Om ett par dagar har vi ett nytt år framför oss. Och jag vill passa på att tipsa om några fina skivor som släpps under nästa år. Dessa är nog inte för alla, men för oss som gillar hårdock och metal av alla dess slag kommer nästa år bli ett jävlig bra år.
Den 24 februari släpper Lamb of God sin nya platta "Wrath" och jag väntar på med stor spänning på denna. Senast de släppte skiva var 2006 med super-kanonen "Sacrament" som jag håller som en av mina top 10-metalplattor all time. Jag tycker dem har blivit bättre för varje skiva de släppt, men jag vet inte om man vågar tro på att denna slår den förra. Men det är ju det som gör det hela så spännande. Jag hoppas iallafall att det blir riktig "Pure american metal" som är deras slogan.
2 av mina absoluta favoritband släpper också skivor nästa år. Då pratar jag om Megadeth och Slayer.
Slayer släppte också sina senaste platta, "Christ Illusion", år 2006. Den blåste nästan av håret på mig. Gubbarna i bandet (Ja, dem har nått 45 allihopa tror jag) visade att de fortfarande är bland de 4-5 bästa metalbanden därute. Dock har man nog Rick Rubin att tacka för mycket i och med den plattan, stjärnproducenten som även spelar in den nya. En av låtarna har de redan spelat live, "Psychopathy Red" som handlar om en rysk seriemördare. Brutalt är bara förnamnet..
Megadeth, som åter igen har blivit Megadeth släpper nytt och jag kan INTE vänta. När det gäller gitarr-kåteriet har inte Megadeth varit såhär bra sedan Mustaine och Marty Friedman stod på samma scen. Den nya lead-gitarristen Chris Broderick är ett monster. Han spelar Friedmans solon helt klockent och tittar på publiken samtidigt som han ler och det ser ut som han bara lattjar. Enormt.
Jag hoppas bara att han kan skriva lika bra solon självmant. Den 28 februari ska jag se dem för första gången, jag förväntar mig att de spelar något nytt och jag förväntar mig att jag kommer jubla som en galning när låten är klar. Skivan får gärna hålla samma klass som Rust in Peace, då vet vi vilken som blir nästa års metal-platta redan nu.
Dream Theater släpper också ny skiva. Dream Theater spelar, för dem som inte vet, progressiv metal/rock. Vi snackar om ett band där musiken är djupt avancerad. En gitarrist som skapar sina egna taktarter så att de passar hans riff. Vi snackar om en keyboardist som är så lekfull att man blir glad som ett litet barn när han drar igång sina solon. Vi snackar om en bassist som flyter med fingrarna över bashalsen som ingen annan hårdrockare kan göra. Vi snackar dessutom om kanske en av de bästa progressiva trummisarna någonsin, Mike Portnoy är namnet. Sångaren kan man säga vad man vill om dock..
Jag gillar främst deras plattor från -03 och framåt, det har hunnit blivit tre sen dess. varför är för att de som många andra hårda band vågade vara hårda igen.
Jag ska se dem för första gången på Sweden Rock nästa sommar, och jag har stora förhoppningar om att det kan bli en av de bästa spelningar jag kommer ha sett.
Dessutom har monsterplattan "Images and words" från 1992 i bagaget....
Ett annat band som släpper ny skiva nästa år är också ett av mina favoritband, men de håller till i en helt annan genre.
Jag talar om Dave Matthews Band.
Denna gång blir det utan LeRoi Moore. Saxofonisten som gick bort efter en bilolycka i höstas. Antagligen har man andats ut och samlat krafter till en ny platta. Jag har goda förhoppningar om att den tragiska händelsen ändå kommer föra något gott med sig. Det här bandet säljer ut de stora arenorna i USA år efter år. Vi snackar musiker av yttersta klass, och är en så samspelad grupp att alla kan spela en varsin grej och ändå kommer det låta tajt. Min favorittrummis spelar i bandet, min favoritfrontman sjunger. Jag tror på den här plattan. Den förra var sådär.
En dröm jag har är att de ska besöka Sverige, eller åtminstone Norden. Efter det kan man dö lycklig.
Det släpps antagligen en massa andra bra skivor också, men det var dessa fem jag kom på..
Har ni läst hela vägen hit ner är jag impad ärligt talat, fan va jag dillar ibland....
lördag, december 27, 2008
torsdag, december 25, 2008
Juldagen
Jag älskar den här dagen.
Man känner bara lugn i magen.
Typ så vill jag sammanfatta den här dagen. För mig kan det vara den enda dagen på där man är legitimt befriad från allt vad ansvar, planering och nytta heter. Man kan fullkomligt skita i vad tiden är, och laga mat behöver man ju inte heller göra. De senaste 3-4 åren har jag haft tradititionen att under julaftonsnatten hänga med Robin på ett eller annat sätt. Förr hade vi tillgång till Hagalundskolan så där kunde vi sitta. Förra julen satt vi där och spelade in våran version av "Mamma pappa barn" med bara en gitarr å en kazoo-flöjt. Kul minne. Det finns på youtube. I år var det nära att traditionen bröts. Men vid 2.snåret hörde vi av oss å en halvtimme senare var vi på lång nattpromenad. Jag kom väl hem 04.15 eller så. Inte en kotte såg vi därute, i alla fall inte många. Jätteskönt var det.
Idag har sängen och soffan varit de mest använda platserna i hemmet. Hur skönt som helst.
Men snart är det dags igen. Nyår väntar om knappt en vecka.
Man känner bara lugn i magen.
Typ så vill jag sammanfatta den här dagen. För mig kan det vara den enda dagen på där man är legitimt befriad från allt vad ansvar, planering och nytta heter. Man kan fullkomligt skita i vad tiden är, och laga mat behöver man ju inte heller göra. De senaste 3-4 åren har jag haft tradititionen att under julaftonsnatten hänga med Robin på ett eller annat sätt. Förr hade vi tillgång till Hagalundskolan så där kunde vi sitta. Förra julen satt vi där och spelade in våran version av "Mamma pappa barn" med bara en gitarr å en kazoo-flöjt. Kul minne. Det finns på youtube. I år var det nära att traditionen bröts. Men vid 2.snåret hörde vi av oss å en halvtimme senare var vi på lång nattpromenad. Jag kom väl hem 04.15 eller så. Inte en kotte såg vi därute, i alla fall inte många. Jätteskönt var det.
Idag har sängen och soffan varit de mest använda platserna i hemmet. Hur skönt som helst.
Men snart är det dags igen. Nyår väntar om knappt en vecka.
onsdag, december 24, 2008
Julens bästa platta.
Jag är, som många vet, ingen jättekompis med dagens radiomusik. Visst, vissa låtar kan ju vara "catchiga" och ha bra refränger, men det är väl det som är hela tanken med lättlyssnad radiomusik. I 99% av fallen är det låtar som man inte kommer att komma ihåg längre än i högst ett par månader. Men så har vi då den där procenten, och jag tror jag har hittat den procenten för i år.
Amy MacDonald.
Det började med att jag för 2 månader sen var påväg hem efter en lång jobbdag i Jönköping. I bilen var radion på och Mix Megapols hitkavalkad fortsatte att spruta ut lättsmält schlagerarrangemang-tonartshöjning i sista refrängen-samma melodi man hört trehundra gånger förut. Men så kom Amy MacDonald med låten "This is the life". Jag kan inte säga att jag fick en uppenbarelse direkt, då jag är mycket svårflörtad när det gäller just radiomusik. För mig har det en väldigt stor stämpel. Men när jag hörde låten första gången tyckte jag att nåt var nyskapande, jag fick en känsla av att jag inte hade hört det trehundra gånger innan. Det var nåt med musikens äkthet (riktiga instrument, no f*cking programming) kombinerat med en rytmisk enkelhet och hennes underbara röst. När låten var klar och radioprataren flaggade att hon bara var 19 år gammal lade jag namnet i hjärnbanken för att komma kom ihåg till sedan.
För två-tre veckor sen "köpte" jag då plattan "This is the life" och lyssnade såklart först på spår nr. 2 med samma namn några gånger och satte mig in i denna hit som den har blivit, iaf en kortare period. Sen började jag skivan från början och där kom uppenbarelsen in i bilden. Låt efter låt spelades av och allt var fantastiskt. Tjejen är 19 år! (Egentligen inte, hon är född -87). Att kunna skriva så här fulländad musik redan i den åldern, som är så egensinnad och originell att man fastnar direkt, så imponerad har i alla fall inte jag blivit på länge. Mest naturlig känns Amy i sina lättsamma tvåtaktslåtar, "This is the life", "Poison Prince" och min favorit på skivan "Barrowland Ballroom" där man putsar av det gamla westernfilms-pianot tillsammans med en underbar grund av blås och melodi. Men hennes stora stunder kommer egentligen i de lugnare låtarna, de långsammare dvs. T ex i "Youth of today" och "Run", två riktiga arena/extranummer/stående ovationer-låtar. Hon gör dock båda stilarna, helt tveklöst, extremt bra. Jag har svårt att hitta några direkta dåliga låtar på plattan.
Produktionen är underbar. Visst hör man att det är 2008, men skivan är så följsam och svängig rakt igenom att man åter igen blickar tillbaka till 70-talets Flower Power-rörelse.
Amys sång är lika perfekt tajmad som Michael Jackson i sina bästa stunder. Hon gör varje textrad intressant på det ena eller andra sättet, för att inte tala om refrängerna.
Så här fulländad har inte en platta känts för mig sen jag spelade sönder Slayers mäktiga "Reign in blood"-plattan och Megadeths "Rust in peace". Kanske Joyride-plattan med Roxette också.
Jag kan inte lova att jag kommer att vara lika lyrisk om ett halvår, men nu känns den här plattan som en solklar etta på min lista. Det förvånar faktiskt mig själv.
Man får ju önska alla en god (mätt) jul också!
Amy MacDonald.
Det började med att jag för 2 månader sen var påväg hem efter en lång jobbdag i Jönköping. I bilen var radion på och Mix Megapols hitkavalkad fortsatte att spruta ut lättsmält schlagerarrangemang-tonartshöjning i sista refrängen-samma melodi man hört trehundra gånger förut. Men så kom Amy MacDonald med låten "This is the life". Jag kan inte säga att jag fick en uppenbarelse direkt, då jag är mycket svårflörtad när det gäller just radiomusik. För mig har det en väldigt stor stämpel. Men när jag hörde låten första gången tyckte jag att nåt var nyskapande, jag fick en känsla av att jag inte hade hört det trehundra gånger innan. Det var nåt med musikens äkthet (riktiga instrument, no f*cking programming) kombinerat med en rytmisk enkelhet och hennes underbara röst. När låten var klar och radioprataren flaggade att hon bara var 19 år gammal lade jag namnet i hjärnbanken för att komma kom ihåg till sedan.
För två-tre veckor sen "köpte" jag då plattan "This is the life" och lyssnade såklart först på spår nr. 2 med samma namn några gånger och satte mig in i denna hit som den har blivit, iaf en kortare period. Sen började jag skivan från början och där kom uppenbarelsen in i bilden. Låt efter låt spelades av och allt var fantastiskt. Tjejen är 19 år! (Egentligen inte, hon är född -87). Att kunna skriva så här fulländad musik redan i den åldern, som är så egensinnad och originell att man fastnar direkt, så imponerad har i alla fall inte jag blivit på länge. Mest naturlig känns Amy i sina lättsamma tvåtaktslåtar, "This is the life", "Poison Prince" och min favorit på skivan "Barrowland Ballroom" där man putsar av det gamla westernfilms-pianot tillsammans med en underbar grund av blås och melodi. Men hennes stora stunder kommer egentligen i de lugnare låtarna, de långsammare dvs. T ex i "Youth of today" och "Run", två riktiga arena/extranummer/stående ovationer-låtar. Hon gör dock båda stilarna, helt tveklöst, extremt bra. Jag har svårt att hitta några direkta dåliga låtar på plattan.
Produktionen är underbar. Visst hör man att det är 2008, men skivan är så följsam och svängig rakt igenom att man åter igen blickar tillbaka till 70-talets Flower Power-rörelse.
Amys sång är lika perfekt tajmad som Michael Jackson i sina bästa stunder. Hon gör varje textrad intressant på det ena eller andra sättet, för att inte tala om refrängerna.
Så här fulländad har inte en platta känts för mig sen jag spelade sönder Slayers mäktiga "Reign in blood"-plattan och Megadeths "Rust in peace". Kanske Joyride-plattan med Roxette också.
Jag kan inte lova att jag kommer att vara lika lyrisk om ett halvår, men nu känns den här plattan som en solklar etta på min lista. Det förvånar faktiskt mig själv.
Man får ju önska alla en god (mätt) jul också!
tisdag, november 11, 2008
Overdubs.
I en värld där Per Gessle säger att han "är rädd för göra sin musiköverproducerad" finns det ändå hopp för den "äkta" musiken.
Anledningen till att jag skippar dagens moderna radiomusik är för att den titt som tätt inte känns äkta. Alltför ofta hör man bara teknik och elektronisk musik. Man hör ofta om hur artister/musiker sitter och spelar in samma vers tvåhundra gånger för att få den perfekta tajmingen och dynamiken. Trummor har man klippa och editera slag för slag. Hur dynamiskt blir det då egentligen? Ibland kan man inte ens urskilja om instrumenten är inspelade på riktigt eller är programmerade. "Vart tog livet i musiken vägen?" tänker man.
Men än idag så finns det artister som spelar in den klassiska vägen. Man sätter bandet i ett rum och spelar in allt tillsammans och låter det vara så. Att första tagningen skulle bli den sista, den händer väl bara ibland, men trots allt så är det genom denna procedur som man lyckas fånga det riktiga livet och dynamiken i en visa. Det tycker iaf jag.
Under de inspelningar gjort har man kanske spelat in 2-3 instrument per gång, och sedan lagt på resten. Men aldrig att man sitter och spelar in 10 pålägg på en och samma del bara för att det ska låta "fett".
Dock är det nästan som det känns att de musiker som spelar in på det klassiska sättet är rebeller och konservativa mer eller mindre. Inte för att det är uttalat, men man får den känslan.
Länge leve den riktiga musiken.
Anledningen till att jag skippar dagens moderna radiomusik är för att den titt som tätt inte känns äkta. Alltför ofta hör man bara teknik och elektronisk musik. Man hör ofta om hur artister/musiker sitter och spelar in samma vers tvåhundra gånger för att få den perfekta tajmingen och dynamiken. Trummor har man klippa och editera slag för slag. Hur dynamiskt blir det då egentligen? Ibland kan man inte ens urskilja om instrumenten är inspelade på riktigt eller är programmerade. "Vart tog livet i musiken vägen?" tänker man.
Men än idag så finns det artister som spelar in den klassiska vägen. Man sätter bandet i ett rum och spelar in allt tillsammans och låter det vara så. Att första tagningen skulle bli den sista, den händer väl bara ibland, men trots allt så är det genom denna procedur som man lyckas fånga det riktiga livet och dynamiken i en visa. Det tycker iaf jag.
Under de inspelningar gjort har man kanske spelat in 2-3 instrument per gång, och sedan lagt på resten. Men aldrig att man sitter och spelar in 10 pålägg på en och samma del bara för att det ska låta "fett".
Dock är det nästan som det känns att de musiker som spelar in på det klassiska sättet är rebeller och konservativa mer eller mindre. Inte för att det är uttalat, men man får den känslan.
Länge leve den riktiga musiken.
måndag, november 10, 2008
Allt är relativt.
Jag sitter ibland och funderar på hur saker kan te sig väldigt olika vid olika tillfällen.
Ibland är någon typ av musik skön att lyssna på, den andra dagen inte. Visst, man säger att det beror på dagshumöret. Men något säger mig att det inte är så enkelt. Om det, för att köra på samma exempel, finns ett band som man aldrig tröttnar på, betyder det verkligen att just detta band är bra för en själv i alla lägen. Eller inte?
Eller om man den ena perioden lyssnar på ett band nästintill hela tiden, och perioden efter inte lyssnar alls, betyder det då att det bandet är bra den första perioden och sämre den andra?
Förstår ni lite hur jag funderar?
Ett annat exempel är den resa jag gjorde idag. Vi hade ett gig på Gula Villan i Haninge. Först och främst kan jag ju bara säga att ha en spelning på en regnig söndag höstetid i HANINGE (.....) inte är att rekommendera. Och vad menar jag med att skriva det i versaler?
Jo, för att den resan känns så himla lång och tråkig. Vi kan väl säga att resan enkel väg från Solna tog c.a. 40 minuter, men att det känns så mycket längre. Däremot att göra en 3 timmar lång bilresa till exempelvis Leksand (Där jag var med min vän Anders för någon månad sen) inte kändes alls lika lång.
Även här kan man ju peka på ett flertal olika aspekter, såsom att göra en semesterresa till en plats med sådan storslagen natur gör att själva resan blir roligare och man får lättare att se framåt med en positiv känsla. Men fortfarande, är det inte kul att få göra en spelning? Det enda är att du sätter dig på pendeln en stund och sedan går 10 minuter till. Hur kan det kännas så mycket värre? Kan man verkligen bara skylla på att det bara var en söndag? Dåligt väder? Höst? Åka pendeltåg? Eller rentutav att man inte vill spela sin egen musik just den dagen för man tyckte den var dålig då?
Allt är tydligen relativt. Människokroppen är en jävligt krånglig mekanism. Jag undrar om det är samma sak för andra djur. En hund som ena dagen tycker om sin matte, och den andra dagen bara vill bita matte i benet. Så vill vi ju inte att hunden ska vara, men kan vi verkligen styra hundens känslor?
"Vacker tass"
Ibland är någon typ av musik skön att lyssna på, den andra dagen inte. Visst, man säger att det beror på dagshumöret. Men något säger mig att det inte är så enkelt. Om det, för att köra på samma exempel, finns ett band som man aldrig tröttnar på, betyder det verkligen att just detta band är bra för en själv i alla lägen. Eller inte?
Eller om man den ena perioden lyssnar på ett band nästintill hela tiden, och perioden efter inte lyssnar alls, betyder det då att det bandet är bra den första perioden och sämre den andra?
Förstår ni lite hur jag funderar?
Ett annat exempel är den resa jag gjorde idag. Vi hade ett gig på Gula Villan i Haninge. Först och främst kan jag ju bara säga att ha en spelning på en regnig söndag höstetid i HANINGE (.....) inte är att rekommendera. Och vad menar jag med att skriva det i versaler?
Jo, för att den resan känns så himla lång och tråkig. Vi kan väl säga att resan enkel väg från Solna tog c.a. 40 minuter, men att det känns så mycket längre. Däremot att göra en 3 timmar lång bilresa till exempelvis Leksand (Där jag var med min vän Anders för någon månad sen) inte kändes alls lika lång.
Även här kan man ju peka på ett flertal olika aspekter, såsom att göra en semesterresa till en plats med sådan storslagen natur gör att själva resan blir roligare och man får lättare att se framåt med en positiv känsla. Men fortfarande, är det inte kul att få göra en spelning? Det enda är att du sätter dig på pendeln en stund och sedan går 10 minuter till. Hur kan det kännas så mycket värre? Kan man verkligen bara skylla på att det bara var en söndag? Dåligt väder? Höst? Åka pendeltåg? Eller rentutav att man inte vill spela sin egen musik just den dagen för man tyckte den var dålig då?
Allt är tydligen relativt. Människokroppen är en jävligt krånglig mekanism. Jag undrar om det är samma sak för andra djur. En hund som ena dagen tycker om sin matte, och den andra dagen bara vill bita matte i benet. Så vill vi ju inte att hunden ska vara, men kan vi verkligen styra hundens känslor?
"Vacker tass"
torsdag, november 06, 2008
Jag gick upp, jag sket..
Låg och kollade på Karjala cup-matchen Ryssland - Sverige, och jag förundras än en gång över hur tråkig hockey kan vara. Det är inte det att hockey är en tråkig sport, utan att sporten som fenomen blivit jävligt uttjatad. Det är VM varje vår, säkert 4 andra landslags-turneringar per säsong. Och när det nalkas OS är det ändå bara 4-5 spelare av dessa som får använda sitt lands tröja under OS.
För det första säger det en del om de mindre turneringarnas kvalitet, men också om hur svagt intresset är att spela landskamper 20-25 gånger om året för de mest etablerade spelarna i NHL, men även för NHL-klubbarna.
Jag kommer ihåg när jag som 10-åring var inbiten hockey-älskare,. hade lådor fyllda med hockeybilder, vilka man bytte till och från sig för att till slut kanske få sätta klorna i en Jaromir Jagr-bild från säsongen 99/00. Då skulle den veckan varit lycklig hela vägen ut..
Hockeyn var intressant då, de riktiga profilerna fanns kvar och var med i landslagsturneringarna, som då inte var lika många som dem är nu. Jag kommer ihåg när det
första Sweden Hockey Games gick av stapeln, då var det riktigt stort. Idag råkar man oftast bara zappa förbi hockeyn, om man ens har på teven.
Allt detta ihärdiga matchande rör också elitserien, det är 3 matcher i veckan. Hockey, hockey och hockey. Man blir ju alldeles utmattad. Däremot är inte allt negativt med dagens hockey. Att man nu (äntligen) startar Europa-ligan även i hockeyn tror jag kommer bli en bra avvägning på allt matchandet. Dels för att jag tror och hoppas att man från förbundens sida kommer ta sina förnuft till fånga och strama åt de onödiga hockey-turneringarna för att kompensera för europa-ligan. Dels tror jag att det är bättre att låta klubbarna tävla om vem som är bäst. Jag tror att intresset och spänningen för hockey kommer öka markant, kanske inte i år men inom några få.
En av de grejer jag verkligen tycker om med dagens hockey, ja det är nog Niklas Wikegård.
Hans vokabulär och fras-förråd borde få en egen bok. Fullständigt fenomenalt roligt!
För det första säger det en del om de mindre turneringarnas kvalitet, men också om hur svagt intresset är att spela landskamper 20-25 gånger om året för de mest etablerade spelarna i NHL, men även för NHL-klubbarna.
Jag kommer ihåg när jag som 10-åring var inbiten hockey-älskare,. hade lådor fyllda med hockeybilder, vilka man bytte till och från sig för att till slut kanske få sätta klorna i en Jaromir Jagr-bild från säsongen 99/00. Då skulle den veckan varit lycklig hela vägen ut..
Hockeyn var intressant då, de riktiga profilerna fanns kvar och var med i landslagsturneringarna, som då inte var lika många som dem är nu. Jag kommer ihåg när det
första Sweden Hockey Games gick av stapeln, då var det riktigt stort. Idag råkar man oftast bara zappa förbi hockeyn, om man ens har på teven.
Allt detta ihärdiga matchande rör också elitserien, det är 3 matcher i veckan. Hockey, hockey och hockey. Man blir ju alldeles utmattad. Däremot är inte allt negativt med dagens hockey. Att man nu (äntligen) startar Europa-ligan även i hockeyn tror jag kommer bli en bra avvägning på allt matchandet. Dels för att jag tror och hoppas att man från förbundens sida kommer ta sina förnuft till fånga och strama åt de onödiga hockey-turneringarna för att kompensera för europa-ligan. Dels tror jag att det är bättre att låta klubbarna tävla om vem som är bäst. Jag tror att intresset och spänningen för hockey kommer öka markant, kanske inte i år men inom några få.
En av de grejer jag verkligen tycker om med dagens hockey, ja det är nog Niklas Wikegård.
Hans vokabulär och fras-förråd borde få en egen bok. Fullständigt fenomenalt roligt!
onsdag, november 05, 2008
Sanningen bakom skrivdippar.
För första gången sedan juli skriver jag åter igen i bloggen.
Varför?
Blev inspirerad på nytt, denna gång av en god vän som lägger en hel hög superintressanta inlägg om allt och ingenting. Skrivlusten har funnits hela tiden, men inspirationen lämnade jag kvar i somras.
Vad ska du skriva om?
Jo, den här gången ska jag försöka sätta lite mer av mina tankar i första rum. Jag ska försöka våga lite mer när det gäller mina åsikter. Det har inget att göra med att jag vill bli som Schulman eller någon annan av de älskade/hatade åsikts-bloggarna. Det handlar nog mest om att öppna upp mig själv lite, dock inte enbart för att (de få) läsarna ska lära sig mer om mig, utan om även om läran om mig själv.
Detta inlägg kommer dock inte innehålla någon redogörelse, eller diskussion, utan bara en fråga.
Kommer Barack Obamas USA att klara av honom som president, helt oberoende av om han, för oss åskådare, gör det bra eller dåligt?
Varför?
Blev inspirerad på nytt, denna gång av en god vän som lägger en hel hög superintressanta inlägg om allt och ingenting. Skrivlusten har funnits hela tiden, men inspirationen lämnade jag kvar i somras.
Vad ska du skriva om?
Jo, den här gången ska jag försöka sätta lite mer av mina tankar i första rum. Jag ska försöka våga lite mer när det gäller mina åsikter. Det har inget att göra med att jag vill bli som Schulman eller någon annan av de älskade/hatade åsikts-bloggarna. Det handlar nog mest om att öppna upp mig själv lite, dock inte enbart för att (de få) läsarna ska lära sig mer om mig, utan om även om läran om mig själv.
Detta inlägg kommer dock inte innehålla någon redogörelse, eller diskussion, utan bara en fråga.
Kommer Barack Obamas USA att klara av honom som president, helt oberoende av om han, för oss åskådare, gör det bra eller dåligt?
söndag, juli 06, 2008
Kul i juli
Nu har det återigen varit en skriv-dipp för min del. Tappade bort skrivlusten vid studenten ungefär, sen dess har jag funderat på att skriva många gånger men jag har inte klarat av det.
Hehe, men nu ska vi inte vara för allvarliga, har glömt bort det helt enkelt.
Började jobba i torsdags förra veckan, så har hållit på en dryg vecka nu. Denna vecka har jag varit stationerad på City Gross i Bromma och lär så fortsätta nästa vecka också. Har inte varit alltför pjåkigt ändå, brukar vilja åka runt med Håkan på olika butiker runtom stan, men det har fungerat bra. Jag jobbar alltså på ett företag som har hand om varuplockning, (vissa märken), ombyggnationer, exponering, demo-grejer osv. Den största delen är väl varu-plockning för min del, brukar väl bli nåt bygg-jobb ibland, byta lister och hyllor och dylikt.
Märkena vi har hand om är bl a Gevalia, Estrella, marabou, nivea, libero-blöjor, edet-papper, philadelphia-osten, oboy.. Många av dessa går under företaget Kraft.
Igår var en grymt trevlig kväll. Anton tyckte vi skulle åka in å lira biljard och dra några öl, det lät skönt. Men först hängde vi på Studio 08 nån timme, vi gick främst dit för att gratta Dara som fyllde 19 igår. Till min glada överraskning var Tom Hansson där, min slacker-kompis!
Men sen drog vi å lira biljard, och det var mycket länge sen sist man spelade biljard må jag säga. Det var riktigt kul, och av någon anledning vann jag med säkra sifrorna 5-1. Men det var mest på kul, även om det blev lite halv-seriöst ibland.
Må gott!
Hehe, men nu ska vi inte vara för allvarliga, har glömt bort det helt enkelt.
Började jobba i torsdags förra veckan, så har hållit på en dryg vecka nu. Denna vecka har jag varit stationerad på City Gross i Bromma och lär så fortsätta nästa vecka också. Har inte varit alltför pjåkigt ändå, brukar vilja åka runt med Håkan på olika butiker runtom stan, men det har fungerat bra. Jag jobbar alltså på ett företag som har hand om varuplockning, (vissa märken), ombyggnationer, exponering, demo-grejer osv. Den största delen är väl varu-plockning för min del, brukar väl bli nåt bygg-jobb ibland, byta lister och hyllor och dylikt.
Märkena vi har hand om är bl a Gevalia, Estrella, marabou, nivea, libero-blöjor, edet-papper, philadelphia-osten, oboy.. Många av dessa går under företaget Kraft.
Igår var en grymt trevlig kväll. Anton tyckte vi skulle åka in å lira biljard och dra några öl, det lät skönt. Men först hängde vi på Studio 08 nån timme, vi gick främst dit för att gratta Dara som fyllde 19 igår. Till min glada överraskning var Tom Hansson där, min slacker-kompis!
Men sen drog vi å lira biljard, och det var mycket länge sen sist man spelade biljard må jag säga. Det var riktigt kul, och av någon anledning vann jag med säkra sifrorna 5-1. Men det var mest på kul, även om det blev lite halv-seriöst ibland.
Må gott!
måndag, juni 09, 2008
The last supper
Imorgon är det gubbskiva i skolan. Det är enda tillfället på året där man FÅR dricka alkohol med lärarna, det ska faktiskt bli riktigt roligt! Det bästa är ju såklart att vi spelar live. Vi är otroligt taggade och vi har en riktigt bra lista med låtar. Det ska bli skitkul helt enkelt. Mer om festen skriver jag sen.
Den här helgen har varit ganska händelserik. I torsdags var jag å Robin på nåt av de coolaste vi gjort någonsin. Vi var på jättehemlig spelning med Hellacopters inför 60-70 pers uppe på Black Sheep här i Solna. Jag var inbjuden och fick ta med Rob. Kul var att dagen efter åkte de till Rock Am Ring och spelade inför, låt säga, 25 000 personer. Kul souvenir var biljetten som jag kan slänga upp bild på sen. men bara att det står Hellacopters, 5 juni 2008, 20 spänn säger allt. En mycket mycket häftig tillställning!
I Fredags kväll var jag ute i Hässelby och hälsade på Anton. Där satt vi på altan och drack Mariestad och käkade grillad korv, hade på skön musik och snackade en massa. Hur mysig kväll som helst. Sen ringde Anders när jag skulle sticka så jag fixade sjuts hem vilket var rätt skönt minst sagt. Vi hamnade på vårt nattställe MAX och jag kom väl hem vid 3. Mycket mysigt det också!
Igår var jag på klubb ROQ för andra gången och kollade Burnitude tillsammans med Andreas. Spelningen var sådär, men ölen var god och folket var trevligt så det blev en bra kväll ändå!
Idag har jag mest fixat och handlat lite mat. Var ute på en fotbollsrunda med Rob under kvällen och tog det lugnt. Den här helgen var faktiskt riktigt skön och behaglig när man tänker tillbaka på den.
Men imorgon är det gubbskiva och Vesa fyller år. han är där och jag ska supa ner honom eller nåt. Trevligt ska det bli! Och Onsdag är det den stora dagen. Det blir antagligen en blöt dag.
Kul att Moster och en kusin med barn kommer över på middan.
Aja, so long blogen!
Den här helgen har varit ganska händelserik. I torsdags var jag å Robin på nåt av de coolaste vi gjort någonsin. Vi var på jättehemlig spelning med Hellacopters inför 60-70 pers uppe på Black Sheep här i Solna. Jag var inbjuden och fick ta med Rob. Kul var att dagen efter åkte de till Rock Am Ring och spelade inför, låt säga, 25 000 personer. Kul souvenir var biljetten som jag kan slänga upp bild på sen. men bara att det står Hellacopters, 5 juni 2008, 20 spänn säger allt. En mycket mycket häftig tillställning!
I Fredags kväll var jag ute i Hässelby och hälsade på Anton. Där satt vi på altan och drack Mariestad och käkade grillad korv, hade på skön musik och snackade en massa. Hur mysig kväll som helst. Sen ringde Anders när jag skulle sticka så jag fixade sjuts hem vilket var rätt skönt minst sagt. Vi hamnade på vårt nattställe MAX och jag kom väl hem vid 3. Mycket mysigt det också!
Igår var jag på klubb ROQ för andra gången och kollade Burnitude tillsammans med Andreas. Spelningen var sådär, men ölen var god och folket var trevligt så det blev en bra kväll ändå!
Idag har jag mest fixat och handlat lite mat. Var ute på en fotbollsrunda med Rob under kvällen och tog det lugnt. Den här helgen var faktiskt riktigt skön och behaglig när man tänker tillbaka på den.
Men imorgon är det gubbskiva och Vesa fyller år. han är där och jag ska supa ner honom eller nåt. Trevligt ska det bli! Och Onsdag är det den stora dagen. Det blir antagligen en blöt dag.
Kul att Moster och en kusin med barn kommer över på middan.
Aja, so long blogen!
måndag, juni 02, 2008
It's over, it's over, it's over... it's over
Idag tog det slut. Alla skoluppgifter i Blackebergs Gymnasium är gjorda. Idag gjorde jag omprov i Fysik B, vilket jag fixade. Sen gjorde jag också prov i musik som jag skjutit upp sen förra läsåret. Alla böcker är mer eller mindre inlämnade.
Dock känns det lite trist, om drygt en vecka försvinner alla ifrån en. Känns illa.
Eller inte alla, men det där spontana mötet i skolans korridorer blir ett minne blott. Fan, fan och åter fan.
Resten av veckan går åt till att spela musik och vara glad :)
Samt att titta på musikalen på onsdag, är riktigt taggad på de!
Sov gott!
Dock känns det lite trist, om drygt en vecka försvinner alla ifrån en. Känns illa.
Eller inte alla, men det där spontana mötet i skolans korridorer blir ett minne blott. Fan, fan och åter fan.
Resten av veckan går åt till att spela musik och vara glad :)
Samt att titta på musikalen på onsdag, är riktigt taggad på de!
Sov gott!
lördag, maj 31, 2008
Punken slår i Hagalundsparken
Igår körde vi på min riktiga hemmaplan Hagalundsparken med OHSP. Vi spelade där med Minor Tension två gånger (då under namnet Serpico) men igår var det alltså dags att se om parken pallade med trallpunk.
Först lirade ett band, eller delar av det vid 19-tiden. Dom går under namnet "Sounds of Leon" och var en riktigt positiv överraskning. Kvällen till ära bjöd dom på två pianon med sång och det var riktigt vackert. I vissa låtar byttes ena pianot ut mot gitarren. Det var också en väldig tydlig kontrast på publiken. Dom hade dragit sina vänner som verkade alltför sofistikerade för att stanna kvar och titta på oss, och rätt hade vi. Men det dök upp ett gäng sköna punkare som hört om spelningen och dök upp. Själv lyckades jag få dit nästan 15 pers, vilket var roligt. Robin (som försökte lura i mig att han inte fick komma) hade jag inte sett på ett bra tag och det var kul att han dök upp. Likaså Anders och Sussi, Anders som precis som jag bar den röda ohlson-tröjan.
När vi gick upp på scen hade man fortfarande den där lilla känslan om mys i parken och inte röjjig punk, det kändes lite ovisst hur musiken skulle fungera där. Men efter 2-3 låtar var alla varma i kläderna och det blev en riktigt kul spelning. Framför allt var det fler än vi trodde.
Kul var det också att prova på "Vi glömde dom andra" som vi inte spelat sen Östersund i oktober förra året. Den fungerade riktigt bra denna fina sommarkväll.
Kul var det när Mackan drog en sträng på guran och Dennis lät han ta sin och själv sjöng utan gura. Till slut fick han fick på sig guran med trasig sträng och det hela vart lite knäppt, men samtidigt spontant kul. Vi avslutade kvällen med "Aoooa" som också fungerade riktigt bra. Vi har inte spelat den på ett bra tag, och tar in den som joker ibland.
För övrigt var detta min 19e spelning med ohlson. Den första var i maj förra året, sen dess har vi gjort 18 stycken sen i oktober, inklusive skivinspelning och en massa rep inför vårens bravader. Det har alltså varit ett väldigt tajt schema, men framförallt väldigt kul. Det märks också på spelningarna att vi har spelat mycket. Att jämföra spelningarna nu med de första i höstas är som att jämföra natt och dag, tycker jag iaf.
Efter spelningen följde Anders och Sussi med upp en stund och chillade. Sen drog de hem och jag gick till Hagaparken för att träffa Robin och Gamle. Där träffade vi Sveriges skönaste 51-åring, som också var ganska dragen. Han kallade sig själv för Haga-baronen och verkade tycka om att prata om vilka hårdrocks-kändisar han träffat, vilket han ofta gjorde med sin roliga engelska.
En kul kväll blev det allt som allt!
Nästa spelning är 12 juni på Skytteholmsfältet. Black Sheep anordnar avslutningskonsert. Bl a ska legendariska The Nomads spela, bland 15 andra band denna dag. Kom gärna dit!
Kul att det är dagen efter min student också.
tisdag, maj 27, 2008
bilder..
Jag gillade dessa bilder ganska skarpt. Snyggare i stort format dock. Dessa är från Östersund i slutet på april.
måndag, maj 26, 2008
Hyran har gått ut.
Tyvärr är det slut på en de roligaste och mest arbetsamma veckorna någonsin, musikalveckan. Sex föreställningar av RENT blev det innan veckan var över, och de har varit den kortaste veckan jag har upplevt. Även om föreställningarna var tre timmar långa (inklusive paus) gick tiden alldeles för snabbt. Jag planerar inte att redogöra för alla sex föreställningarna, det finns inte en enda själ som skulle ödsla energi på att läsa det.
Jag vill ge en mycket stor kram till alla i musikalgänget (inkluderar scenograferna) eftersom alla har jobbat mycket hårt och bra. Även om vissa akter/nummer har varit mer framstående än andra så ska alla ha lika mycket cred, eftersom alla själva vet hur bra man har jobbat.
Dock vill jag ge en lite större kram till mina två, Anders och Anton. Anton får en för att han har varit mina ögon under hela veckan då jag inte inte sett scenen mer än kanske en meter på djupet mitt på scenen. Han är en stor faktor till att bandet har fungerat så bra som det faktiskt har gjort enligt många glada och belåtna besökare. Den andra något större kramen går till Anders eftersom han har lyckats få mig att fälla en eller flera tårar under tre av föreställningarna i veckan. Jag tror helt seriöst att det han gjorde i "I'll cover you (reprise)" kan vara en av de bästa prestationerna under hela musikalen. Jag lyckades titta ut på publiken en gång under veckan när han sjöng den låten. Just den dagen var det fullsatt och jag såg inte ett ansikte som tittade åt ett annat håll än scenen, och som de tittade.
Det var med mycket blandade känslor som vi plockade ner hela produktionen och åkte därifrån i fredags, dock hade vi en väldigt rolig fest hemma hos Emil på kvällen! Mycket kul att samla (nästan) alla på ett och samma ställe och bara snacka och vara trevlig. Orry måste få en annorlunda eloge för sin mycket mysiga fylla! Hela kvällen sprang han omkring och kramade alla, det var gulligt. Jag slutade med en runda på Rasmus grill vid Brommaplan med min käre vän Tom innan jag lunkade hem med tunnelbanan.
Nu på onsdag ska vi enligt ryktet få se dvdn som de spelat in från musikalen. Ska bli kul att få se den för första gången!
Jag vill avsluta detta inlägg med att tacka Varnagel. Så absurt synd att jag missade deras sista spelning, hela söndagen gick jag omkring och var sur över det. Varför jag inte drog till kalaset är inte ens värt att ta upp, men en mycket stor miss går att lägga till på lördagen. idag bar jag dagen till ära deras tröja med en mycket passande rad till vad jag känner just nu.
Vill ha mer
Jag vill ge en mycket stor kram till alla i musikalgänget (inkluderar scenograferna) eftersom alla har jobbat mycket hårt och bra. Även om vissa akter/nummer har varit mer framstående än andra så ska alla ha lika mycket cred, eftersom alla själva vet hur bra man har jobbat.
Dock vill jag ge en lite större kram till mina två, Anders och Anton. Anton får en för att han har varit mina ögon under hela veckan då jag inte inte sett scenen mer än kanske en meter på djupet mitt på scenen. Han är en stor faktor till att bandet har fungerat så bra som det faktiskt har gjort enligt många glada och belåtna besökare. Den andra något större kramen går till Anders eftersom han har lyckats få mig att fälla en eller flera tårar under tre av föreställningarna i veckan. Jag tror helt seriöst att det han gjorde i "I'll cover you (reprise)" kan vara en av de bästa prestationerna under hela musikalen. Jag lyckades titta ut på publiken en gång under veckan när han sjöng den låten. Just den dagen var det fullsatt och jag såg inte ett ansikte som tittade åt ett annat håll än scenen, och som de tittade.
Det var med mycket blandade känslor som vi plockade ner hela produktionen och åkte därifrån i fredags, dock hade vi en väldigt rolig fest hemma hos Emil på kvällen! Mycket kul att samla (nästan) alla på ett och samma ställe och bara snacka och vara trevlig. Orry måste få en annorlunda eloge för sin mycket mysiga fylla! Hela kvällen sprang han omkring och kramade alla, det var gulligt. Jag slutade med en runda på Rasmus grill vid Brommaplan med min käre vän Tom innan jag lunkade hem med tunnelbanan.
Nu på onsdag ska vi enligt ryktet få se dvdn som de spelat in från musikalen. Ska bli kul att få se den för första gången!
Jag vill avsluta detta inlägg med att tacka Varnagel. Så absurt synd att jag missade deras sista spelning, hela söndagen gick jag omkring och var sur över det. Varför jag inte drog till kalaset är inte ens värt att ta upp, men en mycket stor miss går att lägga till på lördagen. idag bar jag dagen till ära deras tröja med en mycket passande rad till vad jag känner just nu.
Vill ha mer
onsdag, maj 14, 2008
Jag vill skjuta Einstein
Jag vill inte ha fysikprov.
Jag vill inte ha fysikprov.
Jag vill inte ha fysikprov.
Jag vill inte ha fysikprov.. alls.
Sen efter provet är det i princip konstant musikal i 8 dagar. :)
Jag vill inte ha fysikprov.
Jag vill inte ha fysikprov.
Jag vill inte ha fysikprov.. alls.
Sen efter provet är det i princip konstant musikal i 8 dagar. :)
måndag, maj 12, 2008
Mitt skrivbord är stökigt..
Jag sitter här och förundras av att mitt skrivbord alltid är fyllt av tusen grejer som bara ligger i någon sorts abstrakt ordning, det vill säga ingen ordning alls. Jag ser bland annat; 2 OHSP-skivor, en glasskål med gamla chips-rester i, ett tomt mjölkpaket med medföljande tomt glas, en mp3-spelare, en 100-lapp, en Jimi hendrix-dvd från Woodstock '69, en batteriladdare, en tom snusdosa, reklam för studentgrejer, en ficklampa och en liten lapp med någon länk skrivet på.
Varje sak har sin egna lilla historia, kort som lång. Men skulle man ha riktigt tråkigt skulle man kunna sitta och fundera på när man använde dessa grejer senast, eller till vad. Det är, kanske, en intressant tanke. Jag kände bara att jag behövde tänka på något annat än historia-arbetet just nu.
Det är jättesegt, men det måste ju göras. Struntade man i det i helgen och hade trevligt istället, så får man ta konsekvenserna sedan. Så måste man tänka om man är dålig på att planera.
Idag bytte jag skinn på trumsetet i skolan med vesa, det var faktiskt riktigt kul, det tyckte han också (vilket han sade självmant, även om jag hade tjatat i dagar om att göra det). Nu låter trummorna skitbra, det är bara rengöringen kvar, sen blir det en excellent fröjd att spela på dessa trummor.
Imorgon bitti ska jag återigen lägga mig under tandläkarens fint låtande borr, jag är inte jättetaggad på det. Men det är bara att gå dit, stänga av huvudet en stund, så är det klart på nolltid. Hjärnan är en fantastisk grej att ha ibland tycker man..
Oj, klockan är spöktimme.. Springer och gömmer mig! Godnatt allesammans!
Varje sak har sin egna lilla historia, kort som lång. Men skulle man ha riktigt tråkigt skulle man kunna sitta och fundera på när man använde dessa grejer senast, eller till vad. Det är, kanske, en intressant tanke. Jag kände bara att jag behövde tänka på något annat än historia-arbetet just nu.
Det är jättesegt, men det måste ju göras. Struntade man i det i helgen och hade trevligt istället, så får man ta konsekvenserna sedan. Så måste man tänka om man är dålig på att planera.
Idag bytte jag skinn på trumsetet i skolan med vesa, det var faktiskt riktigt kul, det tyckte han också (vilket han sade självmant, även om jag hade tjatat i dagar om att göra det). Nu låter trummorna skitbra, det är bara rengöringen kvar, sen blir det en excellent fröjd att spela på dessa trummor.
Imorgon bitti ska jag återigen lägga mig under tandläkarens fint låtande borr, jag är inte jättetaggad på det. Men det är bara att gå dit, stänga av huvudet en stund, så är det klart på nolltid. Hjärnan är en fantastisk grej att ha ibland tycker man..
Oj, klockan är spöktimme.. Springer och gömmer mig! Godnatt allesammans!
Big in Japan
Ohlson Har Semester siktar tydligen högt. Fick i fredags kväll veta att vi sålt ett litet parti skivor till Japan. Hur coolt är inte det? Även om antalet bara uppgår till 10, så är det ändå 10 skivor till andra sidan jorden. Jag blev chockad. Skivan finns inte i jättemånga upplagor, så 10 är ändå en hel del. Jag är stolt över mina 37 skivor som jag lyckats sälja till folk, det är kul :)
Idag hade vi musikal-rep igen, och äntligen fick jag tid att rodda trumsetet till den size jag ville. Så nu är det mer eller mindre 180 grader trummor. Imorgon ska jag träffa Vesa och byta skinn på allt så det låter ännu bättre. Det kan bli riktigt kul! På torsdag kommer ljudteknikern till plugget, då blir det till att dra kablar å rodda alla instrument och mickar och hej å hå. Jag vet att vi är minst tre stycken som är väldigt kräsna med ljudet, så det kommer nog ta ett bra tag att rodda och vrida på reglagen till rätt nivåer. :)
Nu har det varit riktigt fint väder i en vecka. Äntligen kan jag återigen ställa mig på balkongen och bara glo ut. Vet inte varför, men jag älskar att bara kolla ut över området, se på alla människor som går förbi och njuta av att vara hemma. Nu är det ganska grönt och fint också, och det är full rulle i Hagalundsparken dagarna i ända. Idag satt jag och lyssnade på publiken på Råsunda. Det hörs rätt tydligt när AIK gör mål må jag säga, två stycken på kort tid blev det ikväll.
Sov gott ya'll...
Idag hade vi musikal-rep igen, och äntligen fick jag tid att rodda trumsetet till den size jag ville. Så nu är det mer eller mindre 180 grader trummor. Imorgon ska jag träffa Vesa och byta skinn på allt så det låter ännu bättre. Det kan bli riktigt kul! På torsdag kommer ljudteknikern till plugget, då blir det till att dra kablar å rodda alla instrument och mickar och hej å hå. Jag vet att vi är minst tre stycken som är väldigt kräsna med ljudet, så det kommer nog ta ett bra tag att rodda och vrida på reglagen till rätt nivåer. :)
Nu har det varit riktigt fint väder i en vecka. Äntligen kan jag återigen ställa mig på balkongen och bara glo ut. Vet inte varför, men jag älskar att bara kolla ut över området, se på alla människor som går förbi och njuta av att vara hemma. Nu är det ganska grönt och fint också, och det är full rulle i Hagalundsparken dagarna i ända. Idag satt jag och lyssnade på publiken på Råsunda. Det hörs rätt tydligt när AIK gör mål må jag säga, två stycken på kort tid blev det ikväll.
Sov gott ya'll...
lördag, maj 10, 2008
Ensam hemma 3
Mamma är i Finland tredje gången denna säsong, så jag sitter här hemma själv och njuter av lugnet och mina egna tider och så vidare.
Förra helgen spelade OHSP i Eskilstuna och Allingsås. Det blev en riktigt kul helg igen, även om Allingsås-spelningen kunde ha slutat bättre. Hade blivit sjuk på morgonen och utarbetade mig totalt under spelningen. Efter spelningen fick jag andnöd i en bra stund, hyperventilerade säkert 15 minuter och fick bra med panik. Men det lugnade sig efter en timme..
Spelningen i Eskilstuna var okej, kom väldigt lite folk, men vi gjorde en okej spelning och såg fram emot Allingsås. Allingsås-spelningen var tydligen en av våra allra bästa, även om jag inte märkte det pga mitt kämpande att spela klart.
Igår spelade vi Åkersberga. Förvånande var att det var mycket på plats, men många gick ut när vi spelade. Man fick sig en tankeställare. Men vi fick ändå rejält med dans och det tackar vi för!
Direkt efter spelningen drog jag iväg, Anton å Sussi hämtade mig i Mörby för att sedan möta upp Anders hemma hos mig. Sen åkte vi alla 4 till Carro i Spånga. Klockan hann väl bli tolv innan vi kom dit. Men det var riktigt mysigt därborta, skön altan och skön stämning bara. Hade ett kul samtal med Carro om mina gamla klasskompisar som hon tyidligen kände lite grann sen förut. Det var coolt..
Jag råkade bli ganska onykter på vitt vin igår kväll, jag var väl trött och hade inte så mycket mat i magen. Sen åkte jag och Anders till Max i Solna och käkade natt-burgare, vilket behövdes! Klockan hann väl bli 03.30 innan jag kom hem.
Vilken objektiv text det blev... jag har lite skrivtorka.
Nu måste jag ta tag i kragen å studera lite, annars får man inget gjort.
Godnatt.
Förra helgen spelade OHSP i Eskilstuna och Allingsås. Det blev en riktigt kul helg igen, även om Allingsås-spelningen kunde ha slutat bättre. Hade blivit sjuk på morgonen och utarbetade mig totalt under spelningen. Efter spelningen fick jag andnöd i en bra stund, hyperventilerade säkert 15 minuter och fick bra med panik. Men det lugnade sig efter en timme..
Spelningen i Eskilstuna var okej, kom väldigt lite folk, men vi gjorde en okej spelning och såg fram emot Allingsås. Allingsås-spelningen var tydligen en av våra allra bästa, även om jag inte märkte det pga mitt kämpande att spela klart.
Igår spelade vi Åkersberga. Förvånande var att det var mycket på plats, men många gick ut när vi spelade. Man fick sig en tankeställare. Men vi fick ändå rejält med dans och det tackar vi för!
Direkt efter spelningen drog jag iväg, Anton å Sussi hämtade mig i Mörby för att sedan möta upp Anders hemma hos mig. Sen åkte vi alla 4 till Carro i Spånga. Klockan hann väl bli tolv innan vi kom dit. Men det var riktigt mysigt därborta, skön altan och skön stämning bara. Hade ett kul samtal med Carro om mina gamla klasskompisar som hon tyidligen kände lite grann sen förut. Det var coolt..
Jag råkade bli ganska onykter på vitt vin igår kväll, jag var väl trött och hade inte så mycket mat i magen. Sen åkte jag och Anders till Max i Solna och käkade natt-burgare, vilket behövdes! Klockan hann väl bli 03.30 innan jag kom hem.
Vilken objektiv text det blev... jag har lite skrivtorka.
Nu måste jag ta tag i kragen å studera lite, annars får man inget gjort.
Godnatt.
torsdag, maj 01, 2008
1 maj
Oj, det har gått några veckor sen jag skrev sist. Vet inte varför, har inte tänkt på det bara.
Först och främst måste jag berätta om förra helgen som blev en riktig milstolpe i min (än så länge) korta musikkarriär. Vi gjorde tre spelningar med OHSP. Torsdagen kör vi på Kafé44 på Söder, Östersund fredag och Sundsvall lördag.
Kafé44 blev ett riktigt toppengig. Vi skulle spela först eftersom Nisse å Dennis skulle till derbyt direkt efter. Det var tre grejer som kunde stoppa folk från att komma.
1. Dag innan löning
2. Extremt fint väder
3. Just derbyt på Råsunda.
Men när vi hade spelat 1 eller 2 låtar började det trycka på ordentligt, bortåt en 100 personer. Och jag måste nog säga att det mesta gick förträffligt, det var så jäkla kul! Vi fick till en hel del dans och stämningen var på topp. Men är det nåt jag kommer komma ihåg från denna spelning så är det just den musikaliska biten, vi spelade helt korrekt rakt igenom kändes det som. Mina goda vänner Anton och Sussi fick bevittna det, och de verkade nöjda och belåtna efteråt. Det var snack om att vi skulle dra upp Sussi på scen, som dagen till ära var utklädd till Superwoman (tema på studentskiva efter), men vi valde att låta henne stå kvar, hehe..
Jag måste nog säga att detta var mitt bästa gig någonsin, det blev en perfekt tillställning på super-svettiga-varma 44an!
Sen spelade Ogräs, Sista Skriket och Köttgrottorna. Sen var det till att kånka hem alla grejer till Solna vilket blev en tuff historia. Jobbigt som fan att bära, sen kändes det som att en stortån gick av, kunde knappt gå på den foten. Inte nog med det ser man tåget åka iväg på Södra Station vilket betydde 30 minuters väntan till nästa tåg.
Dagen efter väntade en lång bilfärd till Östersund. Denna gång var Ogräs utbytta mot Sällskapsresan, som vi åkte i samma minibuss med. Kul att åka med några som var ungefär lika gamla som en själv. Jag hade längtat till Östersund enda sen vi spelade där senast 5 oktober i höstas. Främst utav den anledningen till att kära Malin & Anna finns däruppe, och att jag visste att vi skulle bo på Malins supersköna gård där min favoritsäng finns.
Spelningen blev helt ok. Vi spelade på Gamla Tingshuset, stor lokal och väldigt högt i tak. Jag föredrar lite trängre lokaler, just för närhetens skull. En del folk kom i alla fall. Spelmässigt var det inte den bästa spelningen, det blev en hel del fel här och där, men vi hade mycket kul ändå. Dennis stoltserade med Sveriges äkta flagga, nämligen en Argentina-flagga tror jag, fast det kan ha varit Nicaragua också, folk applåderade i alla fall. Köttgrottorna fick extra förstärkning av en full tonårstjej som satt på sidan och spelade på en trumma helt i otakt. Sen blev hon sur för hon ville ha någon låt, som hon redan hade fått men ville ha en gång till. Hon tog nästan mer uppmärksamhet än gubbarna själv. Det blev lite mycket till slut.
Boendet var mycket skönt måste jag säga igen!
Sundsvall lördag, på legendariska Pipeline, som jag skulle ranka som en av de bästa lokalerna jag varit i. Vi spelade som andra band och herregud vilken spelning! Dagen till ära bar vi skjorta och slips (repris från releasen), och innan vi ens börjat spela ropar 15-20 pers "OHLSON! OHLSON! OHLSON!". Mäktigt värre. Och åter igen gör vi en superspelning. Om man ska skilja detta från 44an kan man nog säga att Sundsvallspelningen blev mer av en fest. Hela Sista Skriket hoppar upp på "Byter Sida" och vi har hur kul som helst!
Recension från Pipeline: http://www.st.nu/noje/index.php?action=visa_artikel&id=726098
Det var kul att få träffa grabbarna från Hudiksvall igen (Objuden Gäst), och vi hann till och med snacka om en spelning på deras hemmaplan i höst, det hoppas vi på!
Vi fick åter igen sova i säng, eller i alla fall på madrass. Vi fick bo hemma hos Dennis gamla polare Uffe som förövrigt har bott 400m ifrån mig här i Solna.
Nästa helg blir det två spelningar till, nämligen Eskilstuna och Allingsås. Det ryktas om att vi får fint besök i Eskilstuna, även om det mest gäller mig då. Vi hoppas i alla fall på de! :)
Igår blev det också bokat med en spelning på min RIKTIGA hemmaplan, nämligen Hagalundsparken. Dagen är 30 maj och jag längtar redan som fan!
Som det kanske märks är det lättare att tänka på dessa saker än skolan, som går okej för tillfället, om än rätt segt. Musikalen börjar gå in i en riktig kris-fas och det är fan på håret om vi ska hinna klart till ett riktigt bra resultat.
Min Valborg blev väldigt lugn. Var ute en stund med Robin, och sen har jag suttit här och lyssnat på fin musik och smsat en massa. Just det, har druckit en fin-öl också; belgiska Stella Artois. Hur gott som helst!
Aja, godnatt bloggen och läsare!
Först och främst måste jag berätta om förra helgen som blev en riktig milstolpe i min (än så länge) korta musikkarriär. Vi gjorde tre spelningar med OHSP. Torsdagen kör vi på Kafé44 på Söder, Östersund fredag och Sundsvall lördag.
Kafé44 blev ett riktigt toppengig. Vi skulle spela först eftersom Nisse å Dennis skulle till derbyt direkt efter. Det var tre grejer som kunde stoppa folk från att komma.
1. Dag innan löning
2. Extremt fint väder
3. Just derbyt på Råsunda.
Men när vi hade spelat 1 eller 2 låtar började det trycka på ordentligt, bortåt en 100 personer. Och jag måste nog säga att det mesta gick förträffligt, det var så jäkla kul! Vi fick till en hel del dans och stämningen var på topp. Men är det nåt jag kommer komma ihåg från denna spelning så är det just den musikaliska biten, vi spelade helt korrekt rakt igenom kändes det som. Mina goda vänner Anton och Sussi fick bevittna det, och de verkade nöjda och belåtna efteråt. Det var snack om att vi skulle dra upp Sussi på scen, som dagen till ära var utklädd till Superwoman (tema på studentskiva efter), men vi valde att låta henne stå kvar, hehe..
Jag måste nog säga att detta var mitt bästa gig någonsin, det blev en perfekt tillställning på super-svettiga-varma 44an!
Sen spelade Ogräs, Sista Skriket och Köttgrottorna. Sen var det till att kånka hem alla grejer till Solna vilket blev en tuff historia. Jobbigt som fan att bära, sen kändes det som att en stortån gick av, kunde knappt gå på den foten. Inte nog med det ser man tåget åka iväg på Södra Station vilket betydde 30 minuters väntan till nästa tåg.
Dagen efter väntade en lång bilfärd till Östersund. Denna gång var Ogräs utbytta mot Sällskapsresan, som vi åkte i samma minibuss med. Kul att åka med några som var ungefär lika gamla som en själv. Jag hade längtat till Östersund enda sen vi spelade där senast 5 oktober i höstas. Främst utav den anledningen till att kära Malin & Anna finns däruppe, och att jag visste att vi skulle bo på Malins supersköna gård där min favoritsäng finns.
Spelningen blev helt ok. Vi spelade på Gamla Tingshuset, stor lokal och väldigt högt i tak. Jag föredrar lite trängre lokaler, just för närhetens skull. En del folk kom i alla fall. Spelmässigt var det inte den bästa spelningen, det blev en hel del fel här och där, men vi hade mycket kul ändå. Dennis stoltserade med Sveriges äkta flagga, nämligen en Argentina-flagga tror jag, fast det kan ha varit Nicaragua också, folk applåderade i alla fall. Köttgrottorna fick extra förstärkning av en full tonårstjej som satt på sidan och spelade på en trumma helt i otakt. Sen blev hon sur för hon ville ha någon låt, som hon redan hade fått men ville ha en gång till. Hon tog nästan mer uppmärksamhet än gubbarna själv. Det blev lite mycket till slut.
Boendet var mycket skönt måste jag säga igen!
Sundsvall lördag, på legendariska Pipeline, som jag skulle ranka som en av de bästa lokalerna jag varit i. Vi spelade som andra band och herregud vilken spelning! Dagen till ära bar vi skjorta och slips (repris från releasen), och innan vi ens börjat spela ropar 15-20 pers "OHLSON! OHLSON! OHLSON!". Mäktigt värre. Och åter igen gör vi en superspelning. Om man ska skilja detta från 44an kan man nog säga att Sundsvallspelningen blev mer av en fest. Hela Sista Skriket hoppar upp på "Byter Sida" och vi har hur kul som helst!
Recension från Pipeline: http://www.st.nu/noje/index.php?action=visa_artikel&id=726098
Svettig Dennis i Sundsvall (Bild tagen från Dagbladet)
Det var kul att få träffa grabbarna från Hudiksvall igen (Objuden Gäst), och vi hann till och med snacka om en spelning på deras hemmaplan i höst, det hoppas vi på!
Vi fick åter igen sova i säng, eller i alla fall på madrass. Vi fick bo hemma hos Dennis gamla polare Uffe som förövrigt har bott 400m ifrån mig här i Solna.
Nästa helg blir det två spelningar till, nämligen Eskilstuna och Allingsås. Det ryktas om att vi får fint besök i Eskilstuna, även om det mest gäller mig då. Vi hoppas i alla fall på de! :)
Igår blev det också bokat med en spelning på min RIKTIGA hemmaplan, nämligen Hagalundsparken. Dagen är 30 maj och jag längtar redan som fan!
Som det kanske märks är det lättare att tänka på dessa saker än skolan, som går okej för tillfället, om än rätt segt. Musikalen börjar gå in i en riktig kris-fas och det är fan på håret om vi ska hinna klart till ett riktigt bra resultat.
Min Valborg blev väldigt lugn. Var ute en stund med Robin, och sen har jag suttit här och lyssnat på fin musik och smsat en massa. Just det, har druckit en fin-öl också; belgiska Stella Artois. Hur gott som helst!
Aja, godnatt bloggen och läsare!
onsdag, april 16, 2008
Juleklockor ringer
Idag har vi återigen haft ett heldagsrep med musikalen. Egentligen var det studiedag i plugget, men vi skulle såklart dit ändå. Nåväl, man fick säkert mer gjort där än vad man fått hemma. Idag har vi i bandet fokuserat på musikalens kanske krångligaste låt som heter "Christmas Bells", ett riktigt inferno i olika låtpartier och taktbyten, men vi har försökt att förenkla den och göra den lite rockigare, vilket vi gör med några låtar. Rent har, precis som många andra musikaler, några riktiga Broadway-musikal-låtar. Mycket körer och stämmor och allmänt trallig musik som inte känns närmande i princip på något sätt. Vi försöker därför ge dem en liten kick, rocka till lite mer. Bl a jag själv som oftast strävar efter att spela ganska rakt, eller åtminstone med en viss snärt och energi. Christmas bells innehåller nu lite reggae, "queen-musik", hårdrock och ballad/pop-dänga. En salig blandning, men vi hoppas få till den bra. Vi har fortfarande, med 5 veckor kvar till premiären, c.a 13 låtar kvar. Men de flesta är inte så svåra dock. Surt är att jag vid nästa heldagsrep är i Allingsås med Ohlsons pågar, viktig reptid som försvinner. Nåväl, det löser sig till slut, nån annan utväg finns inte!
Jag måste också ge lite cred till Anders som återigen bär Ohlson-tröjan i skolan, mer sånt!
Idag blev jag sotis på morsan, hon har fått värsta mobilen från jobbet men inte jag. :-(
Tror det var en Sony Ericsson P1i, någon fin kontors-mobil. Jag vill också ha!
Ikväll har jag iaf beställt comviq kompis, så jag slipper det där jäkla knock-out-abonnemanget som ger mig sura räkningar. Så snart blir det sms-krig igen, när det inte kostar nåt till de flesta... höhöhö, somebody should be aware!
Jaha, nåt om musik då? Kan nämna Testaments nya skiva "The formation of damnation" som jag lyssnade på igår. Efter första lyssningen vart jag inte alls tillfredsställd. Testament som förut har förtjusat mig med rå Thrash metal, massa tajt två-takt och tajta riff verkar nu ha blivit lite snällare, eller helt enkelt lite äldre bildligt talat. Vad jag har hört så är det gamla Slayer-trummisen Paul Bostaph som spelar. I vilket fall som helst så hittar jag inte den gamla attityden, även om de själva deklarerar att detta är det tyngsta de gjort på 20 år. Knappast. 1999 års "The Gathering" var stenhårt rakt igenom och exploderade konstant. Jag måste ge nya skivan ett par lyssningar till innan jag kan ge min riktiga åsikt. Dock är det kul med nytt skivsläpp från dessa så underskattade metal-gudar!
Låten som går mest i Winamp just nu är Cornelis Wreeswijks "Mördar-Anders", vilken låt! Men också "Polaren Pär hos sociala". Killen var ett geni på riktigt. Främst gillar jag hans mer "nu-tida" samhällsskildringar, i mer stadsmiljö, även om det nu var 30 år sen. De andra klassikerna känns såpass uttjatade.
Någon borde komma hem.. :)
Godnatt!
Jag måste också ge lite cred till Anders som återigen bär Ohlson-tröjan i skolan, mer sånt!
Idag blev jag sotis på morsan, hon har fått värsta mobilen från jobbet men inte jag. :-(
Tror det var en Sony Ericsson P1i, någon fin kontors-mobil. Jag vill också ha!
Ikväll har jag iaf beställt comviq kompis, så jag slipper det där jäkla knock-out-abonnemanget som ger mig sura räkningar. Så snart blir det sms-krig igen, när det inte kostar nåt till de flesta... höhöhö, somebody should be aware!
Jaha, nåt om musik då? Kan nämna Testaments nya skiva "The formation of damnation" som jag lyssnade på igår. Efter första lyssningen vart jag inte alls tillfredsställd. Testament som förut har förtjusat mig med rå Thrash metal, massa tajt två-takt och tajta riff verkar nu ha blivit lite snällare, eller helt enkelt lite äldre bildligt talat. Vad jag har hört så är det gamla Slayer-trummisen Paul Bostaph som spelar. I vilket fall som helst så hittar jag inte den gamla attityden, även om de själva deklarerar att detta är det tyngsta de gjort på 20 år. Knappast. 1999 års "The Gathering" var stenhårt rakt igenom och exploderade konstant. Jag måste ge nya skivan ett par lyssningar till innan jag kan ge min riktiga åsikt. Dock är det kul med nytt skivsläpp från dessa så underskattade metal-gudar!
Låten som går mest i Winamp just nu är Cornelis Wreeswijks "Mördar-Anders", vilken låt! Men också "Polaren Pär hos sociala". Killen var ett geni på riktigt. Främst gillar jag hans mer "nu-tida" samhällsskildringar, i mer stadsmiljö, även om det nu var 30 år sen. De andra klassikerna känns såpass uttjatade.
Någon borde komma hem.. :)
Godnatt!
måndag, april 14, 2008
Birthday, and space betweeen.
Detta kändes inte som en jättespeciell födelsedag idag. Man fick grattningar av lite folk, och en påse ahlgrens bilar av Sammy i matsalen, sen har det inte varit så mycket mer. Jag önskade mig inte direkt några presenter, men det blev ett par nya pjucks. Nike low dunks, rätt fräscha. Blå-vit-röda till skillnad från alla andra par skor jag äger, som är vita. Förnyelse förnöjer säger dom..
Jag och Hjalle är nu inne i slutskedet av projektskrivandet, det börjar kännas stressigt att få klart det. Nästa fredag ska det in, men då är inte jag hemma, då är jag i en bil på väg till Östersund med Ohlsons pågar. Stressen väller över oss!
Idag har jag gått omkring och funderat en hel del, haft en några djupa samtal som både vart positiva och negativa, beroende på hur man ser det. Jag vet inte hur djupt jag ska gå in i det, men jag har känsla av att saker försvinner bort från mig eller inte ens når mig. Jag försöker jobba mig in igen, och det går rätt hyffsat. Nåja, så illa är det faktiskt inte.
Det roliga är att när jag är fundersam blir jag alltid så jävla spelsugen på trummor. Jag antar att de är min terapi.
Nåväl, sov gott.
Jag och Hjalle är nu inne i slutskedet av projektskrivandet, det börjar kännas stressigt att få klart det. Nästa fredag ska det in, men då är inte jag hemma, då är jag i en bil på väg till Östersund med Ohlsons pågar. Stressen väller över oss!
Idag har jag gått omkring och funderat en hel del, haft en några djupa samtal som både vart positiva och negativa, beroende på hur man ser det. Jag vet inte hur djupt jag ska gå in i det, men jag har känsla av att saker försvinner bort från mig eller inte ens når mig. Jag försöker jobba mig in igen, och det går rätt hyffsat. Nåja, så illa är det faktiskt inte.
Det roliga är att när jag är fundersam blir jag alltid så jävla spelsugen på trummor. Jag antar att de är min terapi.
Nåväl, sov gott.
söndag, april 13, 2008
Låten som fick ett slut
Denna kväll har varit helt underbart skönt. Satt hemma hos Anders och spelade in en annorlunda version av den enda låten jag kan spela på sträng-instrument, d v s "Hey Joe". I början var det bara tänkt att jag skulle lägga basen på kul bara för att höra, men efter 4½ timme så hade det blivit ett seriöst kvälls-projekt. Anders la några fina gitarrer och ett lika fint solo. Men det bästa var nog stämmorna på sången. För att jag skulle få ha med något mer än bara basen lade vi på ett ägg också (nej, inte ett sånt ägg). Vi blev riktigt nöjda, även om andra inte kommer bli lika nöjda. Men det var riktigt mysigt. Innan dess så har vi haft musikal hela dagen igen. Det är skönt att ha hela skolan för oss själva och bara lira. Nästa heldag musikal blir redan på onsdag.
En annan grej är att det blivit 2 pizzor denna dag. Först en gorgonzola-pizza till lunch och sen en som Anders bjussade på till middagen (i brist på egna pengar).
Allt som allt har denna dag varit mycket trevlig, och totalt sett 14 timmar musik i olika former, the perfect day!
Respekt till Anders! Godnatt..
En annan grej är att det blivit 2 pizzor denna dag. Först en gorgonzola-pizza till lunch och sen en som Anders bjussade på till middagen (i brist på egna pengar).
Allt som allt har denna dag varit mycket trevlig, och totalt sett 14 timmar musik i olika former, the perfect day!
Respekt till Anders! Godnatt..
onsdag, april 09, 2008
aprilregn
Idag är det den 9 april, då borde man kunna förvänta sig ett ganska bra väder. Men istället regnar det å surar ner. Morsade på gamla polar'n Mani nere vid Solna C och kommenterade just detta. Kul att se honom i vilket fall som helst. Det är dock skönt att ha på sig vårjacka istället för den där stora gröna iglon. Sen är jag rätt nöjd med varnagel-patchen som sitter på väskan. Tackar morsan för att hon syr så fint! Det enda som irriterar när det gäller outfiten är de där jobbiga skorna som knarrar och har sig... Varför började jag ens prata kläder?
Imorgon händer det riktigt roliga grejer. För mig är det jättestort! Dennis blir intervjuad för lokaltidningen Mitti Solna, och på kvällen ska vi bli plåtade. Man börjar ju nästan drömma om en sida i tidningen nästa vecka! :) Sedan bör man även hålla utkik på P3-rock, dom kommer förhoppningsvis spela någon låt från skivan. Kanske sker det imorgon 23.00..
På fredag är det matteprov, jag har ångest och är nog inte ensam om det. Man får göra sitt bästa helt enkelt..
När det gäller musiktips blir det idag Morrissey. Jag fattar inte att jag inte har lyssnat på honom tidigare. För mitt mood just nu känns musiken helt rätt. Vet inte riktigt vad det är för genre. Brittisk pop/rock som känns ganska tidlös skulle jag nog säga..
Imorgon händer det riktigt roliga grejer. För mig är det jättestort! Dennis blir intervjuad för lokaltidningen Mitti Solna, och på kvällen ska vi bli plåtade. Man börjar ju nästan drömma om en sida i tidningen nästa vecka! :) Sedan bör man även hålla utkik på P3-rock, dom kommer förhoppningsvis spela någon låt från skivan. Kanske sker det imorgon 23.00..
På fredag är det matteprov, jag har ångest och är nog inte ensam om det. Man får göra sitt bästa helt enkelt..
När det gäller musiktips blir det idag Morrissey. Jag fattar inte att jag inte har lyssnat på honom tidigare. För mitt mood just nu känns musiken helt rätt. Vet inte riktigt vad det är för genre. Brittisk pop/rock som känns ganska tidlös skulle jag nog säga..
måndag, april 07, 2008
En lyxig punkhelg.
Näe det vart det inte riktigt, det var inte riktigt meningen, men så blev den. Aja, helgen började med en bilresa till Norrköping för ännu än spelning med Ohlsons pågar. Det började riktigt riktigt bra med typ världens bästa bil som vi fick låna, tänk den hade bilstereo och allt därtill. Vilken lyx!
Väl i Norrköping gjorde vi en okej spelning, dock var det inte helt bäst att spela sist. Klockan hade börjat närma sig 24 och folk började bli trötta och letade efter utgången. Men vi hade bästa ljudet av alla 4 banden vilket var trevligt. Efter detta åkte vi till det som vi trodde var ett vandrarhem, men visade sig vara ett hotel. Jag å Nisse delade rum, men inte säng. Det är inte varje gång man har tillgång till säng, dusch och skön platt-TV. Vi slängde av oss grejerna och drog till nån pub/klubb inne i stan. Där var vi inte ensamma, vart man än vände sig trängde sig 3 personer på en. Coverbandet som lirade var sådär, och jag håller med Dennis. Det ser jävligt fjantigt ut när frontmannen spelar synth och ska vara coolast av alla. Vi drog oss tillbaka vid 3-snåret och sov i 7½ timme, mycket skönt. Lördagen blev dock en trött dag hemma i Solna, TV-soffan blev ett bra alternativ. Bilder från helgen dyker upp nån gång.
Igår var jag på vårens första studentskiva, iaf för egen del. Det var 10 pers som var "värdar", 3 från vår klass och 7 från sp3a, bl a Anton och Anders <3. Först satt vi några stycken på nåt ställe på Sveavägen, tror det hette Våbas eller nåt, dålig på namn. Sen flyttade vi oss till festen på Engelen i Gamla Stan. Det blev en mycket trevlig tillställning, bara massa folk man kände och snackade med. Jag å Tom från nv3d gick därifrån vid 2 och begav oss till Odenplan. Det var då det kändes att man hade druckit öl. Men det vara bara att hålla modet uppe inför nästa dag, måndagen.
Idag var halva klassen frånvarande, vilket var lite intressant. Aja, många var på skivan igår och resan till skolan blev väl lite fööör jobbig.
Det är mycket plugg denna vecka, projekt arbete och matematik framför allt. Men just nu ser jag fram emot fredag och söndag, kanske måndag också. Fredag kommer Sista Skriket till Åkersberga och spelar med Sällskapsresan, måste dit och stötta! På söndag spelar Vital Information med världstrummisen Steve Smith i spetsen på Fasching, ska bara se till så det verkligen blir av. Och på måndagen råkar det vara min födelsedag. Nä, jag försökte inte säga nåt.
Dagens skiva: Ryan Adams - Gold, från 2001. Ååh fytusan va skön den killen är, country-rock på hög nivå. Säregen röst och ljuvlig musik. Tummen upp!
Väl i Norrköping gjorde vi en okej spelning, dock var det inte helt bäst att spela sist. Klockan hade börjat närma sig 24 och folk började bli trötta och letade efter utgången. Men vi hade bästa ljudet av alla 4 banden vilket var trevligt. Efter detta åkte vi till det som vi trodde var ett vandrarhem, men visade sig vara ett hotel. Jag å Nisse delade rum, men inte säng. Det är inte varje gång man har tillgång till säng, dusch och skön platt-TV. Vi slängde av oss grejerna och drog till nån pub/klubb inne i stan. Där var vi inte ensamma, vart man än vände sig trängde sig 3 personer på en. Coverbandet som lirade var sådär, och jag håller med Dennis. Det ser jävligt fjantigt ut när frontmannen spelar synth och ska vara coolast av alla. Vi drog oss tillbaka vid 3-snåret och sov i 7½ timme, mycket skönt. Lördagen blev dock en trött dag hemma i Solna, TV-soffan blev ett bra alternativ. Bilder från helgen dyker upp nån gång.
Igår var jag på vårens första studentskiva, iaf för egen del. Det var 10 pers som var "värdar", 3 från vår klass och 7 från sp3a, bl a Anton och Anders <3. Först satt vi några stycken på nåt ställe på Sveavägen, tror det hette Våbas eller nåt, dålig på namn. Sen flyttade vi oss till festen på Engelen i Gamla Stan. Det blev en mycket trevlig tillställning, bara massa folk man kände och snackade med. Jag å Tom från nv3d gick därifrån vid 2 och begav oss till Odenplan. Det var då det kändes att man hade druckit öl. Men det vara bara att hålla modet uppe inför nästa dag, måndagen.
Idag var halva klassen frånvarande, vilket var lite intressant. Aja, många var på skivan igår och resan till skolan blev väl lite fööör jobbig.
Det är mycket plugg denna vecka, projekt arbete och matematik framför allt. Men just nu ser jag fram emot fredag och söndag, kanske måndag också. Fredag kommer Sista Skriket till Åkersberga och spelar med Sällskapsresan, måste dit och stötta! På söndag spelar Vital Information med världstrummisen Steve Smith i spetsen på Fasching, ska bara se till så det verkligen blir av. Och på måndagen råkar det vara min födelsedag. Nä, jag försökte inte säga nåt.
Dagens skiva: Ryan Adams - Gold, från 2001. Ååh fytusan va skön den killen är, country-rock på hög nivå. Säregen röst och ljuvlig musik. Tummen upp!
söndag, mars 30, 2008
Småland åkte dit på en smäll..
Ohlson Har Semester - Helg 1.
Jag kommer inte ihåg när jag var så här trött senast. 5 timmar sömn blev det i fredags, 2 igår. Men vi ska börja från början.
Halv ett i fredags satte vi i Ohlson & co oss i bilen till Oskarshamn. Att åka bil till spelning fick vi ju göra en del i höstas, men det kändes faktiskt riktigt segt den här gången i bilen. Främst berodde det på två orskar; vi hade inte med oss Varnagel den här gången och dessutom saknade bilen en radio. Men visst försöker man lätta på stämningen med dåliga skämt och dylikt, och det var tur det. Vi gled in i denna tidigare för mig okända stad vid 17-tiden och letade genast upp närmsta pizzeria, vilket skulle bli den första av flera pizza-sessioner denna helg. Höhö..
Kebabpizza går ju alltid ner och mätta och belåtna tog vi bilen till spelstället som låg i utkanten av denna enorma stad. Ungdomes Hus låg beläget i ett gulligt industriområde precis bredvid nåt som ryktena sade var ett köttslakteri, men det vette katten alltså!
Stället var faktiskt riktigt skönt, vi skulle även sova där. Att hitta en sovplats var upp till var och en. Vill redan nu i skrivandet rikta stort tack till Ogräs som arrat denna spelning, men också spelningen dagen efter. De plockade dit sina egna grejer, hade koll på nycklar och var bara allmänt mycket schyssta! Nästa band som ramlade in var Stiltje. Riktiga, jag menar riktiga, smålänningar. Nu snackar vi punkfrisyrer och en stor snus under läppen. Ja, landsbygden kan vara underbar ibland. Sist in var Sista Skriket som var glada och muntra. Smarta var de till skillnad från oss genom att ha inhandlat ett flak folköl. Tyvärr kom det inte supermycket folk..
Banden gick omkring och tittade undrande på varandra en stund, men Stiltje drog på sig instrumenten och satte igång. Jag har nämnt Varnagel ett par gånger tidigare, och jag blev fan imponerad av Stiltje. Även om naglarna står i en klass för sig när det gäller teknik och körer så var Stiltje bra nära att impa lika mycket på mig. För det första spela gitarristen och trummisen en massa detaljer tajt tajt, och sånt älskar jag! Å denne lilla man som sjunger, vilken pipa! De småländska skogarna borde vika sig som stormen Gudrun när han tar ton.
Ett riktigt bra set bjöd de på.
Sen var det våran tur. De stora förväntningarna hade hade inte riktigt infunnit sig än och vi tänkte, "aja vi kör igenom och gör vårt bästa för de som har kommit". Efter två låtar var det istället "Wooh! Fan det var ju skitkul det här! Nu ger vi fan allt!". Och en sak var säker, när vi hade spelat klart rankade vi direkt denna spelning som den bästa sen jag hoppade in. Det var helt galet. Publiken gav oss ett enormt stöd kändes det som. Alla spelade rätt och känslan infann sig under nästan alla låtar. Jag vet inte hur jag kan beskriva det bättre faktiskt. Bilder på detta spektakel kommer upp sen.
Efter oss spelade Sista Skriket. The boys! Göteborg De Luxe säger jag bara. Precis som det står skrivet överallt - Sista Skriket är sveriges just nu röjjigaste band. Hade publiken varit större hade detta blivit en klassiker. Jag gav mig själv dispans att inte hoppa å dansa, eftersom jag fotade dem under kvällen. Söta grabbar. Har man också en av de absolut bästa punklåtarna så kan det inte gå fel. "Med ett knutet hjärta" säger allt. Och inte nog med det så hoppas våran Dennis upp på scen och skriker halva halsen av sig. Han må vara nära 40 bast på utsidan, men därinne är han fortfarande 22 eller nåt..
Sist under kvällen spelade spelade värdarna Ogräs. De började skitbra, men sen...
För alla oss som håller på med nån aktivitet, musik eller idrott eller nåt annat, så vet vi att fungerande material är A och O för en lyckad session. Sångaren och bassisten Dag lär inte tycka nåt annat. Har man en fin bas (Rickenbacker = Lemmy!!!!) så ska man ha ett fungerande axelban också. Under deras 35 minuter var folk uppe på scen typ 10 gånger och tejpade hans bas. Vi tyckte seriöst synd om dem. De har arrat spelningen, tagit dit ALLA grejer, fixat dit folk och sen det här. Men med tanke på omständigheterna gjorde grabbarna en riktigt kul spelning. Och än en gång är det bevisat att spontanitet är kungligt.
Efter detta så fanns det bara en sak för att toppa detta. Och det var fest! Den började på övervåningen och förflyttades därefter till krogen Ankaret inne i stan. Mycket trevligt och en stor kall Guinness satt bra. Pratade i telefon en timme med Lelle också, kallt men mysigt på distans. Sen efter det gick jag och Nisse och handlade mat, halvt onyktra. Kom tillbaka till stället och fortsatte nån timme till, klockan blev nog 5-5.30 innan alla sov. För att göra den roliga historien kort.
Dagen efter var verkligen dagen efter, alla var sega och svårstartade. Men vi och Skriket drog en runda på stan och åkte sedan till nästa anhalt Kalmar. För att göra historien kort även här. Stan var tokdöd när vi kom dit runt 18, vi i OHSP åt på nån pizzeria och åkte sedan till nästa spelställe. Det kom ungefär lika mycket folk denna dag. Trots detta gjorde vi en riktigt bra spelning igen, vi fick kämpa lite mer. men glädjen och energin fanns där. Vi blev också intervjuade av en snäll kille från sitt egna fanzine, mycket kul och väldigt oförberett. De andra banden spelade lika bra som dagen innan, men man ska ändå ha partandet med i beräkningarna. Vi åkte tillbaka till O:hamn för att sova, vilket vi gjorde. Men det blev 2 timmar sömn som nämnt.
Resan tillbaka till Stockholm gick riktigt bra, tills vi kom till Statoil i Södertälje. Där stannade bilen totalt. Mackan ringde sin polare Bonden som dök upp och räddade hemfärden. Men vi blev kvar där borta i hela 4½ timme. Men bilen blev lagad och Nisse å Dennis hann kom till andra halvlek av AIK - Kalmar.
Fick lite skrivkramp på slutet... Nästa fredag åker vi till Norrköping med samma paket, vi hoppas på ännu mer folk och en bra spelning igen.
/Putte :)
torsdag, mars 27, 2008
Punk-fever
OHSP från Kafé 44 i höstasNär jag för ett år sedan satte mig vid trumpallen för Ohlson Har Semester Production hade jag aldrig riktigt satt mig in i punkvärlden. Ebba Grön känner ju alla till, så även jag. Utöver det hade man väl hört nåt från Imperiet och så Coca Carola från fotbollsmatcherna. Första gången Nisse visade mig OHSP-skivorna undrade jag mest varför jag stod där och lyssnade. Jag tog i vilket fall som helst emot skivorna och gick hem och lyssnade. Det tog faktiskt ganska lång innan jag på riktigt förstod musiken och budskapet, samtidigt som jag gillade det. Men när jag väl började gilla musiken, då gillade jag det verkligen. Andra band följde därefter. Första gången jag såg Varnagel spela var på min första OHSP-spelning i Jakobsberg 26 maj förra året. Då kunde jag tycka att de var duktiga och tekniska. Men det var skränigt och gick väldigt fort, och sången gnällde rätt högt. När jag sedan "ofrivilligt" fick lyssna på Varnagel under turnén i höstas växte det fram nåt, jag gillade verkligen det här bandet. Jag köpte senaste skivan "Vill ha mer" och kunde inte sluta lyssna. Jag kände mig som en liten barnunge när jag varje gång träffa varnaglarna var tvungen att säga "Jag gillar verkligen eran musik, jag tycker det är jättebra". Antagligen lät jag jättetöntig för dem, men det är saksamma. Dom är bra och när beskedet kom att de skulle sluta blev jag faktiskt deppig på riktigt. På våran release för två veckor sen bunkrade jag upp med två varnagel-skivor, en tröja, en singel och en patch.
Men det är ju faktiskt så, ju mer man lyssnar på nåt desto mer vänjer man sig och börjar gilla det, inom musiken talar vi ofta om "tränat öra".
Nu har "Vapenskrammel och revolution" funnits ute i drygt två veckor, även om det officiella skivsläppardatumet är den 2 april, nästa onsdag. Det känns riktigt kul nu, det enda som tar emot är att alla skivintäkter går till utgifter för skivtryck and so on.. Vi hoppas verkligen det finns lite punktryck i städerna vi nu skall besöka. Som jag redan tjatat om typ 4-5 gånger är första anhalten Oskarshamn imorgon, och sedan Kalmar på lördag. Jag har ingen aning om vad det är för ställen vi ska spela på, vart vi ska sova eller hur det ser ut i städerna. Det är nästan det som är det roligaste med det här, spontaniteten. Vad jag vet är att vi den här helgen åker i en gammal grå Volvo 740 utan bilradio. Det är punk!
Glöm inte den utlovade turné-dagboken.
Är det någon som är intresserad av att gå på Mats/Morgan band på söndag så säg till!
Ha en bra helg!
onsdag, mars 26, 2008
Non-stop music
Är det någon som har hört talas om Paul Hardcastle? Antagligen är det inte många. Han hade i vilket fall som helst en jättehit under senare delen av 80-talet med låten "19". Förövrigt var den låten med på någon samlings-skiva som jag och mor min köpte med när vi inhandlade vår första CD-spelare. Året tror jag var -95 eller så. Jo, jag vet att vi var sena med CD-spelaren, men vi hade tydligen inget intresse av den innan. Jag var 6 år då, och det var väl någon gång där jag började lyssna på musik, framför allt då Roxette som jag nämnt tidigare.
Paul Hardcastle har i alla fall släppt en ny skiva nyligen, som jag redan lyssnat en hel del på. Är man inte så van med chillout/jazz-scenen så borde man ge den en chans. För det är skönt, riktigt skönt. Musiken är väldigt lågmäld och nära, och är inte att rekommendera om man är arg eller har en massa överskottsenergi över. Annars fungerar den till alla möjliga tillstånd. Jag gillar det jättemycket.
För att byta bana helt har jag även lyssnat en del på Bloodbath och deras senaste alster Unblessing the purity. Det är brutalt, riktigt brutalt. Här hittar man blastbeats, äckligt manglande riff och det känns som 10.000 ton bara faller ner redan efter 10 sekunder av första låten. För er som inte känner till bandet kan jag säga att för sången står Mikael Åkerfeldt. För er som inte vet vem det är kan jag fortsätta med att han är sångare/gitarrist i det halvt legendariska bandet Opeth. Fast här sjungs det inte särskilt mycket, det growlas i massor!
Efter första lyssningen visste jag inte riktigt vad jag tyckte, jag hade liksom svårt att ta det till mig. Efter andra och tredje lyssningen sitter jag och nästan ler med detta mangel, om det nu är normalt. Det är 4 välproducerade låtar som har det som bra dödsmetal ska ha. Trummorna står Martin "Axe" Axenrot för, även han spelar i Opeth. Men jag tycker han gör sig mycket bättre i Bloodbath. Gillar ni groteska skivomslag, googla på Bloodbath. Har även hört att de ska släppa en DVD med en konsert från Wacken Open Air förra sommaren, den vill man ju nästan lägga beslag på.
Nu blev jag sugen på Opeth...
För övrigt kommer här att läggas upp en liten turné-dagbok från Ohlson-resorna som startar i Småland nu i helgen. Ska försöka fixa lite bra bilder också.
Sov gott allesammans.
Paul Hardcastle har i alla fall släppt en ny skiva nyligen, som jag redan lyssnat en hel del på. Är man inte så van med chillout/jazz-scenen så borde man ge den en chans. För det är skönt, riktigt skönt. Musiken är väldigt lågmäld och nära, och är inte att rekommendera om man är arg eller har en massa överskottsenergi över. Annars fungerar den till alla möjliga tillstånd. Jag gillar det jättemycket.
För att byta bana helt har jag även lyssnat en del på Bloodbath och deras senaste alster Unblessing the purity. Det är brutalt, riktigt brutalt. Här hittar man blastbeats, äckligt manglande riff och det känns som 10.000 ton bara faller ner redan efter 10 sekunder av första låten. För er som inte känner till bandet kan jag säga att för sången står Mikael Åkerfeldt. För er som inte vet vem det är kan jag fortsätta med att han är sångare/gitarrist i det halvt legendariska bandet Opeth. Fast här sjungs det inte särskilt mycket, det growlas i massor!
Efter första lyssningen visste jag inte riktigt vad jag tyckte, jag hade liksom svårt att ta det till mig. Efter andra och tredje lyssningen sitter jag och nästan ler med detta mangel, om det nu är normalt. Det är 4 välproducerade låtar som har det som bra dödsmetal ska ha. Trummorna står Martin "Axe" Axenrot för, även han spelar i Opeth. Men jag tycker han gör sig mycket bättre i Bloodbath. Gillar ni groteska skivomslag, googla på Bloodbath. Har även hört att de ska släppa en DVD med en konsert från Wacken Open Air förra sommaren, den vill man ju nästan lägga beslag på.
Nu blev jag sugen på Opeth...
För övrigt kommer här att läggas upp en liten turné-dagbok från Ohlson-resorna som startar i Småland nu i helgen. Ska försöka fixa lite bra bilder också.
Sov gott allesammans.
måndag, mars 24, 2008
Hur ser det ut därute?
Tjo, nu har jag knappt vart ute sen i fredags kväll. Den kvällen gjorde att jag behövde vara hemma någon dag och bara slöa. Glott på 2 bra filmer hittills, och fler lär det bli.
Den första jag glodde på var American Gangster. Har den filmen undgått någon? Jag tror inte det. Jag hade i vilket fall som helst ett stort hopp om den filmen. En väldigt maffig story om maffia-epoken i New York på 70-talet. I centrum står den svarte Frank Lucas (Denzel Washington). Frank Lucas tjänar sina pengar genom att sälja direkt-asien-importerat heroin, som smugglas med flygtransport från nån amerikansk militärbas under vietnamnkriget. Mot honom i filmen står Richie (Russel Crowe) som den trasige men mycket kunniga och lojala polisen. Jag drar ofta paralleller till en av mina favoritfilmer, Scarface. Upplägget liknar filmerna emellan en del, men skiljer sig rätt kraftigt i detaljerna och hur storyn utvecklar sig. American Gangster hade allt en bra maffia-rulle skulle ha. Framför allt fastnade jag mycket för fotot och för soundtracket. Storyn är riktigt bra också, jag älskar den verkligen. Men det är nåt som inte känns fullständigt när man kollat klart på filmen, vad det är vet jag inte. Jag måste nog kolla igen för att det ska visa sig. Vem vet. Jag tycker i alla fall att filmen är värd 8/10.
Den andra filmen jag såg var Juno. Jag har läst en del av kritiken den har fått, och det har onekligen varit bra. Polarna som sett den har också tyckt att det var en riktigt bra film. Och jag kan inte säga annat. VILKEN JÄVLA BRA FILM! Storyn är ju så skön och så rätt i tiden att man nästan ramlar av stolen bara för det. Och skådespeleriet, vilken grej! Manuset är ju helt underbart, och allt är bara bra. Jag vet inte om jag kan komma på nåt dåligt med den filmen. Mjo, den hade gärna fått vara lite längre faktiskt. Det var hur coolt som helst och se den här 16-åriga tjejen Juno lunka runt med sina stora magen i skolan, lite mer sånt hade inte varit fel. För hennes kommentarer till allt som sades var ju helt oslagbara. Men man fick det lagom mängd, och det kanske man ska vara nöjd med. Nu har ju filmen precis rätt portioner av alltihopa.
Har DU inte sett den, kolla på den snälla. You won't be disappointed.
Imorgon är det en ny dag, då får jag äntligen komma ut lite. Eller ja, ska förflytta mig iaf. Det är öppet hus nere på pingisen, och jag fick precis en utmaning av Sebbe. Så nu måste jag spöa han i pingis också, herregud! Sen efter det är det styrelsemöte, ska ta med lite skivor ifall någon vill köpa. Vill dom inte så plockar jag fram business-Putte ur väskan.
Utöver det så har jag äntligen kirrat ett par nya jeans, billiga var dom, å det ska fan kläder vara. Tack och lov för rea!
Till nästa gång, gör inget dumt! :-)
Den första jag glodde på var American Gangster. Har den filmen undgått någon? Jag tror inte det. Jag hade i vilket fall som helst ett stort hopp om den filmen. En väldigt maffig story om maffia-epoken i New York på 70-talet. I centrum står den svarte Frank Lucas (Denzel Washington). Frank Lucas tjänar sina pengar genom att sälja direkt-asien-importerat heroin, som smugglas med flygtransport från nån amerikansk militärbas under vietnamnkriget. Mot honom i filmen står Richie (Russel Crowe) som den trasige men mycket kunniga och lojala polisen. Jag drar ofta paralleller till en av mina favoritfilmer, Scarface. Upplägget liknar filmerna emellan en del, men skiljer sig rätt kraftigt i detaljerna och hur storyn utvecklar sig. American Gangster hade allt en bra maffia-rulle skulle ha. Framför allt fastnade jag mycket för fotot och för soundtracket. Storyn är riktigt bra också, jag älskar den verkligen. Men det är nåt som inte känns fullständigt när man kollat klart på filmen, vad det är vet jag inte. Jag måste nog kolla igen för att det ska visa sig. Vem vet. Jag tycker i alla fall att filmen är värd 8/10.
Den andra filmen jag såg var Juno. Jag har läst en del av kritiken den har fått, och det har onekligen varit bra. Polarna som sett den har också tyckt att det var en riktigt bra film. Och jag kan inte säga annat. VILKEN JÄVLA BRA FILM! Storyn är ju så skön och så rätt i tiden att man nästan ramlar av stolen bara för det. Och skådespeleriet, vilken grej! Manuset är ju helt underbart, och allt är bara bra. Jag vet inte om jag kan komma på nåt dåligt med den filmen. Mjo, den hade gärna fått vara lite längre faktiskt. Det var hur coolt som helst och se den här 16-åriga tjejen Juno lunka runt med sina stora magen i skolan, lite mer sånt hade inte varit fel. För hennes kommentarer till allt som sades var ju helt oslagbara. Men man fick det lagom mängd, och det kanske man ska vara nöjd med. Nu har ju filmen precis rätt portioner av alltihopa.
Har DU inte sett den, kolla på den snälla. You won't be disappointed.
Imorgon är det en ny dag, då får jag äntligen komma ut lite. Eller ja, ska förflytta mig iaf. Det är öppet hus nere på pingisen, och jag fick precis en utmaning av Sebbe. Så nu måste jag spöa han i pingis också, herregud! Sen efter det är det styrelsemöte, ska ta med lite skivor ifall någon vill köpa. Vill dom inte så plockar jag fram business-Putte ur väskan.
Utöver det så har jag äntligen kirrat ett par nya jeans, billiga var dom, å det ska fan kläder vara. Tack och lov för rea!
Till nästa gång, gör inget dumt! :-)
torsdag, mars 20, 2008
Påsklov Dag 0.1
Äntligen sitter man med kunskapen om påsklov i sina händer. Jaja, det var bildligt talat, det är i vilket fall som helst superskönt med lov. Det behövs åter igen väldigt mycket. Idag är det som alla vet skärtorsdagen som jag aldrig riktigt fattat vinken med. Både traditionellt och enligt den kristna kalendern. Den enda som verkade ha fattat det idag var Hampus som dagen till ära bar en rosa piké, uppmärksam var man! Som många andra dagar i skolan var denna en vanlig dag, man åkte dit, var där ett par timmar, sen drog man hem. Fick iaf ett skönt jam med Orry på vår långa lunch, ibland räcker med en elbas och trummor för att få till svänget. Och musikalförstörda som vi är blev det nån Rent-låt också, och det sitter rätt bra känns det som, även om det är mycket kvar att göra innan premiären.
Ikväll vet jag inte vad som händer, hoppas på nån typ av utgång, en öl eller en promenad spelar ingen roll. Klockan är 19.45 och kvällen är fortfarande ung. Imorgon blir det iaf middag och mys hemma hos Jennifer. NEJ! det är inte bara hon och jag. Vi är väl ett gäng på 7-8 pers som parkerar hos påsk-ensamma-Jennifer för en kväll. Det blir chill. Hoppas på god mat och en skön soffa. en trefemma duger bra också :)
Lördagen blir den stora dagen den här helgen, jag har två val:
Metal-Orry! Obs. Bilden är ett montage.
Ska man tipsa om nån musik idag då? Mjaa. Hmmz.... Ja, nu vet jag!
Jag ska tipsa om en av mina första idoler, har nog fortfarande kvar dem som lite idoler. Vet ärligt talat inte varför, men det är nåt med deras musik som tilltalar mig. Det är ju inte särskilt superbra egentligen. Men aja. Bandet är kanske lite otippat Roxette, och skivan jag vill tipsa om är deras andra skiva, Look sharp! som släpptes 1988. 20 år gammal i år alltså. Det var den skivan som gjorde att de blev stora i USA och i Australien. Ja, de gick faktiskt lite samma öde till mötes som ABBA. För det första spelade de in skivan i Polar Studios (om jag inte minns fel), precis som många av ABBAs alster. Och sen vart de stora i dessa länder. Kanske framför allt i Australien.
Skivan är i alla fall en "riktig" 80-talsskiva. Trummorna är till viss del programmerade, och är dem inte det så är de mixade som satan. Men skivan är så genomtänkt, men ändå så rå. Hitlåten The Look är nog skivans bästa låt officiellt. Och den är grym, och jag tror att de allra flesta har hört den någon gång i livet. Men resten av skivan är också riktigt bra tycker jag. Även om ljudbilden i sig är långt ifrån det så kallade "wall of sound" och ibland också kan vara lite tunn, så finns det en enorm charm i det hela. Syntharna ligger hela tiden väldigt snyggt tillsammans med gitarrerna.
Men det som jag faktiskt blir alla mest imponerad av är Marie Fredriksson. Det är nåt med hennes röst, spelar ingen roll vad hon sjunger, jag älskar det iaf. Samma sak är det Annie Lennox. De två har faktiskt liknande röster. Aja, har ni inte skivan, så ta fram den och lyssna. För det är verkligen en svensk klassiker i sig.
Ikväll vet jag inte vad som händer, hoppas på nån typ av utgång, en öl eller en promenad spelar ingen roll. Klockan är 19.45 och kvällen är fortfarande ung. Imorgon blir det iaf middag och mys hemma hos Jennifer. NEJ! det är inte bara hon och jag. Vi är väl ett gäng på 7-8 pers som parkerar hos påsk-ensamma-Jennifer för en kväll. Det blir chill. Hoppas på god mat och en skön soffa. en trefemma duger bra också :)
Lördagen blir den stora dagen den här helgen, jag har två val:
- Ska/reggae-festivalen "One Eyed Giant" på Allhuset. Typ 9 band som spelar, bl a de två "just nu"-favoriterna Ska'n'Ska och The Liptones. Inträdet är 100:- (vilket inte är nåt att snacka om). Måste dock bara se till så man har folk som vill haka på. Jag hoppas på det.
- Annars hamnar på fekke hemma hos Hampus. Nej Hampus, jag vill inte prioritera bort dig, men du vet vad jag tycker. Det kan bli en riktigt rolig historia. Kul och träffa folk på fritiden som man inte träffar så ofta på fritiden, utan främst i korridoren på skolan.
Metal-Orry! Obs. Bilden är ett montage.
Ska man tipsa om nån musik idag då? Mjaa. Hmmz.... Ja, nu vet jag!
Jag ska tipsa om en av mina första idoler, har nog fortfarande kvar dem som lite idoler. Vet ärligt talat inte varför, men det är nåt med deras musik som tilltalar mig. Det är ju inte särskilt superbra egentligen. Men aja. Bandet är kanske lite otippat Roxette, och skivan jag vill tipsa om är deras andra skiva, Look sharp! som släpptes 1988. 20 år gammal i år alltså. Det var den skivan som gjorde att de blev stora i USA och i Australien. Ja, de gick faktiskt lite samma öde till mötes som ABBA. För det första spelade de in skivan i Polar Studios (om jag inte minns fel), precis som många av ABBAs alster. Och sen vart de stora i dessa länder. Kanske framför allt i Australien.
Skivan är i alla fall en "riktig" 80-talsskiva. Trummorna är till viss del programmerade, och är dem inte det så är de mixade som satan. Men skivan är så genomtänkt, men ändå så rå. Hitlåten The Look är nog skivans bästa låt officiellt. Och den är grym, och jag tror att de allra flesta har hört den någon gång i livet. Men resten av skivan är också riktigt bra tycker jag. Även om ljudbilden i sig är långt ifrån det så kallade "wall of sound" och ibland också kan vara lite tunn, så finns det en enorm charm i det hela. Syntharna ligger hela tiden väldigt snyggt tillsammans med gitarrerna.
Men det som jag faktiskt blir alla mest imponerad av är Marie Fredriksson. Det är nåt med hennes röst, spelar ingen roll vad hon sjunger, jag älskar det iaf. Samma sak är det Annie Lennox. De två har faktiskt liknande röster. Aja, har ni inte skivan, så ta fram den och lyssna. För det är verkligen en svensk klassiker i sig.
lördag, mars 15, 2008
Dagen efter..
Tack som fan för igår! Skivan är här och jag känner mig j*vligt lyckligt lottad som får vara med om detta überkalas! Releasepartyt var helt röjjigt bra!
Tack tack tack & tack!
Tack tack tack & tack!
torsdag, mars 13, 2008
Vapenskrammel och revolution
Jaha, nu sitter man här. Det är kvällen innan den stora kvällen. Magen är full av oro. Dock inte för själva spelningen på releasepartyt. Utan för att fixa dit alla grejer, och sen få hem det igen. Samma kväll. Anders har ställt upp och köra mig imorgon eftermiddag. Det ska hämtas trumgrejer från totalt 4 ställen. En stor kram ska Vesa också ha. Han lånar mig sina trummor.
Aja, det ska bli jäkligt kul imorrn kväll. Det svåra känns nu att få hem alla grejer.
Jag har skrivkramp, kommer kommentarer från kvällen sen.
hej
Aja, det ska bli jäkligt kul imorrn kväll. Det svåra känns nu att få hem alla grejer.
Jag har skrivkramp, kommer kommentarer från kvällen sen.
hej
måndag, mars 10, 2008
Jag hatar ska
"Jag hatar ska, jag hatar måsten. Ångesten kommer som ett brev på posten"
Så sjunger Tobbe i Varnagel när de spelar sin elegansta skapunk-låt från senaste skivan, d v s deras sista skiva..
Det är ungefär så jag känner just nu. Den här veckan är full av grejer som bara måste göras och bli klara. I kronologisk ordning:
Ikväll är det Slayer-mania i lurarna. Dessa grabbar är ju HELT otroliga. Senaste skivan "Christ Illusion" från 2006 håller ju absolut högsta Slayer-klass. Mycket tack vara ett en viss Dave Lombardo sitter bakom trummorna. Inte nog med det så producerade Rick Rubin skivan. Killen måste ju ha världens längsta meritlista, i alla fall när det gäller stora namn. Just nu sitter han i studion med Metallica, det säger en hel del. Dom grabbarna anlitar nog inte vem som helst. Ska det va' så ska det va'. Förvånande är att Slayer inte spelar på Sweden Rock eller Hultsfred, de ska spela på Arvikafestivalen. Men 2008 blir något av det häftigaste festivalåret någonsin.
Nu kommer det ännu en ny festival. Namnet är "Rockweekend" och ska vara kring Bollnäs någonstans, och redan bokade band är bland andra Helloween, Europe, Soilwork, Entombed och Mustasch. Det förstnämna har jag fortfarande inte sett, även fast jag velat det. Men de börjar bli, precis som alla andra oldschoolers, rätt gamla och gråa.
Aja, har man tid och skriva sånt här har man tid för skolan också. Take good care of yourself!
Så sjunger Tobbe i Varnagel när de spelar sin elegansta skapunk-låt från senaste skivan, d v s deras sista skiva..
Det är ungefär så jag känner just nu. Den här veckan är full av grejer som bara måste göras och bli klara. I kronologisk ordning:
- Projektarbete, manuset skall helst lämnas in imorgon. Vilket jag och Hjalmar inte kommer klara. Men vi gör så gott vi kan.
- Samhälls-arbete. Grupparbete som ska in på fredag. Mycket luddigt arbete som är svårt att sätta ett slut på.
- Historia-arbete. Skall också in på fredag. Jag & Bobito ska skriva om Karl XII.
- Releaseparty. Det ska repas imorrn. Jobbigaste är att jag måste fixa egna trummor, med transport. Det är helt galet svårt å få ihop det.
- heldagsrep med musikalen på lördag, 09-18. Man lär ju vara ganska trött, redan på morgonen.
- Söndag är det folksamtalangens slutspel för pingiskidsen.
- Inte nog med det ska det pluggas till fysikprovet på tisdag nästa vecka, helt galet.
Ikväll är det Slayer-mania i lurarna. Dessa grabbar är ju HELT otroliga. Senaste skivan "Christ Illusion" från 2006 håller ju absolut högsta Slayer-klass. Mycket tack vara ett en viss Dave Lombardo sitter bakom trummorna. Inte nog med det så producerade Rick Rubin skivan. Killen måste ju ha världens längsta meritlista, i alla fall när det gäller stora namn. Just nu sitter han i studion med Metallica, det säger en hel del. Dom grabbarna anlitar nog inte vem som helst. Ska det va' så ska det va'. Förvånande är att Slayer inte spelar på Sweden Rock eller Hultsfred, de ska spela på Arvikafestivalen. Men 2008 blir något av det häftigaste festivalåret någonsin.
Nu kommer det ännu en ny festival. Namnet är "Rockweekend" och ska vara kring Bollnäs någonstans, och redan bokade band är bland andra Helloween, Europe, Soilwork, Entombed och Mustasch. Det förstnämna har jag fortfarande inte sett, även fast jag velat det. Men de börjar bli, precis som alla andra oldschoolers, rätt gamla och gråa.
Aja, har man tid och skriva sånt här har man tid för skolan också. Take good care of yourself!
söndag, mars 09, 2008
Domarjävel
Den här helgen har jag agerat domare i pingisens division 3. Tillsammans med min kamrat Asim dömde vi totalt 4 lagmatcher under helgen. Det var faktiskt genomlidligt denna gång. Vällingbyhallen håller mycket hög klass. Spelarna skötte sig bra och det bjöds på riktigt bra pingis från och till. Dagens skräll var när den precis föredetta Solna-spelaren Emmanuel Makatatos slog den grymt duktiga 89-an Shiva Singh med 3-0 i set. Hans kommentar "Äsch, det är bara kul och lattja pingis". Förutom det gjorde jag mitt livs första besök på Subway idag. Ååh vilka mackor! Det var bland det godaste jag käkat på länge. Pizzan, släng dig i väggen!
När jag kom hem satte jag mig och myste med en dvd med B.B. King. Hur mysigt som helst. Gång på gång ropas det ut "The king of Blues worldwide", och det är han verkligen. Även om han var 81 när dvdn spelades in (hösten 2006) och inte är alls lika pigg som han varit så kompenserar han det med sina enorma charm. Men än en gång blir jag lite lite irriterad på en sak; alltför ofta läggs det fokus på frontpersonen. Dessa stora stjärnor har alltid en enorm backup från sitt band, så även i detta fall. De nämns ett par gånger, visst. Men fortfarande. Jag antar att jag är för kollektivet. Ännu argare blev jag i höstas när skolan skulle på föreläsning om preventivmedel på Bio Skandia, Drottninggatan. Erik Segerstedt från Idol 2007 var och spelade 4 låtar. Eller vänta nu, han hade en kille med sig som också sjöng en hel del, och spelade den mesta av musiken på sin gitarr. Men hur mycket nämndes han? Efter att någon i publiken fick fråga det efter sista låten fick vi veta vad han hette. Av någon dum anledning blev jag riktigt pissed off.
Dagens låt: fortfarande bandet The Liptones, fast denna gång med låten "Moon ska". Jag har verkligen fastnat för hela skivan som heter "In English" från 2006. Kom till Sverige snälla!!
Detta kan vara den smarrigaste Ska'n jag hört. Förutom snyggpojkarna i Ska'n'Ska kanske. Jag håller fortfarande deras spelning på Kafé44 i höstas som en av mina favoriter. Trångt. Varmt. Svettigt. Ett attans röj. Bra låtar.
Aja, dags för ännu ett "avsnitt" av Wallander, lite mysigt på en söndagkväll. :)
Shuubiduu
När jag kom hem satte jag mig och myste med en dvd med B.B. King. Hur mysigt som helst. Gång på gång ropas det ut "The king of Blues worldwide", och det är han verkligen. Även om han var 81 när dvdn spelades in (hösten 2006) och inte är alls lika pigg som han varit så kompenserar han det med sina enorma charm. Men än en gång blir jag lite lite irriterad på en sak; alltför ofta läggs det fokus på frontpersonen. Dessa stora stjärnor har alltid en enorm backup från sitt band, så även i detta fall. De nämns ett par gånger, visst. Men fortfarande. Jag antar att jag är för kollektivet. Ännu argare blev jag i höstas när skolan skulle på föreläsning om preventivmedel på Bio Skandia, Drottninggatan. Erik Segerstedt från Idol 2007 var och spelade 4 låtar. Eller vänta nu, han hade en kille med sig som också sjöng en hel del, och spelade den mesta av musiken på sin gitarr. Men hur mycket nämndes han? Efter att någon i publiken fick fråga det efter sista låten fick vi veta vad han hette. Av någon dum anledning blev jag riktigt pissed off.
Dagens låt: fortfarande bandet The Liptones, fast denna gång med låten "Moon ska". Jag har verkligen fastnat för hela skivan som heter "In English" från 2006. Kom till Sverige snälla!!
Detta kan vara den smarrigaste Ska'n jag hört. Förutom snyggpojkarna i Ska'n'Ska kanske. Jag håller fortfarande deras spelning på Kafé44 i höstas som en av mina favoriter. Trångt. Varmt. Svettigt. Ett attans röj. Bra låtar.
Aja, dags för ännu ett "avsnitt" av Wallander, lite mysigt på en söndagkväll. :)
Shuubiduu
fredag, mars 07, 2008
Aggressioner
Två feta tjaffs får avsluta den här dagen. Det ena med någon jag inte känner, det andra med någon som jag bryr mig mycket om. Trist värre. Det är bara att ta det och gå vidare.
Murder by Death - Ash
Denna låt ger mig en hel del ikväll.
Murder by Death - Ash
Denna låt ger mig en hel del ikväll.
Dag unnamed.
Hallå! Idag har varit en helt okej dag så här långt. Började med att jag knappt vaknade, men jag kom iväg till skolan tidigt. Plötsligt märkte jag att jag satt och åt frukost i plugget. Hmm...
Näjj jag sov inte, men nära på var det. De två första lektionerna kommer jag knappt ihåg, det var nog matte och fysik. Kände verkligen att jag behövde en riktigt god lunch, och vad fick jag? Jo för fasen, Pasta Bolognese, hur gott som helst. Mycket kladd och mycket ost, precis som det ska vara.
Sedan blev det bara ännu bättre. Hade typ 45 min kvar på lunchen, då hittade jag Antons klass vilka jag gjorde sällskap med under lunchen. Sen drog jag å Anton ner till musiksalen. Vi fick igång ett riktigt skönt flow, vilket slutade med att jag fick en "ååååååh"-upplevelse. Vi satt och filade på lite nya idéer, plötsligt gjorde vi nåt som låg helt perfekt i fas. Trumma + gitarr = sant. Anton + jag = sant, hehe. Riktigt najs var det, men sen var det dags för nya lektion. Aja skolan sprang iväg och jag kom hem. Nu får man blicka framåt. I helgen ska det dömas seriespel i pingis i Vällingbyhallen. Nåja, det är ganska okej och det är bra pröjs, så det går för sig. Men sen måste det köttas projektarbete, samhälle och historia under nästa vecka. Det är tjockt. Allt detta gör att man måste skriva projekt ikväll, men så är det ibland. Ska man ha kul så måste man lida igenom visa saker helt enkelt. Ge och ta, ge och ta, ge och ta.
Snart är det dags för pingisträning igen, måste dock dammsuga innan. Blä. Men det är bara att köra på. Ge och ta, ge och ta.....
Idag vill jag tipsa om bandet The Liptones. Skapunk à la England. Hur skönt som helst. Man får en känsla av att tempot är alldeles lagom, intensiteten likaså. Blåssektionen gör ett mycket fint jobb. Det låter också som att en hammond-orgel är inblandad i det mesta. Hammond = alltid bra. Det som gör att detta blir verkligt intressant är den brittiska accenten i sången, mycket kul att lyssna på. Det är väldigt mycket text om frihet och kamp mm, men känslan är fortfarande glad. Än mer än klassiska Madness faktiskt. Bra låt är "My tiny red Dr.Martens boots".
Aja, stay awake. :-)
Näjj jag sov inte, men nära på var det. De två första lektionerna kommer jag knappt ihåg, det var nog matte och fysik. Kände verkligen att jag behövde en riktigt god lunch, och vad fick jag? Jo för fasen, Pasta Bolognese, hur gott som helst. Mycket kladd och mycket ost, precis som det ska vara.
Sedan blev det bara ännu bättre. Hade typ 45 min kvar på lunchen, då hittade jag Antons klass vilka jag gjorde sällskap med under lunchen. Sen drog jag å Anton ner till musiksalen. Vi fick igång ett riktigt skönt flow, vilket slutade med att jag fick en "ååååååh"-upplevelse. Vi satt och filade på lite nya idéer, plötsligt gjorde vi nåt som låg helt perfekt i fas. Trumma + gitarr = sant. Anton + jag = sant, hehe. Riktigt najs var det, men sen var det dags för nya lektion. Aja skolan sprang iväg och jag kom hem. Nu får man blicka framåt. I helgen ska det dömas seriespel i pingis i Vällingbyhallen. Nåja, det är ganska okej och det är bra pröjs, så det går för sig. Men sen måste det köttas projektarbete, samhälle och historia under nästa vecka. Det är tjockt. Allt detta gör att man måste skriva projekt ikväll, men så är det ibland. Ska man ha kul så måste man lida igenom visa saker helt enkelt. Ge och ta, ge och ta, ge och ta.
Snart är det dags för pingisträning igen, måste dock dammsuga innan. Blä. Men det är bara att köra på. Ge och ta, ge och ta.....
Idag vill jag tipsa om bandet The Liptones. Skapunk à la England. Hur skönt som helst. Man får en känsla av att tempot är alldeles lagom, intensiteten likaså. Blåssektionen gör ett mycket fint jobb. Det låter också som att en hammond-orgel är inblandad i det mesta. Hammond = alltid bra. Det som gör att detta blir verkligt intressant är den brittiska accenten i sången, mycket kul att lyssna på. Det är väldigt mycket text om frihet och kamp mm, men känslan är fortfarande glad. Än mer än klassiska Madness faktiskt. Bra låt är "My tiny red Dr.Martens boots".
Aja, stay awake. :-)
torsdag, mars 06, 2008
Releaseparty, releaseparty och releaseparty
Stressen ökar inför nästa fredag. Affischer måste upp, gästböcker skall bombas, likaså annons-sidor på t ex expressen och City. Trumkit måste fixas (Tur att man har Vesa), folk måste fixas. Skivan ska hinna komma, tröjorna hoppas vi också på. Skivan håller på att tryckas i Tjeckien, omslaget i Tyskland. Snacka om "Ohlsons circus". Aja, jag vågar i alla fall utlova en riktigt trevlig kväll, ska bli så jäkla kul å köra igång igen. Senaste gigget vi gjorde var 4 november i Haninge. Men den här våren blir fullpackad av spelningar. Oskarshamn, Kalmar, Norrköping och Sundsvall för att nämna några, totalt har vi nu bokat 9 spelningar under våren. Aja, nog om det.
Idag var ännu en medioker dag i skolan. Förvisso började dagen vid 11 med ett besök hos Miss tandläkaren. Jag gick därirfrån med en lapp om återbesök den 8 april för lagning av två hål. Fy Putte. Tur som f*n att det sker i år, nästa år måste man börja betala för sånt skit. Nästan så man sätter sig och bygger ihop sin egen borr så man slipper nån halv-gammal tandläkardam som drar igång borren med ett leende på läpparna. Bzzzzzzzzzzzz......
Ännu en dag med solen högt upp på himmelen. Fan man börjar redan tänka på shorts och T-shirt! Vad ska man göra i sommar då? Ja, först blir det till att smälta studenten. Sen får vi se om man orkar åka till Hultsfred för att röjja till Rage Against The Machine. Frågan är om det verkligen är värt att åka buss dagen efter studenten i 6-7 timmar, halvgrön och mycket irriterad över att sitta i en buss just denna dag, bara för att se ett av världens största band. Dött lopp. Blir det inte Småland så blir det troligtvis Stora Skuggan på lördagen, WTAI bjuder på ett riktigt bra startfält och det räcker med en buss på 20 minuter så är man framme. Annars är det väl tänkt att man ska jobba ihop stålar under sommaren. Troligtvis försvinner de pengarna till en Kina-tripp med Lelle. Vore riktigt kul och åka till andra sidan jorden och bara kunna snacka med en person. Det är ett mycket fascinerande land med en mycket intressant historia. Vi får vänta med att åka till september, annars lär man hamna i världens OS-kaos. Det går bort.
Nu ska jag jiddra vidare, höres.
onsdag, mars 05, 2008
Det börjar ljusna
Som sagt, det börjar ljusna ute, vilket man märker tydligt. Dagarna blir mycket lättare att genomlida och leendet på läpparna kommer fram allt oftare. Måste nog säga att jag har en riktigt stor kontrast mellan mitt vinter-humör och mitt sommar-humör, men så är det nog för de alla flesta. Det är bara så att jag verkligen märker det på mig själv, som om jag vore schizofren. Men så illa tror jag inte att det är, men aja! Superskönt att vårsolen börjar fatta läget igen.
Om två timmar är det dags för ett nytt OHSP-rep. Åter igen känner jag mig supertaggad, har verkligen en stor lust att spela ("Hur ovanligt är det" skulle nog Hjalle tänka). Det känns bara liksom lättare på något sätt, vädret har nog en del av det. Vi kör låtarna inför det väntade releasepartyt, men också inför turnén som inleds 28 mars i Oskarshamn. Det börjar sitta jävligt bra nu, tempot är högt precis som det ska vara. Önskar bara att vi snart ska dra igång med MT igen, jag har mycket kreativitet som vill ut ur armarna (och benen)
Idag har varit en alldeles lagom dag i plugget. Började med en god frukost som sedan följdes av en lektion som inte var en lektion. Lärar''n var inte i skolan så vi satte oss i bibblan och snackade skit istället. Mycket skön start. Matten var bara en enda stor väntan efter lunch, eller något annat? Bättre tider helt enkelt. Eftermiddagen ägnades åt "Karriärdag" vilket menades med att högskolor och universitet kom till skolan och ställde upp montrar med massa reklam om varför man just ska välja deras skola. Sedan gick vi på två föreläsningar, där den första var helt galant. Försäljningschefen (Sverige & Norge) på McAfee kom och snackade. Han var bra på alla sätt, bra humor och intressanta tankeställare. Den andra föreläsningen var från två halv-seriösa KTH-elever. Jag blev riktigt besviken, att slösa bort en timme av min dag på dessa två som bara snackade om gör-inte-det-för-att-det-är-tråkigt-grejer. KTH? Är inte det en seriös skola? Annat verkade dessa två tycka.
Idag vill jag tipsa om det japanska skapunkbandet Gelugugu. Deras skiva med 80-talscovers var skitball! Ingen bra sång och man förstörde förvisso känslan i vissa låtar. T ex i Prince's "Purple Rain" som exploderade i snabb baktakt. Men de gjorde Guns'n'Roses "Sweet child o'mine", The Police's "Message in a bottle" och Blondie's "Call me" på ett riktigt kul sätt. Baktakten funkar bra, och jag vill fan se dem live och få röjja en massa till detta skojjeri.
Ja, hej och hå. Nu börjar det mörkna där ute också, usch >.<
Om två timmar är det dags för ett nytt OHSP-rep. Åter igen känner jag mig supertaggad, har verkligen en stor lust att spela ("Hur ovanligt är det" skulle nog Hjalle tänka). Det känns bara liksom lättare på något sätt, vädret har nog en del av det. Vi kör låtarna inför det väntade releasepartyt, men också inför turnén som inleds 28 mars i Oskarshamn. Det börjar sitta jävligt bra nu, tempot är högt precis som det ska vara. Önskar bara att vi snart ska dra igång med MT igen, jag har mycket kreativitet som vill ut ur armarna (och benen)
Idag har varit en alldeles lagom dag i plugget. Började med en god frukost som sedan följdes av en lektion som inte var en lektion. Lärar''n var inte i skolan så vi satte oss i bibblan och snackade skit istället. Mycket skön start. Matten var bara en enda stor väntan efter lunch, eller något annat? Bättre tider helt enkelt. Eftermiddagen ägnades åt "Karriärdag" vilket menades med att högskolor och universitet kom till skolan och ställde upp montrar med massa reklam om varför man just ska välja deras skola. Sedan gick vi på två föreläsningar, där den första var helt galant. Försäljningschefen (Sverige & Norge) på McAfee kom och snackade. Han var bra på alla sätt, bra humor och intressanta tankeställare. Den andra föreläsningen var från två halv-seriösa KTH-elever. Jag blev riktigt besviken, att slösa bort en timme av min dag på dessa två som bara snackade om gör-inte-det-för-att-det-är-tråkigt-grejer. KTH? Är inte det en seriös skola? Annat verkade dessa två tycka.
Idag vill jag tipsa om det japanska skapunkbandet Gelugugu. Deras skiva med 80-talscovers var skitball! Ingen bra sång och man förstörde förvisso känslan i vissa låtar. T ex i Prince's "Purple Rain" som exploderade i snabb baktakt. Men de gjorde Guns'n'Roses "Sweet child o'mine", The Police's "Message in a bottle" och Blondie's "Call me" på ett riktigt kul sätt. Baktakten funkar bra, och jag vill fan se dem live och få röjja en massa till detta skojjeri.
Ja, hej och hå. Nu börjar det mörkna där ute också, usch >.<
lördag, mars 01, 2008
skrivsugen
Jag vill skriva igen, men jag vet inte om vad. Jo nu vet jag!
Min stationära dator har halvt lagt ner, har fått flytta till laptopen för en kväll. Det känns surt
eftersom jag planerat att kolla på DMB-dvdn. Jag fick springa ner till pingislokalen ikväll för att leta efter pingis-bossens plånbok, men utan resultat. Känns riktigt jobbigt för hans skull. Sedan hittade jag sängen hemma och glodde på Numbers och CSI:Miami. Det var den fredagen det.
Här kommer en fin bild på mäktige Carter Beauford från Dave Matthews Band--->
Min stationära dator har halvt lagt ner, har fått flytta till laptopen för en kväll. Det känns surt
eftersom jag planerat att kolla på DMB-dvdn. Jag fick springa ner till pingislokalen ikväll för att leta efter pingis-bossens plånbok, men utan resultat. Känns riktigt jobbigt för hans skull. Sedan hittade jag sängen hemma och glodde på Numbers och CSI:Miami. Det var den fredagen det.
Här kommer en fin bild på mäktige Carter Beauford från Dave Matthews Band--->
fredag, februari 29, 2008
En kort fredag
När jag slog upp ögonen idag stod klockan på 12.30. "Skönt" tänkte jag först, men sedan slog en tanke mig som sa att jag skulle städa och fixa hemma idag. Aja, uppe var man och på med datorn. Frukosten fick vänta ungefär 1½ eftersom jag fastnade framför en ny dvd med Dave Matthews Band live från Atlanta förra året. Man sitter mest och gapar när man ser dem köra sitt set, dom har en sån energi och ett sånt starkt låtmaterial vilket gör att det inte kan gå fel. dvdn var dock nästan 3 timmar lång så jag ska kolla klart sen. Jag tänker skriva tre ord om städningen. Tråkigt men nödvändigt.
Får se hur kvällen artar sig, kanske ska man ta det lugnt, kanske ska man åka till Jennifer och ta det lugnt. Plats och tid spelar ingen roll, bara man får ta det lugnt!
Är det någon som vill köpa en sprojjlans ny DW-pedalväska så skrik till. Den har legat under sängen snart två år utan en enda användning. Orsak? Har inte såna pedaler. Dock behöver jag kolla nya cymbaler och nån mer virvel kanske.
Dagens band är fan helt klart Atomic Swing, deras skiva "a car crash in the blue" från -93 är hur bra som helst. Inte nog med det, dem är svenskar! Låten "Stone me into the groove" gör en glad på nolltid. Mer sånt!
/Putte
Får se hur kvällen artar sig, kanske ska man ta det lugnt, kanske ska man åka till Jennifer och ta det lugnt. Plats och tid spelar ingen roll, bara man får ta det lugnt!
Är det någon som vill köpa en sprojjlans ny DW-pedalväska så skrik till. Den har legat under sängen snart två år utan en enda användning. Orsak? Har inte såna pedaler. Dock behöver jag kolla nya cymbaler och nån mer virvel kanske.
Dagens band är fan helt klart Atomic Swing, deras skiva "a car crash in the blue" från -93 är hur bra som helst. Inte nog med det, dem är svenskar! Låten "Stone me into the groove" gör en glad på nolltid. Mer sånt!
/Putte
I shall return. ..maybe
Senaste datumet för ett inlägg var ganska exakt ett år sedan, men fick en liten impuls som sade att man skulle skriva igen. En stor del till av det beslutet har Robin och en del har jag själv som ville skriva lite om allt som händer, främst inom musiken.
Ikväll hamnade jag med mina goda vänner Anton och Dag på Nalen Alcazar för att kika på några band och samtidigt avnjuta en kall öl. Det blev till slut en riktigt trevlig kväll, bra band och skön stämning. Last Souls Alive startade kvällen fast dom lika gärna kunde ha avslutat den, schyssta grabbar som vi i Minor Tension spelade med i somras men som nu har vuxit till sig som fan. Mycket kul att se! De andra tre kommer jag inte ihåg till namnet men det bjöds på härlig powerpop/indie från olika delar av landet.
Känslorna börjar dra ihop sig inför den 14 mars. Då har vi i Ohlson Har Semester Production
releaseparty för nya skivan "Vapenskrammel och revolution" på Restaurang Snövit. Spelar med oss gör dom snygga Varnagel. Jag blir lika ledsen varje gång jag påminns om att de ska lägga ner. Vilket band. Vilka killar. Vilken attityd.
För övrigt vill jag tipsa om de nyfunna tyska Skapunkbandet No Authority.
Aja sov gott /Putte
Ikväll hamnade jag med mina goda vänner Anton och Dag på Nalen Alcazar för att kika på några band och samtidigt avnjuta en kall öl. Det blev till slut en riktigt trevlig kväll, bra band och skön stämning. Last Souls Alive startade kvällen fast dom lika gärna kunde ha avslutat den, schyssta grabbar som vi i Minor Tension spelade med i somras men som nu har vuxit till sig som fan. Mycket kul att se! De andra tre kommer jag inte ihåg till namnet men det bjöds på härlig powerpop/indie från olika delar av landet.
Känslorna börjar dra ihop sig inför den 14 mars. Då har vi i Ohlson Har Semester Production
releaseparty för nya skivan "Vapenskrammel och revolution" på Restaurang Snövit. Spelar med oss gör dom snygga Varnagel. Jag blir lika ledsen varje gång jag påminns om att de ska lägga ner. Vilket band. Vilka killar. Vilken attityd.
För övrigt vill jag tipsa om de nyfunna tyska Skapunkbandet No Authority.
Aja sov gott /Putte
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)