Fick precis ett officiellt mail från Dave Matthews Band angående framtiden för DMB. Jag citerar:
"As we feel the excitement building for this summer, we wanted to let everyone know that after twenty years of consecutive touring, Dave Matthews Band will be taking 2011 off. We feel lucky that our tours are a part of so many people's lives, and wanted to give everyone as much notice as possible. We're excited to make this summer one of our best tours yet, and look forward to returning to the road in 2012."
Vid första vidsynen blev jag förstås storögd och förskräckt, men detta vände ganska snabbt. Man kan förstå att de tar ett beslut som detta, de är ändå ett band som utfört så oerhört mycket de senaste 20 åren, och påverkat så många människor. De senaste två åren har varit omtumlande för bandet, både negativt och positivt. De två faktorer som självfallet sticker ut mest är LeRoi Moores sorgliga dödsfall och släppet av senaste skivan. Man har även på allvar satt ett avtryck i Europa, där två omfattande turnéer genomförts sedan juni 2009, vilket har lett till att fenomenet DMB blivit tämligen globaliserat. Stadiga supportergrupper har växt fram i nästan alla europeiska länder som de har spelat i. Man har till exempel tidigare bara haft merchandisedistribution i USA, vilket har missgynnat de europeiska fansen, men man har nu på efterlängtat manér även öppnat en avdelning i London. Fenomenet bara växer och växer, vilket förstås är väldigt roligt.
Det finns dock baksidor av allt. Man förstår att det någonstans finns en gräns för hur mycket man klarar, allt sliter ju mentalt. Det är faktiskt bara sunt att man tar ett beslut som detta, vilket är mer än vad många andra, låt oss säga band i sammanhanget, klarar att göra.
Man kan ju sedan diskutera om detta är början av slutet för Dave Matthews Band. Vissa personer i bandet har redan passerat 50-strecket och också här finns ju en gräns på hur länge man klarar att hålla detta extrema tempo och alla resor. Tiden omkring och efter släppet av Big Whiskey & The Groogrux King (juni 2009) har genomsyrats av känslan att de satt in en ännu högre växel än någonsin tidigare. De har kommit med uttalanden som "This is what I have to offer and it's my best work" och "If this is the last album I'll ever make, it's the only album that I hope people listen to". Slogan för skivan var "Their most anticipated album ever". Det var liksom inget snack om att man verkligen pumpade på för skivan, och efter ett konstant turnerande sedan dess och en väntande sommarturné i USA så är det faktiskt ingen som kan säga emot detta beslut. Jag gör det inte.
Ta er tid, men kom tillbaka. Det får bli mitt slutförande för idag.
Hela bandet på Grammy Awards 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar