söndag, februari 28, 2010

Spelvändning.

Godkväll!

Är tillbaka i Örebro efter en lång och mycket givande helg i Stockholm. Jag kände mig definitivt nöjd, och idag var första gången som jag längtade tillbaka till Örebro efter en visit hemma i Solna.
Det beror inte alls på att jag blev trött på Stockholm, utan att jag kände att jag inte kunde få ut mer av denna helg. Jag hann till och med träffa Andreas timmen innan jag satte mig på bussen, det var schysst. Alldeles för kort, men schysst! Väl på bussen fick jag ett samtal från Sandra. Mycket uppskattat, saknaden har varit stor. Hoppas man får chansen att ses under påskveckan eller så. Vore guld! :)

När bussen sedan kom fram till resecentrum så dök det upp litet dilemma. Min stadsbuss hem skulle gå om 30 min och halva Resecentrum var täckt av vatten. Så det var ett enkelt val när en taxibil kom körandes emot mig. Rätt billigt var det också, så jag är nöjd. Jag fick någon konstig (läs: ny) känsla när jag kom hem. Jag fick för mig att jag skulle börja städa lite. Så det slutade med 5 kassar som kunde slängas, annat blev sorterat. Nu är jag nöjd.

Sista delen av kvällen går åt till att käka en liten lätt middag, kolla klart hockeyfinalen och komplettera en medicinuppgift.

Vet inte, men det känns som att alla möten den här helgen har lagt sig som en stor och viktig pusselbit i hjärtat och huvudet. Känns bra!

Dagens låt: Queens of the Stone Age - No One Knows [Songs For the Deaf, 2002]

lördag, februari 27, 2010

Stockholmshybris - när det händer!

Tja! Blev några dagar mer än jag trodde från bloggen, just när man börjar få en stadig ökning av läsare. De senaste dagarna har varit fyllda av känslor och möten så jag har helt enkelt haft svårt att sålla genom mina tankar. Här följer en ganska kortfattad tillbakablick på de senaste dagarna.

Allt började i onsdags. Jag hade precis som ett flertal andra morgnar de senaste två veckorna sovit bort morgonen pga av en stor släng av OS-symptomet. Dagen gick och blev till eftermiddag, men jag hade inte rört mig en meter. Jag var sådär slitigt "morgontrött" även fast jag hade varit vaken i ett par timmar. Det här var inte en dag då jag kände mig social på något plan, trodde jag..

Men så plötsligt ringer det på dörren. Jag hade ingen som helst lust att öppna men gick ändå och kollade genom kikhålet för att se vem som fanns där på andra sidan. Men jag kunde inte se, så jag bestämde mig helt enkelt för att skita i det. Vem det än var så kunde det inte ha sett bra om jag hade öppnat och såg ut som ett vrak klockan 15 på eftermiddagen. Men personen verkade ha hört att jag precis hade avslutat ett telefonsamtal, så det fortsatte att ringa ivrigt på dörren. "jamenvafan" tänkte jag och gick och öppnade med ett lite frågande "tjaa". Och vem står där?
Anders. Jag överdriver inte när jag säger att det svartnade rejält för ögonen, jag blev totalt chockad. Snubben hade kört över 20 mil bara för att chansa på att kunna överraska mig hemma, och nu stod han där leende och solbränd efter nästan halvår runt jorden. jag tror jag fick en total blackout eller nåt. Men sen fick jag bara ur mig, "vad håller du på med?!".
Han kom in och vi samtalade en stund. Efter ett litet tag var samtalet tillbaka på samma nivå som alltid. Han har inte förändrats ett dugg!
Sen drog vi till skolan, eftersom jag hade en sen lektion i studion. Jag var helt lyrisk när jag presenterade Anders för alla polarna i klassen. Efter denna åkte vi, Micke å Vigge å drog en vedugnsbakad pizza. Sen bestämde jag mig helt enkelt för att åka med Anders till Stockholm en dag tidigare än planerat. Vigge åkte också med, eftersom han hade planer här på torsdagen.

Men hans planer gick i stöpet, vilket mina också gjorde. Detta öppnade upp för en mycket trevlig dag där jag visade Vigge runt i Solna för att sedan åka till stan. Väl där hamnade vi såklart på Bengans för att kolla lite plattor. Och självklart kunde jag inte komma därifrån tomhänt. Inköpen blev:
  • Porcupine Tree - The Incident [2009]
  • Bob Dylan - Desire [1976]
  • Bob Dylan - Blood on the tracks [1975]
  • Weather Report - Black Market [1976]
  • Alice in Chains - Facelift [1990]
Sedan åtnjöt vi en mycket god och fräsch lunch på Jerusalem Kebab, vilket är beläget i Gamla stan, efter det blev det någon öl på o'Connels (stavning?). Sen var det dags för Vigge att åka tillbaka till Örebro. Ett stort tack för en underbar dag!

Senare kvällen var det dags för mig att åka in Debaser Slussen och headbanga till underbara Inagone. Har inte sett dem sen augusti i somras, och har knappt träffat dem heller. Vesa, Saari, Drake och per; Det var grymt att träffa och se er rocka igen. Det gjorde mig mycket glaad!

Igår var det dags för mig att träffa Anders igen. Först blev det en lunch på anrika Lilla Monaco i Blackeberg. Och sedan var vi hälsade på skolan, vilket kändes jäkligt konstigt. Okej om man kommer tillbaka efter halvår och hälsar på, men nu har det ändå snart gått 2 år sen vi gick ut.
men vi hade ett syfte med att besöka Blackeberg, och det var att jamma. JAMMA JAMMA JAMMA! Tyvärr låg Anton sjuk hemma och kunde inte vara med. Det var otroligt segstartad, det märktes att ingen av oss fått i oss ett ordentligt jam på mycket länge. Men vi åkte ändå inspirerade därifrån! Sen vart det en bilvända till Lövstaklipporna och sedan Ålstensängen. Sverige är verkligen vackert när dimman ligger tät över den töande snön!

Ja, det var igår det. Nu är det lördag kväll och snart är det dags att bege sig in till Mosaik. Alltid lika trevligt att komma tillbaka till vår borg. Onykter ska jag bli!

Skriver snart igen!

Dagens låt: Testament - The Legacy

fredag, februari 19, 2010

Stockholmshybris.

Ja, livet går vidare. Går segt med pluggandet, precis som vanligt. Måste snart ta ett beslut om min framtid. Ska jag fortsätta utbildningen eller byta. Eller har jag rentutav inte hittat mig själv och motivationen att studera och att planera tiden. Som det ser ut nu kommer jag inte få behålla studiemedlet till hösten. Det krävs ett ganska (väldigt så) stort krafttag för att vända på denna nedåtgående kurva. OS på teve gör ju inte saken bättre.

Men i alla fall. Nästa helg åker jag till Stockholm igen. Hade först planerat att åka på fredagen, men det lutar nu att jag åker redan på torsdagen så jag kan se Inagone med Vesa, Saari, Drake och Per på Debaser Slussen. Har saknat Vesa som en tok, och det vore lite kul å dyka upp bara sådär. Är även ett fan av bandet och musiken, så det kan bli grymt!

Men det som är själva anledningen till Stockholmsvisiten är att 5½ månader av väntan, längtan och total saknad snart är över. Anders kommer hem från sin jorden-runt-resa. Punkt.
Jag har saknat honom (DIG) så j******vla mycket. Min musikaliska ådra har sakta börjat förkalkas under denna tid du har varit borta. Kom och hetta upp den igen! Min bror, klon å älskade vän; snart ses vi!

Inte nog med det läste jag just ett sms från en mycket kär vän, nämligen Sandra. Jag blev mycket mycket glad. Ju längre in på vintern vi frusit, desto mindre har vi hörts. Känns mycket synd. Jag saknar dig massor.

Å sen får jag Stockholmsbesök helgen 6-7 mars. Lina ska till Örebro på någon grej, och frågade om hon kunde slagga här. Självklart svarade jag, och det blir kul å ses igen!!

Jaha, mattetenta på lördag. Mina kunskaper känns inte betryggande någonstans. Men Micke, kära kära Micke, ställer upp med sina kunskaper imorgon kväll. Det blir ett gympass, plugg och Sverige - Vitryssland i OS-hockeyn.

Dagens låt: Megadeth - Dread and Fugitive Mind [The World Needs a Hero, 2001]

onsdag, februari 17, 2010

Sen kväll med OS och tatueringsfunderingar.

Halloj!
Klockan är sent (igen). Sitter här med Malin och har gjort så mer eller mindre hela kvällen. Vi har hunnit med käk, skitprat, film, OS och en semla. Mycket trevligt har det varit!

Nu slår Danmark sista stenen i curling mot Sverige. Den bara åker förbi, vilken superblunder! Svenska damerna vinner med 6-5.

Vi har också suttit och pratat en del tatueringar, eftersom jag är bra sugen på att skaffa en snart. Det har funnits en tanke sedan några år tillbaka att kanske göra en med texten "time will tell" som är mitt favorituttryck, men har mer och mer kommit fram till att det inte blir nåt bra.

Ett annat motiv som jag har varit sugen på är Opeths "O" i loggan, som är riktigt vackert. Men alldeles för många har den och den är sällan snygg på de bilder jag sett.

Ett tredje motiv som dykt upp på listan över eventuella är Dave Matthews Bands "Firedancer" som prydde Stand Up-skivan från 2005. Här följer två bilder, en är från skivomslaget och en är på en bild. Skulle vilja veta vad ni tror om detta motiv.




Det finns en del tatueringar av detta motiv ute på nätet, men det häftiga är att ingen liknar den andra. Man slänger på olika bakggrunder, texter och färger, och de flesta är väldigt vackra.

Så, vad tror ni?

