Stockholmshybris.

Ja, livet går vidare. Går segt med pluggandet, precis som vanligt. Måste snart ta ett beslut om min framtid. Ska jag fortsätta utbildningen eller byta. Eller har jag rentutav inte hittat mig själv och motivationen att studera och att planera tiden. Som det ser ut nu kommer jag inte få behålla studiemedlet till hösten. Det krävs ett ganska (väldigt så) stort krafttag för att vända på denna nedåtgående kurva. OS på teve gör ju inte saken bättre.

Men i alla fall. Nästa helg åker jag till Stockholm igen. Hade först planerat att åka på fredagen, men det lutar nu att jag åker redan på torsdagen så jag kan se Inagone med Vesa, Saari, Drake och Per på Debaser Slussen. Har saknat Vesa som en tok, och det vore lite kul å dyka upp bara sådär. Är även ett fan av bandet och musiken, så det kan bli grymt!

Men det som är själva anledningen till Stockholmsvisiten är att 5½ månader av väntan, längtan och total saknad snart är över. Anders kommer hem från sin jorden-runt-resa. Punkt.
Jag har saknat honom (DIG) så j******vla mycket. Min musikaliska ådra har sakta börjat förkalkas under denna tid du har varit borta. Kom och hetta upp den igen! Min bror, klon å älskade vän; snart ses vi!

Inte nog med det läste jag just ett sms från en mycket kär vän, nämligen Sandra. Jag blev mycket mycket glad. Ju längre in på vintern vi frusit, desto mindre har vi hörts. Känns mycket synd. Jag saknar dig massor.

Å sen får jag Stockholmsbesök helgen 6-7 mars. Lina ska till Örebro på någon grej, och frågade om hon kunde slagga här. Självklart svarade jag, och det blir kul å ses igen!!

Jaha, mattetenta på lördag. Mina kunskaper känns inte betryggande någonstans. Men Micke, kära kära Micke, ställer upp med sina kunskaper imorgon kväll. Det blir ett gympass, plugg och Sverige - Vitryssland i OS-hockeyn.

Dagens låt: Megadeth - Dread and Fugitive Mind [The World Needs a Hero, 2001]