För att tag sen blev DIF klara för SM-final i hockeyn efter att ha slagit Linköping ikväll med 5-1 och därmed avancerat med 4-1 i matcher. Fantastiskt!
Det är en grym känsla man känner nu, det var ju trots allt 9 år sen vi senast spelade final.
Big cudos till DIF ikväll med andra ord!
Igår kväll var jag och Malin iväg på någon ny klubb som höll till på Frimis, tror det hette Frimis Showcase eller nåt sånt. Ett intressant initiativ. Helt enkelt: varje onsdag spelar 2 band + DJ. Banden som spelar har kört ett par år och kommit en bit på vägen. De ska helt enkelt ha en del erfarenhet av livegrejen och vara up'n coming. Jag hade själv för ett par veckor sen funderat på att starta något liknande, när jag sedan läste om detta i lokaltidningen. Kul tänkte jag, och ville dra dit för att stötta. Även om det igår betydde att jag missade sudden death-perioden mellan DIF - LHC (men det gick ju bra igår så). Sedan kom Micke och Ida med ett helt gäng av tjejer.
Genren för kvällen var indierock, eller svensk totalexploaterad indierock om man får vara sån. Första bandet för kvällen var The Modern Art, bestående av 5 välpolerade grabbar.
Nu får ni ursäkta om det kommer hårda ord. Har inget emot själva genren då det finns ett antal ljuspunkter som man har hört, men detta går inte alls hem hos mig. Utan att ta upp band som de liknar, eller rentutav kopierar, och istället fokuserar på det de spelar så kan man väl sammanfatta det ungefär såhär. Det är välpolerat, bara enkelt matande på instrumenten då fokus antagligen handlar om texterna. Men jag vet dock inte hur förväntansfull man blir när sångaren säger något som "den här låten handlar om hur man spelar bort en miljon i Las Vegas". Någon vidare scennärvaro bjöds vi inte heller på, förutom keyboardisten som stod och drog några dansbandsklingande moves. Och det var faktiskt lite så jag kände, hade de burit enhetliga turkosa kostymer och spelat i shuffle ha det varit dansband all the way. Bra indierock i mina öron ska ha mer drag än detta. Men folket runtomkring verkade tycka om det. Det är ju trots allt ett vinnande koncept. Enkla, lättsmälta melodier och inga direkta åsikter.
Bara för att jag är en sån instrumentalistnarkoman gjorde jag såhär:
Andra bandet för kvällen var Yes I Am, ett band som nått längre i sin utveckling. Mycket av det jag saknade med föregående band infann sig ganska direkt när Yes I Am började spela. Dock långt ifrån allt. Det märktes att de ville lite mer, de tog i mer, lite stökigare. De använde iaf något mer inspirerande vändningar, brytningar och partier i musiken. Tyvärr så la en av stärkarna av mitt under spelningen så folk hann med både en och två rökpauser. Sånt får ju inte bara hända.Känslan tappades ganska rejält, men de som fortfarande hade ljud räddade ändå stämningen lite grann med några smågungande grooves.
Precis innan banden hade börjat så lyfte Malin ett finger när Monde Yeux spelades i högtalarna. Där har du bra indierock, det ska verkligen spanas in.
Allt som allt var det en mycket trevlig kväll. Dock kände jag mig rejält krasslig imorse när jag vaknade. Det berodde nog på vårkylan man inte ville känna när man var ute.
Imorgon är det fredag, dags att packa lite inför flytten på lördag då kung Erik hjälper mig att köra grejer. Känns bra!
Kul att Frimis börjat med denna satsning. I övrigt är Örebro en rätt tråkig stad när det kommer till spelningar, själv är jag måttligt trött på gnället om ljudnivåer och nedskräpning så fort det handlar om någon form av kulturellt utbud.
SvaraRaderaFast jag måste säga att jag inte alls håller med dig om The Modern Arts framträdande. Tyckte de var riktigt bra och har sett dem även på Virus för ett tag sedan.
Yes I Am var däremot pinsamt dåliga, folk gick ju när de började lira..