör ha missat dem.
Det finns bara en person som jag kan acceptera när denne säger att musiken inte alls är bra, och det är för att jag har accepterat hans tankegånger och åsikter angående musik i största allmänhet. Om någon annan skulle dissa DMB skulle jag bara säga "du har inte inte hört tillräckligt". När jag tänker efter så är det bara personen precis nämnd som har dissat DMB för mig.

Jag älskar och har älskat flera artister och band genom åren. Både på ytan och på det verkliga djupet. Det finns dock inget band som har matchat min person och mitt musikaliska tänkte som DMB. Band som Megadeth, Slayer, Roxette, Opeth m fl har varit otroligt viktiga i min utveckling. De är band som jag känner en stor identitet med. DMB har dock lyckats få mig att känna att jag önskar att jag hade skrivit hela deras katalog. Jag avgudar allt de gjort, varenda låt på varenda platta. Nästan. Det borde ju betyda att det ÄR en identitet, right?

Flummig i huvudet är man.

Jodå så att, idag är det söndag.

INLÄGG RADERAT.

SVERIGE HÅLLER PÅ ATT BLI ETT INTRESSANT LAND, MINST SAGT.
SD, DÅLIGT FÖR ALLA MEN BRA FÖR DEBATTEN?

Valtrött.

Allt här i världen handlar inte om politik.

Dom vill bara att du ska tro det.

På måndag kan vi äntligen återgå till det vanliga livet igen.

Dear Mr. President

Mycket bra låt från 1992. Linda Perry i sina yngre dagar. Idag är hon kanske en av världens mest kända låtskrivare/producenter du aldrig hört talas om.

Smiley-generationen

Kommer ni ihåg när MSN blev populärt? Det var i ungefär samma veva som Lunarstorm och senare Playahead blev stora succéer. Kan det ha varit runt 2001? Eller kanske ännu tidigare?

Det var ju helt otroligt enkelt att ha kontakt med människor, flera samtidigt, utan att det kostade en enda krona. Nå, eftersom chatten bara bestod av svart text på vit skärm så blev det ganska svårt att urskilja känslor ur enkla fraser. Man kan ju varken höra, se eller känna personen du pratar med. Det var då räddningen kom. Smileyn! Vad skönt det var! Man kunde nu visa om man var glad eller ledsen, gråtande eller rykande ilsken, trött eller förvånad. Genast blev det mycket enklare att föra känsliga konversationer utan att behöva ta till långa förklaringar.

Jag tänkte inte försöka ge mig på hela utvecklingen utan gå direkt till slutklämmen.

Vad som har hänt nu är att man tror sig kunna läsa av människor beroende på hur man matchar text med smileys. I många fall brukar det också stämma. Långt ifrån alltid, men ofta. Det kräver dock år av träning. :)

Det blir än mer komplicerat när man börjar räkna antalet smileys, dvs fler ":)" desto gladare, eller kanske desto mer ironisk?

Misstolkningar sker ofta. Är man ironisk, allvarlig eller väldigt allvarlig osv?

Är du en smiley-junky?

Fundering.

Förut kunde jag känna mig otroligt rik när jag hade både öl och snus, men jag känner fortfarande lika rik på egenrullade cigaretter och vatten.
Det är ganska lätt att gå igenom förändringar. Det är åtminstone väldigt lärorikt. Man lär sig uppskatta det mindre när man inte har massa pengar i plånboken. Det kan dock bli lite pressat läge när det förväntas av en att man måste ha pengar för att över huvudtaget ska kunna socialisera. Det är kanske så man kan börja bena i saken. Tänk er detta scenario:

Man är ett kompisgäng som brukar umgås en hel del. Plötsligt hamnar någon i umgänget i en sämre ekonomisk situation och kan kanske inte haka på utekvällar, biobesök, luncher eller middagar. Ska det betyda att han ska stå utanför, eller kan alla verka för att alla ska kunna vara med och hänga? Man kanske kan spela sällskapsspel, eller bara samtala.

På detta sätt skulle man kunna lära sig att konsumera mindre.

Jag vill inte vara elak, men jag får upp en ganska rolig bild av hur det skulle se ut om alla som är ute på, låt säga Stureplan en fredagskväll, helt plötsligt bara skulle ha en hundring kvar på kontot. Skulle de springa hem i panik eller skulle de stanna kvar och fortsätta kvällen? Vad skulle hända om någon helt plötsligt skulle plocka fram en låda med Diamantjakten eller Monopol och alla skulle sätta sig på golvet och spela med?

Det ska dock erkännas en sak. Jag saknar hänget på Mosaik.

"Mellan två liv"

"Mellan två liv". Kan man säga så? Folk använder ju frasen "mellan två jobb" ganska ofta, vilket ska låta finare än "jag är arbetslös". Då borde man ju kunna säga samma sak om livet. Sakta i backarna nu, jag säger inte att jag skulle vara livslös. Jag hävdar att jag är mellan två liv, så har nämligen de två senaste dygnen känts.

Igår lämnade jag Örebro, idag är jag i Solna. Jag är tillbaka i mitt pojkrum, med den skillnaden att jag har alla grejer från Örebro med mig. Har även lyckats belägra halva vardagsrummet.

Allt gick så fort den här helgen. Har knappt hunnit känna efter än. Igår kväll var jag så trött att jag somnade kring midnatt. Det blev ju minst sagt en lång dag igår.

Ganska känslomässigt jobbig också.

Det har varit ett fint år i Örebro. För det har jag alla underbara vänner att tacka. Den här sista månaden har, trots en tom plånbok, varit en av de bästa månaderna under tiden i Örebro. Massor av häng med gamla och nya bekantskaper. Jag är också väldigt glad att jag avslutade min Tour of Örebro på Grankotten. Det blev ju trots allt fem boenden på ett år.

Nu fortsätter äventyren. I Stockholm.

__________________

De nattliga promenaderna hem från en sal av toner.
Förbi ett hus så stort med fönster så små.

Genom det höga gräset täckt av dagg.

Tänk, där är det ingen annan som går.

Den snabbare vägen.

Och så var det den där cigaretten på trappen..

Dagdröm.

Satt här och tänkte på Finlandssemestern i slutet på juli. Två veckor i Kristinestad med mor och far. Det var mycket fint. God mat, bra trädgårdsarbete, rimlig dygnsrytm, flykt från verkligheten. Man ska inte glömma sånt som håller igång en själv, hur långt förgånget det än må vara.

5 dagar kvar i Örebro.

Lars Ohly och ett tråkigt Sverige.

Ikväll kollade jag på partiledarutfrågningen av Lars Ohly på SVT. Jag skulle säga att det var väldigt intressant, vilket det faktiskt har varit på alla de fyra utfrågningar som hittills har avverkats av totalt sju riksdagspartier. Jag kan ju redan nu säga att jag personligen sympatiserar för den rödgröna koalitionen, där Lars Ohly som person är den som inspirerar mig mest. Han har en otroligt bra retorisk kunskap, kanske den bästa av alla partiledare i riksdagen. Lars Ohly är också den partiledare som skapar mest debatt, och nästan alltid delar upp människor i två läger. Men är det inte sånt som svensk politik behöver? Vissa kallar honom radikal, eller tom extrem, men få kan svara på frågor i närheten av samma självklarhet som Lars Ohly. Skulle jag själv få bestämma skulle den eventuella rödgröna regeringen ledas av Lars Ohly, inte Mona Sahlin. Då menar jag inte pga ideologi, utan av person. Dock vill jag poängtera att jag inte sett allt av Maria Wetterstand än, hon kan också bli en kandidat för sin person. Jag får känslan av att hon inte synts tillräckligt i valupptakten som de andra ledarna. Knappt två veckor återstår till valdagen, och jag tror vi kommer hinna se mycket mer av Maria Wetterstrand. Man ska heller inte glömma Peter Eriksson, som verkar vara en ganska skön kuf.

Av de fyra utfrågningar som hittills sänts i SVT har vi fått höra Lars Ohly, Mona Sahlin, Göran Hägglund och Fredrik Reinfeldt. Göran Hägglund (KD) imponerade stort på mig, både som person och retoriker, precis som Lars Ohly gör. De två partiledarna för de största partierna tyckte jag lämnade väldigt många frågor obesvarade. De är också två personligheter som är väldigt gråa, och ser ut att kämpa hårt för att inte verka för eller emot i princip någonting. Detta har i princip bara lett till en pajkastningspolitik som gör mig tveksam. Mona, som tidigare har stått starkt med begreppen feminism och solidaritet, har nu tappat mycket av det som Socialdemokraterna står för.

Man kan egentligen säga att det är ganska tråkigt med svensk politik, men det är också det som är tjusningen med den. Det skapar mycket debatt kring detaljer, och det är väldigt viktig hur du som person framhäver dig själv. Det är därför jag tycker det är klart mer intressant att lyssna på ledarna för de något mindre partierna. De kan som ledare för de enskilda partierna fortfarande vara tydligt färgsprakande, och det är mer sånt vi behöver nu, år tjugohundratio. Tyvärr får de ofta stryka på foten för de stora lägrens intressen.

Gör någonting åt det. Välj för ett roligare Sverige.

Fundering.

Idag fick jag ett mail från ett av jobben jag sökt senaste tiden, och det var ett sådant där mail som man varken vet om man ska skratta eller bli arg åt. Självklart var det ett automatiskt massutskick som har blivit en sorts standard nu för tiden. I det här fallet handlade det om att jag inte gick vidare i ansökningen, men de önskade mig trots allt all lycka i framtiden. Det känns ganska förbryllande att få ett sådant meddelande från en mer eller mindre programmerad databas i någon dator. Det får mig också att börja fundera.

Visst, alla vet ju att världen förändras till att bli mer och mer modern och effektiv, och det är ju något vi är tvungna att acceptera. Jag blir dock rätt bekymrad av tanken över hur världen kommer se ut när den bara blir mindre och mindre personlig. Själv tror jag på det personliga bemötandet, dvs det egna ordet, ögonkontakten och känslor som möts.
Men det verkar vi ju inte hinna med längre?

Nåväl, jag fick inte just det här jobbet, men det kommer fler chanser!

Ctrl Alt Delete

Man väljer inte alltid de lättaste vägarna i livet.

Men min tro är stark, jag ska fanimej göra det här.

Kung Svullo.

Det här videoklippet säger så mycket mer än tokigt ölhävande.

Hemflytt.

Yo!

Det här väl mer utav ett informationsinlägg, men tänkte bara förklara några grejer.

Jag kommer på söndag att åka till Örebro för att hänga där en månad, och för att göra några omtentor och sånt kul. Kring den 10-15 september komma jag sedan att flytta hem till Stockholm igen.

Det här är ett beslut som vankat av och an under ett antal månader, men tidigare i somras bestämde jag mig till fullo. Hade sedan tidigare redan bestämt mig för att hoppa av Ljudingenjörsprogrammet vid Örebro Universitet då programmet inte riktigt gav mig vad jag ville ha, och att mina studieresultat varit rent ut sagt jävligt dåliga. Till detta finns många förklaringar, som jag inte tänker lista här. Men det finns en massa att läsa om i tidigare inlägg.

Jag hade tänkt att vara kvar i Örebro ett halvår till, söka ett jobb där och leva livet en stund till. Missförstå mig rätt, jag tycker om Örebro och människorna där väldigt mycket. Men min vistelse i Stockholm under sommaren har gett mig mersmak och klarhet. Jag vill tillbaka.

Nu är jag arbetssökande då jag kommer vara i stort behov av pengar, dels för att finansiera mig själv men också för att göda CSN. Om någon har tips, eller rentutav söker någon så hör gärna av er.

För den som undrar om jag har gett upp så kan jag bara säga nej. Det här är en omstart. Jag har många drömmar som jag vill/tänker förverkliga.

/P

P.S, bloggen kommer att ta ny fart väldigt snart

Back soon.

För er som råkat klicka in er på bloggen under sommaren kan jag avisera:

Jag kommer tillbaka, väldigt snart. Stora förändringar håller på att ske för mig, och så fort jag känner mig redo kommer jag att börja publicera igen. Börjar bli sugen :-)

Hörs snart.

/P

Musik, musik, musik, sömn och musik.

Halloj!
Den här veckan har gått tyst förbi. Satt söndag till och med onsdag mestadels i studion och mixade två låtar. Vi hade redovisning och examination på onsdagseftermiddagen. Förvånad blev jag när det faktiskt gick bra. Även om vi haft kursen över hela året och man har haft ett intresse så har själva arbetet förskjutits till sista veckan. Självklart! Men många timmar gjorde att resultatet blev helt okej, och min redogörelse inför gruppen kändes bra. Som om jag hade koll på vad jag faktiskt hade gjort och ville uppnå med mixningen.

Onsdag kväll skulle vi egentligen ha sett Hoffmaestro på Ritz, men en Stockholmshype-liknande kö förstörde våra planer. Dock ska Örebros vakter ha en del ris för måttligt genomfört jobb. Det står en 4-500 personer i kön, oh helt plötsligt klipper de av kön med orden "Nu släpper vi inte några fler, ni kan gå härifrån", då hade folk köat i upp till en timme. Skandalartat faktiskt. Det är nog dags att Örebros nattklubbar vänjer sig med att trycket blir större och större. Staden växer, mer ungdomar, mer fest. Dock vart det en trevlig kväll ändå!
Efter studioexaminationen bestämde vi grabbar i klassen av ren spontanitet att - en pizza och några öl vore ju schysst efter detta! Bra initiativ.
Efter köandet på Ritz senare på kvällen blev det en runda på Pitchers. Och tur var väl det! Det var ett tag sen man lät sig njuta av en riktigt god öl. Jag behöver bara säga Chimay Tripel på fat, så förstår de flesta känslan!

Den här helgen blir det tokigt mycket musik. Idag är det massa band och akter som spelar på Musikhögskolan, 50 band har jag hört. Det blir schysst! Inte nog med det så är det ju Yeah!-festivalen i helgen, vilket betyder 100 band på 4 scener på två dagar. De Lyckliga Kompisarna och Sista Skriket kommer, bland många andra.
Ska bli kul och se Skriket igen, har ju gjort en 20 spelningar med dom när jag spelade i Ohlson har Semester Production, och har inte sett dem sen de gjorde reform inom bandet och genren. Bara jag får höra "Med ett knutet hjärta" så är jag nöjd!

Och så till sist.. tack Anders för Murder By Death - Good Morning, Magpie ! Skivan har rullat många gånger den här veckan! Skivan, som är inhandlad i London, är svår att få tag på i Sverige. Kolla in dem!!

Cya soon!

"Jag har en plan.."

Jahapp, 1½ dygn har spenderats i Stockholm och det har varit helt underbart hittills. Imorgon lär det ju inte bli så mycket rännande eftersom bussen som ska ta mig tillbaka till verkligheten åker på eftermiddagen. Jag kollar i detta nu på klockan och ser att den snart slår tre, liksom bah!

(bla bla bla hej å hå)

Kommer att delge lite mer i detalj om de två spelningar jag har sett under helgen, först var det Inagone och idag var det Original High Five ute i Skogås. Men det var fan värt att ta sig ända dit. Yesyes.

Ikväll var det dejt med grabbarna grus, vi satt vid Lövstaklipporna och spelade gitarr, sjöng och var glada. Jag tillbringade också kvällen med att röka en massa cigarretter för att hålla myggorna borta. Inte för att jag var röksugen eller så, utan för att helt enkelt jobba för laget. Visst var det väl nobelt gjort av mig!?

Ja, som titeln säger så har jag nu gjort ett val om min framtid. Jag vill inte säga exakt vad planen går ut på, och vart den skall nå sitt resultat, men jag kan dock avslöja att Patrik - han kommer inte att bli någon ljudingenjör i detta liv. För att förtydliga; jag hoppar helt enkelt av programmet.
Jag skall dock försöka greja det som går att greja nu innan sommaren, och kanske greja lite till med några omtentor i augusti. Men mer än så blir det inte. Huujaa, jag är så trött på matematik och elkretslära och formler och fan å hans moster.

Jag har redan talat om för några speciellt utvalda ur det naturliga urvalet vad jag kommer att göra istället, men eftersom det inte är beslutat och bekräftat till 100% så väntar jag med att göra det officiellt på sajberspejset.

Jag tar med mig den hemligheten i säng. Godnatt!

Stockholm.

Tar en paus från Örebro några dagar och hälsar på hemma i Stockholm. Jag tror att det är rätt läge. Hela helgen är mer eller mindre redan fullbokad, och jag har tänkt att inte spendera en enda krona - vilket tidigare har varit omöjligt. Det kommer med stor säkerhet bli skoj ändå!

Så hejdå Örebro. Ses snart igen. Skit ner dig!

Dave Matthews Band Announcement.

Tja!

Fick precis ett officiellt mail från Dave Matthews Band angående framtiden för DMB. Jag citerar:

"As we feel the excitement building for this summer, we wanted to let everyone know that after twenty years of consecutive touring, Dave Matthews Band will be taking 2011 off. We feel lucky that our tours are a part of so many people's lives, and wanted to give everyone as much notice as possible. We're excited to make this summer one of our best tours yet, and look forward to returning to the road in 2012."

Vid första vidsynen blev jag förstås storögd och förskräckt, men detta vände ganska snabbt. Man kan förstå att de tar ett beslut som detta, de är ändå ett band som utfört så oerhört mycket de senaste 20 åren, och påverkat så många människor. De senaste två åren har varit omtumlande för bandet, både negativt och positivt. De två faktorer som självfallet sticker ut mest är LeRoi Moores sorgliga dödsfall och släppet av senaste skivan. Man har även på allvar satt ett avtryck i Europa, där två omfattande turnéer genomförts sedan juni 2009, vilket har lett till att fenomenet DMB blivit tämligen globaliserat. Stadiga supportergrupper har växt fram i nästan alla europeiska länder som de har spelat i. Man har till exempel tidigare bara haft merchandisedistribution i USA, vilket har missgynnat de europeiska fansen, men man har nu på efterlängtat manér även öppnat en avdelning i London. Fenomenet bara växer och växer, vilket förstås är väldigt roligt.

Det finns dock baksidor av allt. Man förstår att det någonstans finns en gräns för hur mycket man klarar, allt sliter ju mentalt. Det är faktiskt bara sunt att man tar ett beslut som detta, vilket är mer än vad många andra, låt oss säga band i sammanhanget, klarar att göra.
Man kan ju sedan diskutera om detta är början av slutet för Dave Matthews Band. Vissa personer i bandet har redan passerat 50-strecket och också här finns ju en gräns på hur länge man klarar att hålla detta extrema tempo och alla resor. Tiden omkring och efter släppet av Big Whiskey & The Groogrux King (juni 2009) har genomsyrats av känslan att de satt in en ännu högre växel än någonsin tidigare. De har kommit med uttalanden som "This is what I have to offer and it's my best work" och "If this is the last album I'll ever make, it's the only album that I hope people listen to". Slogan för skivan var "Their most anticipated album ever". Det var liksom inget snack om att man verkligen pumpade på för skivan, och efter ett konstant turnerande sedan dess och en väntande sommarturné i USA så är det faktiskt ingen som kan säga emot detta beslut. Jag gör det inte.

Ta er tid, men kom tillbaka. Det får bli mitt slutförande för idag.

Hela bandet på Grammy Awards 2010

Nej.

Fuck it.

Hård vecka, Stockholm och tips-förfrågan

Yes yes, tjena!

Såg att många läst recensionen om Spring Dinner, kul!

Känns som att det är något jag gärna fortsätter med, recensera alltså. Så om någon vill ha några ord om en spelning eller något nysläppt så hojta bara till, I'll be there.

Yes, den här veckan är det mycket som ska göras färdigt, bl a labbar som inte är färdiga, studiouppgifter och sådant kul som ligger på hög (tillsammans med alla tentor).
Har inte bestämt mig helt när det gäller hösten, men klart är att förändringar kommer att ske. Vad det blir vet jag själv inte än, men det är ett beslut jag kommer ta under sommaren.
Dock känns den här veckan helt okej, föredrar "göra färdigt" än "gör under tidspress, vid ett tillfälle", dvs tentor.
På fredag blir det en efterlängtad resa hem till Stockholm, har ju faktiskt inte varit där sen påsk. Även om det bara är 5-6 veckor så är det lång tid för mig, eftersom jag vanligtvis varit där mer än en gång i månaden. På fredagkvällen nalkas det Inagone-spelning på KGB. En mycket speciell sådan, Drake gör sitt sista gig och det vill jag fan inte missa. Har till och med fått be om sponsring för att ha råd att åka. Jag säger bara, att ha fått se Drake live är en upplevelse. Han förtjänar verkligen cred för sitt spel, och det minsta jag kan göra är att vara där.

En sak till, helgen den 29-30 är det ju Yeah!-festivalen i Stadsparken här i Örebro. Jag har kollat line-upen och prickat några band som jag vill se, men det är många som jag inte alls har koll på. Någon som kan tipsa om något som man bör se? Vore schysst!

Väl mött!

Recension: Spring Dinner at the Hidden Hill

Yo!
Tänkte försöka mig på en liten review från igår.

Vad: Spring Dinner at the Hidden Hill
Plats: Virus, Örebro
När: 12 maj

Det är maj, solen börjar leta sig fram på allvar, värmen stiger och kläderna blir tunnare. Man kanske börjar längta efter sommarens festivaler, eller en brygga i Stockholms Skärgård.
Hur som helst så är det sådana tankar som far fram när Spring Dinner at the Hidden Hill äntrar lilla scenen på Virus denna regniga onsdagskväll.
Precis som på deras förra spelning så har det kommit en del folk just för att se dem. Vi har samlats en skara runt den lilla scenen, resten av Virus är fyllt med törstiga öldrickare.
Faktum är att det är ganska lätt att förstå varför. Detta tremanna band bestående av två stiliga herrar i helknäppt skjorta och en tjej i en oerhört ljuvlig sommarklänning som spelar något som så snitsigt kan kallas drömsk indiepop. Det är lågmält, snällt och väldigt enkelt. Vilket kanske inte är något som egentligen ska funka på ett av Örebros populäraste rockställen där musiken vanligtvis dånar och ölen beställs i ett jäkla tempo.
Det känns som att bandet får stå emot "rocktrycket" redan från start, och koncentrerat försöker de visa att "vi kan visst spela här". Jag kan bara säga; som de står emot! Dock inte med attityd och en knuten näve i vädret, men med just koncentrationen. Under låtarna ser de knappt på oss i publiken, men de giver oss toner som trollbinder direkt. Melodierna är så enkla att till och med Smoke on the water-riffet skulle låta avancerat, men det är samspelet mellan de tre som gör att det verkar avancerat, men med superenkla medel. Mellan låtarna talar de försynt, men ändå självsäkert till publiken. Man får en känsla av de verkligen låter musiken tala för sig, och att de hellre kommunicerar med oss mellan låtarna. Sånt gillar jag.
Låtmaterialet håller sig ganska stabilt på en genre, som nämnt ovan. Vi bjuds aldrig på någon sorts musikonani, utan de håller sig till det enkla och melodiska. Men det är någonstans här de plockar fram sitt stora ess. De byter nämligen instrument på nästan varenda låt, alla spelar mer eller mindre allt, och inte blir det mindre intressant och gulligt när de plockar fram ett melodica, en leksaks(?)-xylofon och ett väldigt primitivt trumset som komplement till pianot, gitarren och de underbara sångstämmorna. Allt bidrar till en helhet som når en riktigt hög nivå, men som nämnt, på ett gulligt sätt.

Det här är egentligen inte min hjärtegenre, men jag kan inte låta bli att ryckas med. Jag blev helt betagen av denna trio redan första gången jag såg dem. Det är också rätt intressant att de inte alls har många spelningar under bältet och de känns fortfarande ganska färska, även om de spelat tillsammans något år. Det är med stor säkerhet som jag vill kalla detta för en oslipad diamant. På riktigt.

Spana in och lyssna på deras myspace !

Random.

Örebro -1.

=(

Apostlahästar, tenta och Malinkväll.

Tjena!

Det var ett tag sen som jag å Micke var på gymmet, och det har märkts senaste veckan. Jag har känt mig slö och tjock. Inte alls kul. Igår gjorde jag slag i saken och testade elljusspåret vi har här borta med powerwalking. I med hörlurarna, på med hårdrock och gå så snabbt jag kan, med så långa steg man kan. Efter 90 minuter är man ganska trött.
Inte nog med det så gick jag in till stan idag, hade sen tänkt åka buss hem, men det blev gång då med. "Skönt initiativ" tänkte jag för mig själv och var nöjd. Dock var jag rätt slut när jag kom hem för någon timme sen, eftersom jag gick hem med väskan full av ölburkar och en Willys-kasse full med käk.

Nu ska jag över till Vigge och plugga lite inför morgondagens tenta. Får hoppas att det går. Elias var över igår kväll och hjälpte mig, och han gjorde det på helt rätt sätt. Han sa vad jag skulle göra men utan att visa. Jag körde ju fast nästan direkt. Så går det när man inte har någon bra rutin för att räkna, då förstår ni hur bra jag är. Det var jobbigt, men skönt efteråt.

Senare ikväll ska vi över till Maulin. Som jag nämnde i förra inlägget så åker hon hem. Hon flyttar härifrån. BLÄÄÄ! Kommer sakna henne (DIG!) väldigt mycket. Hon har gjort mitt liv i Örebro lite spralligare. Men livet går ju vidare som man säger, och vi kommer att ses igen.

Kontentan i detta inlägg är dock, om man jämför med det förra, att inspirationen är tillbaka!

Ha det bra!

Suck.

En tråkigare och mer intetsägande dag får man leta efter. Inspirationen är på noll en dag som denna. Nya tag imorgon?

Shit, nu är det INTE många dagar kvar tills Maulin drar från Örebro permanent. Jag skulle ljuga om jag sade att det känns bra. För att ändå få en inspirerande helg hade jag hoppats på att få besök i helgen, men nu blev det ingenting av någonting alls. Jaja, man får hitta på något annat. Banka trummor kanske?

Dagens låt: Anthrax - Safe Home [We've come for you all, 2003]

Valborg, spontana möten, Grankotte och skivor

Tjena och godkväll.
Har varit lite taskigt med uppdateringar senaste tiden, åter igen. Det bara blir så bra ibland, dock märker jag att folk klickar en en del, och det tackar jag för! Men då är det ju självklart roligt om det händer något också.

Nu har jag bott här på Grankotten i snart 3 veckor och jag trivs väldigt bra. Jag bor i något som på mäklar-svenska kallas för en charmig etta, vilket passar väldigt bra. Det är litet, men man får plats. I förra veckan fick jag möbler hemkört från Myrorna, däribland soffa, hylla, fotölj, nattduksbord och två skivställ. Allt detta plus hemkörning till ett mycket bra pris! Det enda som saknas nu är några mattor. O nu kanske ni undrar en sak, och då är svaret; Ja, flaskorna ligger här på golvet i två stora plastsäckar och väntar på att bli uppställda. Nörderiet fortsätter!

jag hade en mycket trevlig Valborg. Torsdagen ägnades åt en förfest hemma hos Micke, och sen en förfest till hemma hos några av deras vänner, sen skulle vi dra till Kåren för den stora festen. Men då var klockan redan 1, och det kändes ovärt att pröjsa 100:- inträde med mindre än en timme kvar. Så då drog vi hem istället. Nu kanske det inte låter som en lyckad kväll, men jag måste nog säga att det var den visst det!

Fredagen satsade vi iaf på att dra in på den stora festen. Den hette 48H och pågick alltså både torsdag och fredag, och hade flera dansgolv och tält. Dock grillade vi först, över hos Veronica, där vi startade ganska lugnt för att sedan dra till Kåren vid 22. Man började märka ganska snabbt att det skulle bli massor av folk, och vips var det helt smockfullt. Jag å Micke hängde en del i Housetältet och röjde som FAN! Ja, nu kanske ni blir chockade, men man kan faktiskt se mig på ett dansgolv nuförtiden. Vad som hände kan jag inte svara på, men nånstans så bröts isen.

