Overdubs.

I en värld där Per Gessle säger att han "är rädd för göra sin musiköverproducerad" finns det ändå hopp för den "äkta" musiken.

Anledningen till att jag skippar dagens moderna radiomusik är för att den titt som tätt inte känns äkta. Alltför ofta hör man bara teknik och elektronisk musik. Man hör ofta om hur artister/musiker sitter och spelar in samma vers tvåhundra gånger för att få den perfekta tajmingen och dynamiken. Trummor har man klippa och editera slag för slag. Hur dynamiskt blir det då egentligen? Ibland kan man inte ens urskilja om instrumenten är inspelade på riktigt eller är programmerade. "Vart tog livet i musiken vägen?" tänker man.

Men än idag så finns det artister som spelar in den klassiska vägen. Man sätter bandet i ett rum och spelar in allt tillsammans och låter det vara så. Att första tagningen skulle bli den sista, den händer väl bara ibland, men trots allt så är det genom denna procedur som man lyckas fånga det riktiga livet och dynamiken i en visa. Det tycker iaf jag.

Under de inspelningar gjort har man kanske spelat in 2-3 instrument per gång, och sedan lagt på resten. Men aldrig att man sitter och spelar in 10 pålägg på en och samma del bara för att det ska låta "fett".

Dock är det nästan som det känns att de musiker som spelar in på det klassiska sättet är rebeller och konservativa mer eller mindre. Inte för att det är uttalat, men man får den känslan.

Länge leve den riktiga musiken.