Som sagt, det börjar ljusna ute, vilket man märker tydligt. Dagarna blir mycket lättare att genomlida och leendet på läpparna kommer fram allt oftare. Måste nog säga att jag har en riktigt stor kontrast mellan mitt vinter-humör och mitt sommar-humör, men så är det nog för de alla flesta. Det är bara så att jag verkligen märker det på mig själv, som om jag vore schizofren. Men så illa tror jag inte att det är, men aja! Superskönt att vårsolen börjar fatta läget igen.
Om två timmar är det dags för ett nytt OHSP-rep. Åter igen känner jag mig supertaggad, har verkligen en stor lust att spela ("Hur ovanligt är det" skulle nog Hjalle tänka). Det känns bara liksom lättare på något sätt, vädret har nog en del av det. Vi kör låtarna inför det väntade releasepartyt, men också inför turnén som inleds 28 mars i Oskarshamn. Det börjar sitta jävligt bra nu, tempot är högt precis som det ska vara. Önskar bara att vi snart ska dra igång med MT igen, jag har mycket kreativitet som vill ut ur armarna (och benen)
Idag har varit en alldeles lagom dag i plugget. Började med en god frukost som sedan följdes av en lektion som inte var en lektion. Lärar''n var inte i skolan så vi satte oss i bibblan och snackade skit istället. Mycket skön start. Matten var bara en enda stor väntan efter lunch, eller något annat? Bättre tider helt enkelt. Eftermiddagen ägnades åt "Karriärdag" vilket menades med att högskolor och universitet kom till skolan och ställde upp montrar med massa reklam om varför man just ska välja deras skola. Sedan gick vi på två föreläsningar, där den första var helt galant. Försäljningschefen (Sverige & Norge) på McAfee kom och snackade. Han var bra på alla sätt, bra humor och intressanta tankeställare. Den andra föreläsningen var från två halv-seriösa KTH-elever. Jag blev riktigt besviken, att slösa bort en timme av min dag på dessa två som bara snackade om gör-inte-det-för-att-det-är-tråkigt-grejer. KTH? Är inte det en seriös skola? Annat verkade dessa två tycka.
Idag vill jag tipsa om det japanska skapunkbandet Gelugugu. Deras skiva med 80-talscovers var skitball! Ingen bra sång och man förstörde förvisso känslan i vissa låtar. T ex i Prince's "Purple Rain" som exploderade i snabb baktakt. Men de gjorde Guns'n'Roses "Sweet child o'mine", The Police's "Message in a bottle" och Blondie's "Call me" på ett riktigt kul sätt. Baktakten funkar bra, och jag vill fan se dem live och få röjja en massa till detta skojjeri.
Ja, hej och hå. Nu börjar det mörkna där ute också, usch >.<
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar