Fundering.

Förut kunde jag känna mig otroligt rik när jag hade både öl och snus, men jag känner fortfarande lika rik på egenrullade cigaretter och vatten.
Det är ganska lätt att gå igenom förändringar. Det är åtminstone väldigt lärorikt. Man lär sig uppskatta det mindre när man inte har massa pengar i plånboken. Det kan dock bli lite pressat läge när det förväntas av en att man måste ha pengar för att över huvudtaget ska kunna socialisera. Det är kanske så man kan börja bena i saken. Tänk er detta scenario:

Man är ett kompisgäng som brukar umgås en hel del. Plötsligt hamnar någon i umgänget i en sämre ekonomisk situation och kan kanske inte haka på utekvällar, biobesök, luncher eller middagar. Ska det betyda att han ska stå utanför, eller kan alla verka för att alla ska kunna vara med och hänga? Man kanske kan spela sällskapsspel, eller bara samtala.

På detta sätt skulle man kunna lära sig att konsumera mindre.

Jag vill inte vara elak, men jag får upp en ganska rolig bild av hur det skulle se ut om alla som är ute på, låt säga Stureplan en fredagskväll, helt plötsligt bara skulle ha en hundring kvar på kontot. Skulle de springa hem i panik eller skulle de stanna kvar och fortsätta kvällen? Vad skulle hända om någon helt plötsligt skulle plocka fram en låda med Diamantjakten eller Monopol och alla skulle sätta sig på golvet och spela med?

Det ska dock erkännas en sak. Jag saknar hänget på Mosaik.