Äntligen är herrhockeyn igång! USA spöade Schweiz med 3-1 och nu spelar Kanada mot Norge. Andra perioden är precis igång och Norge har 0-0... NEJ! nu kom 1-0 till Kanada, faaaan.
Ja, det blir nog till att se klart den här matchen ändå.


Dagens låt: Pearl Jam - Amongst The Waves [Backspacer, 2009]

G'night!

söndag, februari 14, 2010

"Jag har en tändare med en bild på en katt som visar snoppen.."

Tjaa, jag säger godmorgon efter en veckas frånvaro här på bloggen!

Idag är det ju Alla Hjärtans Dag och allt ska vara kärleksfullt, snällt o glatt. Men just idag, precis efter att jag vaknade fick jag en stor lust att sätta på Opeth i stereon. Har inte lyssnat på ett tag, och just idag kände jag känslan av att jag behöver vacker musik som tränger in i mitt huvud och vrider om lite.

Inte för att många skulle kalla Opeths musik för vacker, men i min värld tillhör det bland de vackraste tongångarna som finns, och så har jag känt i flera år. På allvar.






Nu har ju OS börjat också. Det är verkligen grymt att få en riktig anledning att ligga på soffan i två veckor, det har jag liksom inte haft tidigare.
Såg Damernas skidskytte 7.5 km sprint igår. Helena Johnsson sköt fullt, åkte rätt bra, men hamnade ändå 12. ACO hade en bom och slutade på plats 20. Fiasko säger tidningarna. Ja, det är väl inte alls de resultaten ville ha, men det känns ändå okej att sånt kanske måste hända ibland för att ta ner folk på jorden. Framför allt mediakåren. Däremot känns det inte lika rättvist om det ska avgöras för att man har dåliga skidor. Då kan man ju lika gärna ha OS i vallning, det vore nåt.
OS i vallning, läggs i förslagslådan till OS i Sotji 2014.

Idag blir det till att vara hemma o plugga inför elkretstentan imorgon. Jag skulle behöva greja den, det vore skönt inför framtiden. Ska gå o köpa lite snus, och lite annat som är bra att ha en dag som denna och köra hårt! (sa jag det där?)

Hare fint folks o fortsätt läs. :)

P.S. Rubriken stämmer, jag har faktiskt en sådan tändare. D.S.

söndag, februari 07, 2010

Gymmet och ett litet tack.

Så har även denna dag och kväll börjat nå sitt slut. Hade Erik och Frida över på besök. Vi kollade på melodifestivalen och sedan Ellen Page's senaste film "Whip it!". Den är inte alls lika bra som Juno, men den har ändå något speciellt och annorlunda över sig. Den handlar om något så innovativt som rullskridskoåkning. Visst har den en märkbar portion av amerikansk sportfilms-mentalitet, men att Drew Barrymore har regisserat filmen gör att den får en liten häftig kryddning.

Sen när jag slängde på DMB så var det dags att åka hem, komiskt nog. :)

Imorgon ska jag och Micke äntligen till gymmet, har saknat det som fan. Behöver det. Sen ska vi kolla Super Bowl imorgon natt. Det ska laddas upp med buffalo wings och folköl, det blir schysst.
Men vad jag behöver nu är några timmar för mig själv, så fram till 4 tänkte jag läsa en bok eller nåt. Nej, inte matteboken utan en roman.

jag vill också rikta en liten glad gubbe och ett tack. Har sett att det rullar in mer och mer folk på sidan.

hare gött!

onsdag, februari 03, 2010

Dumdristighet.

När Erik och jag åkte buss hem från skolan tidigare idag stod en mycket attraktiv tjej en bit bort i trängseln. Våra blickar möttes ett otal gånger. Jag borde ha gjort nåt åt det. När bussen sedan stannade vid stationen och massor av folk klev av gick vi längre bak i bussen för att göra plats. När vi gick förbi henne blev jag som paralyserad, men inne i huvudet skrek jag högt som fan. Man borde ha stannat, sagt nåt, gjort nåt, vadsomhelst. Jag borde verkligen ha GJORT nåt åt det, men istället gick man bara förbi. Ville slå mig själv i huvudet. Hårt. Resten av bussresan var bara jobbig, sökte blicken igen men förstod att det var försent. När hon sedan klev av kände jag mig rätt jävla korkad. Vackra kvinna, dyk upp igen!

Gravedigger
When you dig my grave
Could you make it shallow
So that I can feel the rain


måndag, februari 01, 2010

Otrolig inspiration.

För dig som säger att du inte är musikalisk bara för att inte kan spela på ett instrument, har här du beviset för att det inte alls behöver vara så.

Ni har säkert sett videon förut, vilket jag har gjort säkert 1000 gånger. Jag vill mest poängtera att det är en grym inspirationskälla. Melodin på pianot låter mer musikaliskt levande än hälften av dagens radiomusik, och han bankar bildligt skiten ur trummorna.