Lördag var en riktig bakisdag, kom hem sent på fredagen och var väl inte sådär jättenykter då. På eftermiddagen får jag ett samtal från Tom, en gammal gymnasiepolare, som säger att han är i stan och hade hört att jag bor i Örebro nuförtiden. Han frågade om vi skulle ta en bira eller två, och jag bah "öööh.. wow... du jag vet inte..". Men självklart så satt man där ändå, på Rockbaren, tog några öl och snackade skit. I vilket fall som helst så var det grymt att han hörde av sig och det var riktigt kul att träffa honom igen, helt oväntat faktiskt. Jag sa förut att sluta i Blackan skulle innebära ett slut på epoken "spontana möten i korridoren", men denna "dejt" fick mig att komma hem litegrann igen.

I söndags var det skivbutiken som gällde, de hade nämligen 50% på alla CD-skivor, och då var jag ju tvungen att åka dit. Det var ju inte helt oväntat kanske. Jag köpte i varje fall 6 skivor:

Overkill - Ironbound
Slayer - Decade of Agression
Toto - IV
Marillion - Singles Collection
Steely Dan - Aja
Roxy Music - Collection

Mycket bra köp tycker jag.

Jajaja, nu sova.
Slänger upp lite bilder på lyan snart!

Dålig uppdatering.

HEEEEEEEIII BLOGGEEEEENN!!!!!

Eller:

Tja!

Jag har uppdaterat dåligt på en vecka eller två, men det beror inte på att jag har legat i lä. Tvärtom så har det hänt massa kul saker. Men jag hinner inte ta dem nu.
Måste iväg till skivbutiken, dom har 50% på alla CD, bara idag! Fynda fynda fynda fynda bort din sura min!!

Hörs snart igen. :)

En fredagkväll i Örebro.

Fast egentligen ska det stå "natt" i rubriken. I fredags kväll och natt var jag, Elias och hans jamkompis i studion och lekte lite. Helt oplanerat och förutsättningslöst. Jag ska dock erkänna att jag inte var helt nykter när vi kom dit. Rött vin är gott säger dom..


Don't point yr finger at CRZY PEOPLE by aelginfluensa


Elias tog hem filerna och mixade det lite grann.
Stuket är iaf åt jungle/ drum'n'bass-hållet, men istället för en tung bas har vi en didjiridoo, mycket välspelad av Elias. Värt att nämna att klockan var 05.00 när vi spelade in denna sekvens, tröttheten kom krypande ganska snabbt vid den tidpunkten. Man är ju inte helt tajt vid trummorna, men man kan ju alltid skylla bort det på annat.

Kul i natten.

Tänkte att du skulle få skratta lite!

Besviken över en vinst?

Nu kommer jag få klagobrev och mordhot så det står härliga till, men jag ska erkänna att kvällens (i vanliga fall mycket glädjande) vinst fick mig att bli lite besviken. Eller kluven kanske man ska säga. I mitt liv går faktiskt vissa saker före idrott. Planen var att både Anton & Anders skulle ha kommit ner till Örebro, och det hade varit så stört kul. Men eftersom finalserien mellan DIF och HV71 kommer gå minst 6 matcher i detta läge så innebär det att det blir en till match hemma i Stockholm. Anders vill självklart vara där, vilket jag förstår, så det är inga hard feelings över det. Det hade bara varit så jäkla kul.Imorgon är det dock en ny dag, så då kommer "besvikelsen" antagligen ha lagt sig lite så då lär man bli taggad för hockey igen. Men ändå..

På fredag kommer äntligen pengarna, och det är inte för att jag ska festa som jag tänkte på det. Nu kan jag äntligen börja kolla lite möbler o grejer till lyan. Det lär bli från Myrorna eller nåt, det positiva är att fantasin flödar på second hand-butiker. Men en öl vore schysst, har inte varit på krogen för en chillrunda på ett tag.

Aja, nu blir det en kopp te och ett reprisavsnitt av Draknästet innan sängen.
Hare fint!
Dagens låt: Dinosaur Jr. - I Don't wanna go there [Farm, 2009]

Anton, Putte och Anders

Ja.

Jag är vaken. Det är bra.

Random.

Har nu suttit tre kvällar hos Micke å kollat hockey, finalserien mellan DIF och HV71.
Enorma psykiska urladdningar har det varit varje gång. Man sitter där i soffan med DIF-tröjan på och skriker och surar och jublar.

Ikväll vart det torsk igen. Nu leder HV med 1-2. Riktigt jobbigt. Samtidigt är det riktigt kul att hockey verkligen är på tapeten igen.

Jag har inte skrivit något om mitt födelsedagsfirande förra veckan, men det var riktigt kul kan jag berätta! Mycket lyckad grillning med mycket folk som kom och gick, totalt kanske en 30 pers. Sen var vi på Frimis för att kolla band, väl där blev jag bjuden på tre Tabascoshots och några öl av fina människor. Jag kan dock stoltsera med att jag hade koll när jag åkte hem.

Fick en jättekul present av Malin, bild på denna lägger jag upp imorgon. Någon kommer skratta inombords när denne ser detta.

Nu är det bums bums i säng, imorgon väntar två stycken labbar. Klockan är redan för sent, men så är det. Imorgon ska jag upp I TID, så är det bara.

Till helgen hoppas jag få superduperfinbesök av Anders & Anton. Det beror dock på hur det ser ut hockeyn, men det vore så jäkla kul om de kom. Å då har ju man fått pengar i plånboken också!

Hörs SNART igen.

Gubbe.

Det sägs att man blir äldre för varje år som går.

Grillparty nalkas denna bemärkelsedag.

:)

Porcupine Tree - Hatesong

Tja!
Tycker du om progressiv musik där det händer saker hela tiden, med mycket detaljer och finess. Och med total musikalisk lekfullhet. Allt detta samtidigt som det finns en tydlig röd linje genom nästan hela låten. Då kommer du älska detta:




Kommer skriva mer ikväll, har inte skrivit på ett par dagar jöö!
Hörs snart

:)

Flytt

Jag säger Hejdå till Baronbackarna och HEJ TILL GRANKOTTEVÄGEN!!

Ölhylla som går i graven.

Har tidigare berättat om min ölhylla som jag började samla på i höstas. Det var när jag hade så tomt i mitt stora rum i Varberga och började ställa upp tomma ölflaskor på fönsterblecket. När jag sedan flyttade till Baronbackarna tog jag dem med mig i två plastkassar, då var de 23. Nu är de 69..
Imorgon flyttar jag igen och jag tror inte att flaskorna åker med denna gång. Dels för att jag kommer ha mindre plats, dels för att det kan anses som en ganska onödig grej. Dock har jag fått höra några buuu-rop om att det ska kastas. Vi får se helt enkelt.
Tanken med hyllan har varit att den bara ska innehålla "roliga" ölsorter och finöl som man säger. Dock står där bl a en Mariestads (snygg 33cl-flaska), en Newcastle och en Staropramen. Dessa anses ju inte som finöl, men de har ändå fått en plats. Under tiden som hyllan har fyllts på har där stått sorter som åkt i soporna (läs: källsorterat), dubletter har också kastats.

Några öl är såna som inte är lätta att få tag på, dels för att de är inköpta i andra länder, eller kommit till Sverige i små buteljer eller bara tillfälligt. Vissa är medhavda från krogen.

Detta är inte på något sätt en ultimat samling, men för en fattig student med ett ölintresse måste jag säga att jag är nöjd! Började ju lite smått i oktober..



Skulle ju kunna lista allt, men det orkar jag inte. Den som kan sin öl känner säkert igen de flesta.

Men lite coolt är det allt :)

Final, klubbspelning och flytt

Godkväll.

För att tag sen blev DIF klara för SM-final i hockeyn efter att ha slagit Linköping ikväll med 5-1 och därmed avancerat med 4-1 i matcher. Fantastiskt!
Det är en grym känsla man känner nu, det var ju trots allt 9 år sen vi senast spelade final.
Big cudos till DIF ikväll med andra ord!

Igår kväll var jag och Malin iväg på någon ny klubb som höll till på Frimis, tror det hette Frimis Showcase eller nåt sånt. Ett intressant initiativ. Helt enkelt: varje onsdag spelar 2 band + DJ. Banden som spelar har kört ett par år och kommit en bit på vägen. De ska helt enkelt ha en del erfarenhet av livegrejen och vara up'n coming. Jag hade själv för ett par veckor sen funderat på att starta något liknande, när jag sedan läste om detta i lokaltidningen. Kul tänkte jag, och ville dra dit för att stötta. Även om det igår betydde att jag missade sudden death-perioden mellan DIF - LHC (men det gick ju bra igår så). Sedan kom Micke och Ida med ett helt gäng av tjejer.

Genren för kvällen var indierock, eller svensk totalexploaterad indierock om man får vara sån. Första bandet för kvällen var The Modern Art, bestående av 5 välpolerade grabbar.

Nu får ni ursäkta om det kommer hårda ord. Har inget emot själva genren då det finns ett antal ljuspunkter som man har hört, men detta går inte alls hem hos mig. Utan att ta upp band som de liknar, eller rentutav kopierar, och istället fokuserar på det de spelar så kan man väl sammanfatta det ungefär såhär. Det är välpolerat, bara enkelt matande på instrumenten då fokus antagligen handlar om texterna. Men jag vet dock inte hur förväntansfull man blir när sångaren säger något som "den här låten handlar om hur man spelar bort en miljon i Las Vegas". Någon vidare scennärvaro bjöds vi inte heller på, förutom keyboardisten som stod och drog några dansbandsklingande moves. Och det var faktiskt lite så jag kände, hade de burit enhetliga turkosa kostymer och spelat i shuffle ha det varit dansband all the way. Bra indierock i mina öron ska ha mer drag än detta. Men folket runtomkring verkade tycka om det. Det är ju trots allt ett vinnande koncept. Enkla, lättsmälta melodier och inga direkta åsikter.

Bara för att jag är en sån instrumentalistnarkoman gjorde jag såhär:

Andra bandet för kvällen var Yes I Am, ett band som nått längre i sin utveckling. Mycket av det jag saknade med föregående band infann sig ganska direkt när Yes I Am började spela. Dock långt ifrån allt. Det märktes att de ville lite mer, de tog i mer, lite stökigare. De använde iaf något mer inspirerande vändningar, brytningar och partier i musiken. Tyvärr så la en av stärkarna av mitt under spelningen så folk hann med både en och två rökpauser. Sånt får ju inte bara hända.
Känslan tappades ganska rejält, men de som fortfarande hade ljud räddade ändå stämningen lite grann med några smågungande grooves.

Precis innan banden hade börjat så lyfte Malin ett finger när Monde Yeux spelades i högtalarna. Där har du bra indierock, det ska verkligen spanas in.
Allt som allt var det en mycket trevlig kväll. Dock kände jag mig rejält krasslig imorse när jag vaknade. Det berodde nog på vårkylan man inte ville känna när man var ute.

Imorgon är det fredag, dags att packa lite inför flytten på lördag då kung Erik hjälper mig att köra grejer. Känns bra!

Mer fika, ego boy och Örebro.

Är tillbaka i Örebro, har varit sjukt nervös sen igår. Det sker ju, som tidigare skrivet, en del förändringar med start nu. Jag vill docka vrida tillbaka klockan ett dygn först. Igår träffade jag nämligen Hjalle över en fika, vilket var väldigt efterlängtat. Vi gick till nåt fik i Gamla Stan som jag inte hade besökt innan och vi satt där ett antal timmar. Vi hade en väldigt avslappnad konversation, det var schysst!

Sen åkte jag med honom till Fridhemsplan för att sedan byta till Blå linjen, men då fick jag plötsligt ett infall. Hade ju inte varit på Mosaik under veckan så bestämde mig helt enkelt för att gå dit. Satte mig i baren, beställde en St Peter's och efter 20 minuter hade jag gått igen. Det låter kanske lite too much, men det kändes rätt.
Idag packade jag och städade för att åka efter nio dagars vistelse i kära Solna. Men innan jag åkte in till Centralen svängde jag förbi hos Andreas. Han ville testplåta mig lite inför något fotojobb, och så kunde vi ju passa på att hänga lite. Helt klart ett fräscht inslag på denna vecka.
Han fick till några coola bilder. Självklart vill jag vara lite ego och delge detta.

SKÅDA!

foto: Andreas Wallström

Efter en seg bussresa och en skön skjuts hem av Vigge sitter jag nu här. Men inte många dagar till, snart ska det nämligen flyttas.
AWESOME!

Godnatt!

Falla.

Det gör ont att falla, säger dom..

Återresa, sen blir det åka av.

G'day!

Beställde nyss biljetter tillbaka till Örebro, åker imorrn kväll.
Sen efter det väntar en riktigt riktigt tuff period för min del.
Det ska flyttas och kånkas.. igen
Det ska pluggas och pluggas och pluggas ännu mer.
Den här gången måste det bli så. Om inte så är jag ganska körd, om jag inte redan är det.
Det är bra att jag denna gång flyttar närmre universitetet. Kommer att flytta till ett område som består av nåt som ser ut lite som baracker. Jag kommer få egen lya på övre våningen, med en egen trappa upp.
Jag ser mig själv sitta där mycket nu när det blir varmare.

Men allra först ska jag träffa Hjalle över en fika. Jag åker som sagt inte förrän imorgon!

Random.

Solna är vackert nattetid. Alltid lika vackert.

Tumme upp, S.

Hockeyglädje.

Well, idag var jag på Hovet tillsammans med Micke och hans pappa för att kolla DIF - Linköping, den andra semifinalen. DIF vann den första för två dagar sen och nu var det ju dags för första hemmamatchen i denna semifinalserie. Och vilken rafflande match det blev!
Men DIF lyckades efter en grym prestation att kvittera 0-2 underläge i tredje perioden för att sedan avgöra matchen med 25 sekunder kvar av sudden death. Jimmie Ölvestad, självklart!

Kul att få se hockey denna säsong, och nu när det går så bra!

Anders var också där såklart. Han skulle iväg på nån konsert efteråt med förköpt biljett. Och någon ska faktiskt ha lite ris för att man inte ens ringer o kollar om man ska med, när man vet att jag är hemma. Chanserna att köpa biljett i dörren var tydligen små. Så lite småpurken var jag trots allt när jag åkte hem, hade vart kul å haka. Det var ju ändå Tingsek. Jaja, nog om det.

Jag hoppas det blir lika fint väder imorgon så man kanske hinner ut och njuta av solen. Idag kom jag nämligen upp lite sent, för att sedan tillbringa eftermiddagen i en hockeyhall, men det var bannemej schysst ändå.

Dagens låt: Dave Matthews Band - The Dreaming Tree [Before These Crowded
Streets, 1998]

En lång fredag och svår musik.

Tjapp.

En fin dag var det idag, första gången i år som jag klev ut i endast tjocktröja. Riktigt skön känsla, precis som varje år. Man känner sig lyckligare direkt, och nu blir ju allt bara bättre. Förhoppningsvis.

Idag fick farsan lite hjälp med att tvätta hans bil, och sen drog vi hit för att laga sedvanlig påskmiddag. Det var schysst! Men det blev en tidig middag, och han drog för ett par timmar sen, så nu sitter man här och är lite uttråkad. Fanns möjlighet till fest i Spånga men jag kände mig helt enkelt inte i form för mer party. Blev ju ett par öl igår..

Mja.

Sitter här och lyssnar på TOOL. Ett band som inte är helt enkelt att kategorisera, men det som går att säga är att det är melankolisk (nästan depressiv) och svår musik. De blandar hårt med mjukt och sjukt mycket udda taktarter. De är också väldigt kända för att behandla symbolik, udda företeelser och mystik. De låter inte som ett sedvanligt progressivt rock- eller metalband. Det här är något helt eget. And I love it. Det kanske inte får dig att bli på bättre humör, men det griper ordentligt tag i dig. Sen jag börjat lyssna på dem, 2-3 år sen nu, så har de inte varit i Sverige och spelat. Jag hoppas innerligt att de släpper en ny platta snart och besöker Sverige på en headlinerturné. Senast de var här spelade de på Hovet.
För tillfället så rullar det mycket progressiv rock i öronen. Pendragon, DeeExpus, Transatlantic och SÅKLART Porcupine Tree. Ett annat band som rullar just nu är lite av ett skämsband, nämligen Simple Minds. Alla har väl hört låten "Don't you (forget about me)".

Mja.

Det här är enkelt en funderande och filosoferande kväll.


Dagens låt: TOOL - The Grudge [Lateralus, 2001]