Igår var det dags för vårens andra stora spelning för min del, Opeth på Circus på Djurgåden. Bättre inramning kunde man knappast ha valt! Med Anders och Anton tog vi oss in till Circus med bil (!). De klev på scen kl 20.00 ganska exakt och började kvällen med att plöja igenom hela Blackwater Park, från början till slut, utan något mellansnack alls. Kung Mikael brukar annars kunna skjuta träffsäkert från höften med vassa kommentarer, och man hörde folk omkring sig ropa "men säg nåt då!". Antagligen valde de att försöka behålla albumkänslan, men en liten vinkning fick han iväg, till stort jubel dessutom. Det är roligt det där med publikkontakt.
Det märktes faktiskt ganska tydligt att det var första kvällen på denna exklusiva turné, det var lite darrigt här och var. Men overall lät första timmen ganska bra, "The Drapery Falls" lät bäst men även "Funeral Portrait" överraskade! Därefter var det paus i en kvart, och det händer ju inte så ofta på en metallkonsert.
Andra setet ägnades åt låtar som de inte spelar så ofta, och det blev faktiskt en från varje kvarvarande skiva. Nu började mellansnacket komma igång också, men Mikael sa vid ett flertal tillfällen att han var väldigt nervös. De hade bytt ut crewet dagen innan, fått använda sig av annan ljudtekniker och vanan på flera av låtarna var väl inte 100%. Men det var riktigt riktigt bra ändå. Föga förvånanade blev andra halvan intressantare.
Konserten slutade vid 23, alltså spelade de 2.45 timmar. En lång kväll, en helkväll.
Vi åkte nöjda hem! Tyvärr tog jag inte med kameran, så jag har inga bilder.
Setlistan såg ut såhär:
Men det som faktiskt var min topp igår var det kära kära återseendet av Sandra. Vi hade inte setts på 8 månader. Vi satt på ett fik i gamla stan och pratade, bara pratade, säkert i fyra timmar. Hon är bra. Nä, hon är faktiskt ännu bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar