För det första säger det en del om de mindre turneringarnas kvalitet, men också om hur svagt intresset är att spela landskamper 20-25 gånger om året för de mest etablerade spelarna i NHL, men även för NHL-klubbarna.
Jag kommer ihåg när jag som 10-åring var inbiten hockey-älskare,. hade lådor fyllda med hockeybilder, vilka man bytte till och från sig för att till slut kanske få sätta klorna i en Jaromir Jagr-bild från säsongen 99/00. Då skulle den veckan varit lycklig hela vägen ut..
Hockeyn var intressant då, de riktiga profilerna fanns kvar och var med i landslagsturneringarna, som då inte var lika många som dem är nu. Jag kommer ihåg när det
första Sweden Hockey Games gick av stapeln, då var det riktigt stort. Idag råkar man oftast bara zappa förbi hockeyn, om man ens har på teven.
Allt detta ihärdiga matchande rör också elitserien, det är 3 matcher i veckan. Hockey, hockey och hockey. Man blir ju alldeles utmattad. Däremot är inte allt negativt med dagens hockey. Att man nu (äntligen) startar Europa-ligan även i hockeyn tror jag kommer bli en bra avvägning på allt matchandet. Dels för att jag tror och hoppas att man från förbundens sida kommer ta sina förnuft till fånga och strama åt de onödiga hockey-turneringarna för att kompensera för europa-ligan. Dels tror jag att det är bättre att låta klubbarna tävla om vem som är bäst. Jag tror att intresset och spänningen för hockey kommer öka markant, kanske inte i år men inom några få.
En av de grejer jag verkligen tycker om med dagens hockey, ja det är nog Niklas Wikegård.
Hans vokabulär och fras-förråd borde få en egen bok. Fullständigt fenomenalt roligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar