Småland åkte dit på en smäll..

Ohlson Har Semester - Helg 1.

Jag kommer inte ihåg när jag var så här trött senast. 5 timmar sömn blev det i fredags, 2 igår. Men vi ska börja från början.

Halv ett i fredags satte vi i Ohlson & co oss i bilen till Oskarshamn. Att åka bil till spelning fick vi ju göra en del i höstas, men det kändes faktiskt riktigt segt den här gången i bilen. Främst berodde det på två orskar; vi hade inte med oss Varnagel den här gången och dessutom saknade bilen en radio. Men visst försöker man lätta på stämningen med dåliga skämt och dylikt, och det var tur det. Vi gled in i denna tidigare för mig okända stad vid 17-tiden och letade genast upp närmsta pizzeria, vilket skulle bli den första av flera pizza-sessioner denna helg. Höhö..
Kebabpizza går ju alltid ner och mätta och belåtna tog vi bilen till spelstället som låg i utkanten av denna enorma stad. Ungdomes Hus låg beläget i ett gulligt industriområde precis bredvid nåt som ryktena sade var ett köttslakteri, men det vette katten alltså!
Stället var faktiskt riktigt skönt, vi skulle även sova där. Att hitta en sovplats var upp till var och en. Vill redan nu i skrivandet rikta stort tack till Ogräs som arrat denna spelning, men också spelningen dagen efter. De plockade dit sina egna grejer, hade koll på nycklar och var bara allmänt mycket schyssta! Nästa band som ramlade in var Stiltje. Riktiga, jag menar riktiga, smålänningar. Nu snackar vi punkfrisyrer och en stor snus under läppen. Ja, landsbygden kan vara underbar ibland. Sist in var Sista Skriket som var glada och muntra. Smarta var de till skillnad från oss genom att ha inhandlat ett flak folköl. Tyvärr kom det inte supermycket folk..

Banden gick omkring och tittade undrande på varandra en stund, men Stiltje drog på sig instrumenten och satte igång. Jag har nämnt Varnagel ett par gånger tidigare, och jag blev fan imponerad av Stiltje. Även om naglarna står i en klass för sig när det gäller teknik och körer så var Stiltje bra nära att impa lika mycket på mig. För det första spela gitarristen och trummisen en massa detaljer tajt tajt, och sånt älskar jag! Å denne lilla man som sjunger, vilken pipa! De småländska skogarna borde vika sig som stormen Gudrun när han tar ton.
Ett riktigt bra set bjöd de på.
Sen var det våran tur. De stora förväntningarna hade hade inte riktigt infunnit sig än och vi tänkte, "aja vi kör igenom och gör vårt bästa för de som har kommit". Efter två låtar var det istället "Wooh! Fan det var ju skitkul det här! Nu ger vi fan allt!". Och en sak var säker, när vi hade spelat klart rankade vi direkt denna spelning som den bästa sen jag hoppade in. Det var helt galet. Publiken gav oss ett enormt stöd kändes det som. Alla spelade rätt och känslan infann sig under nästan alla låtar. Jag vet inte hur jag kan beskriva det bättre faktiskt. Bilder på detta spektakel kommer upp sen.

Efter oss spelade Sista Skriket. The boys! Göteborg De Luxe säger jag bara. Precis som det står skrivet överallt - Sista Skriket är sveriges just nu röjjigaste band. Hade publiken varit större hade detta blivit en klassiker. Jag gav mig själv dispans att inte hoppa å dansa, eftersom jag fotade dem under kvällen. Söta grabbar. Har man också en av de absolut bästa punklåtarna så kan det inte gå fel. "Med ett knutet hjärta" säger allt. Och inte nog med det så hoppas våran Dennis upp på scen och skriker halva halsen av sig. Han må vara nära 40 bast på utsidan, men därinne är han fortfarande 22 eller nåt..


Sist under kvällen spelade spelade värdarna Ogräs. De började skitbra, men sen...
För alla oss som håller på med nån aktivitet, musik eller idrott eller nåt annat, så vet vi att fungerande material är A och O för en lyckad session. Sångaren och bassisten Dag lär inte tycka nåt annat. Har man en fin bas (Rickenbacker = Lemmy!!!!) så ska man ha ett fungerande axelban också. Under deras 35 minuter var folk uppe på scen typ 10 gånger och tejpade hans bas. Vi tyckte seriöst synd om dem. De har arrat spelningen, tagit dit ALLA grejer, fixat dit folk och sen det här. Men med tanke på omständigheterna gjorde grabbarna en riktigt kul spelning. Och än en gång är det bevisat att spontanitet är kungligt.

Efter detta så fanns det bara en sak för att toppa detta. Och det var fest! Den började på övervåningen och förflyttades därefter till krogen Ankaret inne i stan. Mycket trevligt och en stor kall Guinness satt bra. Pratade i telefon en timme med Lelle också, kallt men mysigt på distans. Sen efter det gick jag och Nisse och handlade mat, halvt onyktra. Kom tillbaka till stället och fortsatte nån timme till, klockan blev nog 5-5.30 innan alla sov. För att göra den roliga historien kort.

Dagen efter var verkligen dagen efter, alla var sega och svårstartade. Men vi och Skriket drog en runda på stan och åkte sedan till nästa anhalt Kalmar. För att göra historien kort även här. Stan var tokdöd när vi kom dit runt 18, vi i OHSP åt på nån pizzeria och åkte sedan till nästa spelställe. Det kom ungefär lika mycket folk denna dag. Trots detta gjorde vi en riktigt bra spelning igen, vi fick kämpa lite mer. men glädjen och energin fanns där. Vi blev också intervjuade av en snäll kille från sitt egna fanzine, mycket kul och väldigt oförberett. De andra banden spelade lika bra som dagen innan, men man ska ändå ha partandet med i beräkningarna. Vi åkte tillbaka till O:hamn för att sova, vilket vi gjorde. Men det blev 2 timmar sömn som nämnt.
Resan tillbaka till Stockholm gick riktigt bra, tills vi kom till Statoil i Södertälje. Där stannade bilen totalt. Mackan ringde sin polare Bonden som dök upp och räddade hemfärden. Men vi blev kvar där borta i hela 4½ timme. Men bilen blev lagad och Nisse å Dennis hann kom till andra halvlek av AIK - Kalmar.

Fick lite skrivkramp på slutet... Nästa fredag åker vi till Norrköping med samma paket, vi hoppas på ännu mer folk och en bra spelning igen.

/Putte :)

Punk-fever

OHSP från Kafé 44 i höstas

När jag för ett år sedan satte mig vid trumpallen för Ohlson Har Semester Production hade jag aldrig riktigt satt mig in i punkvärlden. Ebba Grön känner ju alla till, så även jag. Utöver det hade man väl hört nåt från Imperiet och så Coca Carola från fotbollsmatcherna. Första gången Nisse visade mig OHSP-skivorna undrade jag mest varför jag stod där och lyssnade. Jag tog i vilket fall som helst emot skivorna och gick hem och lyssnade. Det tog faktiskt ganska lång innan jag på riktigt förstod musiken och budskapet, samtidigt som jag gillade det. Men när jag väl började gilla musiken, då gillade jag det verkligen. Andra band följde därefter. Första gången jag såg Varnagel spela var på min första OHSP-spelning i Jakobsberg 26 maj förra året. Då kunde jag tycka att de var duktiga och tekniska. Men det var skränigt och gick väldigt fort, och sången gnällde rätt högt. När jag sedan "ofrivilligt" fick lyssna på Varnagel under turnén i höstas växte det fram nåt, jag gillade verkligen det här bandet. Jag köpte senaste skivan "Vill ha mer" och kunde inte sluta lyssna. Jag kände mig som en liten barnunge när jag varje gång träffa varnaglarna var tvungen att säga "Jag gillar verkligen eran musik, jag tycker det är jättebra". Antagligen lät jag jättetöntig för dem, men det är saksamma. Dom är bra och när beskedet kom att de skulle sluta blev jag faktiskt deppig på riktigt. På våran release för två veckor sen bunkrade jag upp med två varnagel-skivor, en tröja, en singel och en patch.
Men det är ju faktiskt så, ju mer man lyssnar på nåt desto mer vänjer man sig och börjar gilla det, inom musiken talar vi ofta om "tränat öra".
Nu har "Vapenskrammel och revolution" funnits ute i drygt två veckor, även om det officiella skivsläppardatumet är den 2 april, nästa onsdag. Det känns riktigt kul nu, det enda som tar emot är att alla skivintäkter går till utgifter för skivtryck and so on.. Vi hoppas verkligen det finns lite punktryck i städerna vi nu skall besöka. Som jag redan tjatat om typ 4-5 gånger är första anhalten Oskarshamn imorgon, och sedan Kalmar på lördag. Jag har ingen aning om vad det är för ställen vi ska spela på, vart vi ska sova eller hur det ser ut i städerna. Det är nästan det som är det roligaste med det här, spontaniteten. Vad jag vet är att vi den här helgen åker i en gammal grå Volvo 740 utan bilradio. Det är punk!

Glöm inte den utlovade turné-dagboken.

Är det någon som är intresserad av att gå på Mats/Morgan band på söndag så säg till!

Ha en bra helg!

Non-stop music

Är det någon som har hört talas om Paul Hardcastle? Antagligen är det inte många. Han hade i vilket fall som helst en jättehit under senare delen av 80-talet med låten "19". Förövrigt var den låten med på någon samlings-skiva som jag och mor min köpte med när vi inhandlade vår första CD-spelare. Året tror jag var -95 eller så. Jo, jag vet att vi var sena med CD-spelaren, men vi hade tydligen inget intresse av den innan. Jag var 6 år då, och det var väl någon gång där jag började lyssna på musik, framför allt då Roxette som jag nämnt tidigare.
Paul Hardcastle har i alla fall släppt en ny skiva nyligen, som jag redan lyssnat en hel del på. Är man inte så van med chillout/jazz-scenen så borde man ge den en chans. För det är skönt, riktigt skönt. Musiken är väldigt lågmäld och nära, och är inte att rekommendera om man är arg eller har en massa överskottsenergi över. Annars fungerar den till alla möjliga tillstånd. Jag gillar det jättemycket.
För att byta bana helt har jag även lyssnat en del på Bloodbath och deras senaste alster Unblessing the purity. Det är brutalt, riktigt brutalt. Här hittar man blastbeats, äckligt manglande riff och det känns som 10.000 ton bara faller ner redan efter 10 sekunder av första låten. För er som inte känner till bandet kan jag säga att för sången står Mikael Åkerfeldt. För er som inte vet vem det är kan jag fortsätta med att han är sångare/gitarrist i det halvt legendariska bandet Opeth. Fast här sjungs det inte särskilt mycket, det growlas i massor!
Efter första lyssningen visste jag inte riktigt vad jag tyckte, jag hade liksom svårt att ta det till mig. Efter andra och tredje lyssningen sitter jag och nästan ler med detta mangel, om det nu är normalt. Det är 4 välproducerade låtar som har det som bra dödsmetal ska ha. Trummorna står Martin "Axe" Axenrot för, även han spelar i Opeth. Men jag tycker han gör sig mycket bättre i Bloodbath. Gillar ni groteska skivomslag, googla på Bloodbath. Har även hört att de ska släppa en DVD med en konsert från Wacken Open Air förra sommaren, den vill man ju nästan lägga beslag på.

Nu blev jag sugen på Opeth...

För övrigt kommer här att läggas upp en liten turné-dagbok från Ohlson-resorna som startar i Småland nu i helgen. Ska försöka fixa lite bra bilder också.

Sov gott allesammans.

Hur ser det ut därute?

Tjo, nu har jag knappt vart ute sen i fredags kväll. Den kvällen gjorde att jag behövde vara hemma någon dag och bara slöa. Glott på 2 bra filmer hittills, och fler lär det bli.
Den första jag glodde på var American Gangster. Har den filmen undgått någon? Jag tror inte det. Jag hade i vilket fall som helst ett stort hopp om den filmen. En väldigt maffig story om maffia-epoken i New York på 70-talet. I centrum står den svarte Frank Lucas (Denzel Washington). Frank Lucas tjänar sina pengar genom att sälja direkt-asien-importerat heroin, som smugglas med flygtransport från nån amerikansk militärbas under vietnamnkriget. Mot honom i filmen står Richie (Russel Crowe) som den trasige men mycket kunniga och lojala polisen. Jag drar ofta paralleller till en av mina favoritfilmer, Scarface. Upplägget liknar filmerna emellan en del, men skiljer sig rätt kraftigt i detaljerna och hur storyn utvecklar sig. American Gangster hade allt en bra maffia-rulle skulle ha. Framför allt fastnade jag mycket för fotot och för soundtracket. Storyn är riktigt bra också, jag älskar den verkligen. Men det är nåt som inte känns fullständigt när man kollat klart på filmen, vad det är vet jag inte. Jag måste nog kolla igen för att det ska visa sig. Vem vet. Jag tycker i alla fall att filmen är värd 8/10.

Den andra filmen jag såg var Juno. Jag har läst en del av kritiken den har fått, och det har onekligen varit bra. Polarna som sett den har också tyckt att det var en riktigt bra film. Och jag kan inte säga annat. VILKEN JÄVLA BRA FILM! Storyn är ju så skön och så rätt i tiden att man nästan ramlar av stolen bara för det. Och skådespeleriet, vilken grej! Manuset är ju helt underbart, och allt är bara bra. Jag vet inte om jag kan komma på nåt dåligt med den filmen. Mjo, den hade gärna fått vara lite längre faktiskt. Det var hur coolt som helst och se den här 16-åriga tjejen Juno lunka runt med sina stora magen i skolan, lite mer sånt hade inte varit fel. För hennes kommentarer till allt som sades var ju helt oslagbara. Men man fick det lagom mängd, och det kanske man ska vara nöjd med. Nu har ju filmen precis rätt portioner av alltihopa.
Har DU inte sett den, kolla på den snälla. You won't be disappointed.

Imorgon är det en ny dag, då får jag äntligen komma ut lite. Eller ja, ska förflytta mig iaf. Det är öppet hus nere på pingisen, och jag fick precis en utmaning av Sebbe. Så nu måste jag spöa han i pingis också, herregud! Sen efter det är det styrelsemöte, ska ta med lite skivor ifall någon vill köpa. Vill dom inte så plockar jag fram business-Putte ur väskan.
Utöver det så har jag äntligen kirrat ett par nya jeans, billiga var dom, å det ska fan kläder vara. Tack och lov för rea!

Till nästa gång, gör inget dumt! :-)

Påsklov Dag 0.1

Äntligen sitter man med kunskapen om påsklov i sina händer. Jaja, det var bildligt talat, det är i vilket fall som helst superskönt med lov. Det behövs åter igen väldigt mycket. Idag är det som alla vet skärtorsdagen som jag aldrig riktigt fattat vinken med. Både traditionellt och enligt den kristna kalendern. Den enda som verkade ha fattat det idag var Hampus som dagen till ära bar en rosa piké, uppmärksam var man! Som många andra dagar i skolan var denna en vanlig dag, man åkte dit, var där ett par timmar, sen drog man hem. Fick iaf ett skönt jam med Orry på vår långa lunch, ibland räcker med en elbas och trummor för att få till svänget. Och musikalförstörda som vi är blev det nån Rent-låt också, och det sitter rätt bra känns det som, även om det är mycket kvar att göra innan premiären.

Ikväll vet jag inte vad som händer, hoppas på nån typ av utgång, en öl eller en promenad spelar ingen roll. Klockan är 19.45 och kvällen är fortfarande ung. Imorgon blir det iaf middag och mys hemma hos Jennifer. NEJ! det är inte bara hon och jag. Vi är väl ett gäng på 7-8 pers som parkerar hos påsk-ensamma-Jennifer för en kväll. Det blir chill. Hoppas på god mat och en skön soffa. en trefemma duger bra också :)
Lördagen blir den stora dagen den här helgen, jag har två val:

• Ska/reggae-festivalen "One Eyed Giant" på Allhuset. Typ 9 band som spelar, bl a de två "just nu"-favoriterna Ska'n'Ska och The Liptones. Inträdet är 100:- (vilket inte är nåt att snacka om). Måste dock bara se till så man har folk som vill haka på. Jag hoppas på det.
• Annars hamnar på fekke hemma hos Hampus. Nej Hampus, jag vill inte prioritera bort dig, men du vet vad jag tycker. Det kan bli en riktigt rolig historia. Kul och träffa folk på fritiden som man inte träffar så ofta på fritiden, utan främst i korridoren på skolan.

Hur som helst känner jag mig rätt chill just nu. Kameran har gått varm i två dagar. Har ingen aning om varför men ibland får man någon sorts impuls. Kameran jag har är jävligt kraftfull egentligen, vill bara lära mig att få riktigt bra bilder. Då blir jag nöjd på riktigt!


Metal-Orry! Obs. Bilden är ett montage.

Ska man tipsa om nån musik idag då? Mjaa. Hmmz.... Ja, nu vet jag!
Jag ska tipsa om en av mina första idoler, har nog fortfarande kvar dem som lite idoler. Vet ärligt talat inte varför, men det är nåt med deras musik som tilltalar mig. Det är ju inte särskilt superbra egentligen. Men aja. Bandet är kanske lite otippat Roxette, och skivan jag vill tipsa om är deras andra skiva, Look sharp! som släpptes 1988. 20 år gammal i år alltså. Det var den skivan som gjorde att de blev stora i USA och i Australien. Ja, de gick faktiskt lite samma öde till mötes som ABBA. För det första spelade de in skivan i Polar Studios (om jag inte minns fel), precis som många av ABBAs alster. Och sen vart de stora i dessa länder. Kanske framför allt i Australien.
Skivan är i alla fall en "riktig" 80-talsskiva. Trummorna är till viss del programmerade, och är dem inte det så är de mixade som satan. Men skivan är så genomtänkt, men ändå så rå. Hitlåten The Look är nog skivans bästa låt officiellt. Och den är grym, och jag tror att de allra flesta har hört den någon gång i livet. Men resten av skivan är också riktigt bra tycker jag. Även om ljudbilden i sig är långt ifrån det så kallade "wall of sound" och ibland också kan vara lite tunn, så finns det en enorm charm i det hela. Syntharna ligger hela tiden väldigt snyggt tillsammans med gitarrerna.
Men det som jag faktiskt blir alla mest imponerad av är Marie Fredriksson. Det är nåt med hennes röst, spelar ingen roll vad hon sjunger, jag älskar det iaf. Samma sak är det Annie Lennox. De två har faktiskt liknande röster. Aja, har ni inte skivan, så ta fram den och lyssna. För det är verkligen en svensk klassiker i sig.

Dagen efter..

Tack som fan för igår! Skivan är här och jag känner mig j*vligt lyckligt lottad som får vara med om detta überkalas! Releasepartyt var helt röjjigt bra!

Tack tack tack & tack!

Vapenskrammel och revolution

Jaha, nu sitter man här. Det är kvällen innan den stora kvällen. Magen är full av oro. Dock inte för själva spelningen på releasepartyt. Utan för att fixa dit alla grejer, och sen få hem det igen. Samma kväll. Anders har ställt upp och köra mig imorgon eftermiddag. Det ska hämtas trumgrejer från totalt 4 ställen. En stor kram ska Vesa också ha. Han lånar mig sina trummor.

Aja, det ska bli jäkligt kul imorrn kväll. Det svåra känns nu att få hem alla grejer.

Jag har skrivkramp, kommer kommentarer från kvällen sen.

hej

Jag hatar ska

"Jag hatar ska, jag hatar måsten. Ångesten kommer som ett brev på posten"
Så sjunger Tobbe i Varnagel när de spelar sin elegansta skapunk-låt från senaste skivan, d v s deras sista skiva..
Det är ungefär så jag känner just nu. Den här veckan är full av grejer som bara måste göras och bli klara. I kronologisk ordning:

• Projektarbete, manuset skall helst lämnas in imorgon. Vilket jag och Hjalmar inte kommer klara. Men vi gör så gott vi kan.
• Samhälls-arbete. Grupparbete som ska in på fredag. Mycket luddigt arbete som är svårt att sätta ett slut på.
• Historia-arbete. Skall också in på fredag. Jag & Bobito ska skriva om Karl XII.
• Releaseparty. Det ska repas imorrn. Jobbigaste är att jag måste fixa egna trummor, med transport. Det är helt galet svårt å få ihop det.
• heldagsrep med musikalen på lördag, 09-18. Man lär ju vara ganska trött, redan på morgonen.
• Söndag är det folksamtalangens slutspel för pingiskidsen.
  
• Inte nog med det ska det pluggas till fysikprovet på tisdag nästa vecka, helt galet.

Sen ska jag fan ta ett långt lov. Roligt är att det är Ska-festival på Påskafton på Allhuset. Den går under namnet "One Eyed Giant" och bjuder på riktigt bra akter. Bl a The Liptones som faktiskt var svenskar. Sen kommer också mina favoriter Ska'n'Ska. Totalt är det 9 band och 9 DJs som lirar mellan 19-03 den 22 mars. SPIKAT att man måste gå dit. Fjuttiga 100:- inträde, det hade varit värt det dubbla.
Ikväll är det Slayer-mania i lurarna. Dessa grabbar är ju HELT otroliga. Senaste skivan "Christ Illusion" från 2006 håller ju absolut högsta Slayer-klass. Mycket tack vara ett en viss Dave Lombardo sitter bakom trummorna. Inte nog med det så producerade Rick Rubin skivan. Killen måste ju ha världens längsta meritlista, i alla fall när det gäller stora namn. Just nu sitter han i studion med Metallica, det säger en hel del. Dom grabbarna anlitar nog inte vem som helst. Ska det va' så ska det va'. Förvånande är att Slayer inte spelar på Sweden Rock eller Hultsfred, de ska spela på Arvikafestivalen. Men 2008 blir något av det häftigaste festivalåret någonsin.
Nu kommer det ännu en ny festival. Namnet är "Rockweekend" och ska vara kring Bollnäs någonstans, och redan bokade band är bland andra Helloween, Europe, Soilwork, Entombed och Mustasch. Det förstnämna har jag fortfarande inte sett, även fast jag velat det. Men de börjar bli, precis som alla andra oldschoolers, rätt gamla och gråa.

Aja, har man tid och skriva sånt här har man tid för skolan också. Take good care of yourself!

Domarjävel

Den här helgen har jag agerat domare i pingisens division 3. Tillsammans med min kamrat Asim dömde vi totalt 4 lagmatcher under helgen. Det var faktiskt genomlidligt denna gång. Vällingbyhallen håller mycket hög klass. Spelarna skötte sig bra och det bjöds på riktigt bra pingis från och till. Dagens skräll var när den precis föredetta Solna-spelaren Emmanuel Makatatos slog den grymt duktiga 89-an Shiva Singh med 3-0 i set. Hans kommentar "Äsch, det är bara kul och lattja pingis". Förutom det gjorde jag mitt livs första besök på Subway idag. Ååh vilka mackor! Det var bland det godaste jag käkat på länge. Pizzan, släng dig i väggen!

När jag kom hem satte jag mig och myste med en dvd med B.B. King. Hur mysigt som helst. Gång på gång ropas det ut "The king of Blues worldwide", och det är han verkligen. Även om han var 81 när dvdn spelades in (hösten 2006) och inte är alls lika pigg som han varit så kompenserar han det med sina enorma charm. Men än en gång blir jag lite lite irriterad på en sak; alltför ofta läggs det fokus på frontpersonen. Dessa stora stjärnor har alltid en enorm backup från sitt band, så även i detta fall. De nämns ett par gånger, visst. Men fortfarande. Jag antar att jag är för kollektivet. Ännu argare blev jag i höstas när skolan skulle på föreläsning om preventivmedel på Bio Skandia, Drottninggatan. Erik Segerstedt från Idol 2007 var och spelade 4 låtar. Eller vänta nu, han hade en kille med sig som också sjöng en hel del, och spelade den mesta av musiken på sin gitarr. Men hur mycket nämndes han? Efter att någon i publiken fick fråga det efter sista låten fick vi veta vad han hette. Av någon dum anledning blev jag riktigt pissed off.

Dagens låt: fortfarande bandet The Liptones, fast denna gång med låten "Moon ska". Jag har verkligen fastnat för hela skivan som heter "In English" från 2006. Kom till Sverige snälla!!
Detta kan vara den smarrigaste Ska'n jag hört. Förutom snyggpojkarna i Ska'n'Ska kanske. Jag håller fortfarande deras spelning på Kafé44 i höstas som en av mina favoriter. Trångt. Varmt. Svettigt. Ett attans röj. Bra låtar.

Aja, dags för ännu ett "avsnitt" av Wallander, lite mysigt på en söndagkväll. :)

Shuubiduu

Aggressioner

Två feta tjaffs får avsluta den här dagen. Det ena med någon jag inte känner, det andra med någon som jag bryr mig mycket om. Trist värre. Det är bara att ta det och gå vidare.

Murder by Death - Ash
Denna låt ger mig en hel del ikväll.

Dag unnamed.

Hallå! Idag har varit en helt okej dag så här långt. Började med att jag knappt vaknade, men jag kom iväg till skolan tidigt. Plötsligt märkte jag att jag satt och åt frukost i plugget. Hmm...
Näjj jag sov inte, men nära på var det. De två första lektionerna kommer jag knappt ihåg, det var nog matte och fysik. Kände verkligen att jag behövde en riktigt god lunch, och vad fick jag? Jo för fasen, Pasta Bolognese, hur gott som helst. Mycket kladd och mycket ost, precis som det ska vara.
Sedan blev det bara ännu bättre. Hade typ 45 min kvar på lunchen, då hittade jag Antons klass vilka jag gjorde sällskap med under lunchen. Sen drog jag å Anton ner till musiksalen. Vi fick igång ett riktigt skönt flow, vilket slutade med att jag fick en "ååååååh"-upplevelse. Vi satt och filade på lite nya idéer, plötsligt gjorde vi nåt som låg helt perfekt i fas. Trumma + gitarr = sant. Anton + jag = sant, hehe. Riktigt najs var det, men sen var det dags för nya lektion. Aja skolan sprang iväg och jag kom hem. Nu får man blicka framåt. I helgen ska det dömas seriespel i pingis i Vällingbyhallen. Nåja, det är ganska okej och det är bra pröjs, så det går för sig. Men sen måste det köttas projektarbete, samhälle och historia under nästa vecka. Det är tjockt. Allt detta gör att man måste skriva projekt ikväll, men så är det ibland. Ska man ha kul så måste man lida igenom visa saker helt enkelt. Ge och ta, ge och ta, ge och ta.

Snart är det dags för pingisträning igen, måste dock dammsuga innan. Blä. Men det är bara att köra på. Ge och ta, ge och ta.....

Idag vill jag tipsa om bandet The Liptones. Skapunk à la England. Hur skönt som helst. Man får en känsla av att tempot är alldeles lagom, intensiteten likaså. Blåssektionen gör ett mycket fint jobb. Det låter också som att en hammond-orgel är inblandad i det mesta. Hammond = alltid bra. Det som gör att detta blir verkligt intressant är den brittiska accenten i sången, mycket kul att lyssna på. Det är väldigt mycket text om frihet och kamp mm, men känslan är fortfarande glad. Än mer än klassiska Madness faktiskt. Bra låt är "My tiny red Dr.Martens boots".

Aja, stay awake. :-)

Releaseparty, releaseparty och releaseparty

Stressen ökar inför nästa fredag. Affischer måste upp, gästböcker skall bombas, likaså annons-sidor på t ex expressen och City. Trumkit måste fixas (Tur att man har Vesa), folk måste fixas. Skivan ska hinna komma, tröjorna hoppas vi också på. Skivan håller på att tryckas i Tjeckien, omslaget i Tyskland. Snacka om "Ohlsons circus". Aja, jag vågar i alla fall utlova en riktigt trevlig kväll, ska bli så jäkla kul å köra igång igen. Senaste gigget vi gjorde var 4 november i Haninge. Men den här våren blir fullpackad av spelningar. Oskarshamn, Kalmar, Norrköping och Sundsvall för att nämna några, totalt har vi nu bokat 9 spelningar under våren. Aja, nog om det.

Idag var ännu en medioker dag i skolan. Förvisso började dagen vid 11 med ett besök hos Miss tandläkaren. Jag gick därirfrån med en lapp om återbesök den 8 april för lagning av två hål. Fy Putte. Tur som f*n att det sker i år, nästa år måste man börja betala för sånt skit. Nästan så man sätter sig och bygger ihop sin egen borr så man slipper nån halv-gammal tandläkardam som drar igång borren med ett leende på läpparna. Bzzzzzzzzzzzz......

Ännu en dag med solen högt upp på himmelen. Fan man börjar redan tänka på shorts och T-shirt! Vad ska man göra i sommar då? Ja, först blir det till att smälta studenten. Sen får vi se om man orkar åka till Hultsfred för att röjja till Rage Against The Machine. Frågan är om det verkligen är värt att åka buss dagen efter studenten i 6-7 timmar, halvgrön och mycket irriterad över att sitta i en buss just denna dag, bara för att se ett av världens största band. Dött lopp. Blir det inte Småland så blir det troligtvis Stora Skuggan på lördagen, WTAI bjuder på ett riktigt bra startfält och det räcker med en buss på 20 minuter så är man framme. Annars är det väl tänkt att man ska jobba ihop stålar under sommaren. Troligtvis försvinner de pengarna till en Kina-tripp med Lelle. Vore riktigt kul och åka till andra sidan jorden och bara kunna snacka med en person. Det är ett mycket fascinerande land med en mycket intressant historia. Vi får vänta med att åka till september, annars lär man hamna i världens OS-kaos. Det går bort.

Nu ska jag jiddra vidare, höres.

Det börjar ljusna

Som sagt, det börjar ljusna ute, vilket man märker tydligt. Dagarna blir mycket lättare att genomlida och leendet på läpparna kommer fram allt oftare. Måste nog säga att jag har en riktigt stor kontrast mellan mitt vinter-humör och mitt sommar-humör, men så är det nog för de alla flesta. Det är bara så att jag verkligen märker det på mig själv, som om jag vore schizofren. Men så illa tror jag inte att det är, men aja! Superskönt att vårsolen börjar fatta läget igen.

Om två timmar är det dags för ett nytt OHSP-rep. Åter igen känner jag mig supertaggad, har verkligen en stor lust att spela ("Hur ovanligt är det" skulle nog Hjalle tänka). Det känns bara liksom lättare på något sätt, vädret har nog en del av det. Vi kör låtarna inför det väntade releasepartyt, men också inför turnén som inleds 28 mars i Oskarshamn. Det börjar sitta jävligt bra nu, tempot är högt precis som det ska vara. Önskar bara att vi snart ska dra igång med MT igen, jag har mycket kreativitet som vill ut ur armarna (och benen)

Idag har varit en alldeles lagom dag i plugget. Började med en god frukost som sedan följdes av en lektion som inte var en lektion. Lärar''n var inte i skolan så vi satte oss i bibblan och snackade skit istället. Mycket skön start. Matten var bara en enda stor väntan efter lunch, eller något annat? Bättre tider helt enkelt. Eftermiddagen ägnades åt "Karriärdag" vilket menades med att högskolor och universitet kom till skolan och ställde upp montrar med massa reklam om varför man just ska välja deras skola. Sedan gick vi på två föreläsningar, där den första var helt galant. Försäljningschefen (Sverige & Norge) på McAfee kom och snackade. Han var bra på alla sätt, bra humor och intressanta tankeställare. Den andra föreläsningen var från två halv-seriösa KTH-elever. Jag blev riktigt besviken, att slösa bort en timme av min dag på dessa två som bara snackade om gör-inte-det-för-att-det-är-tråkigt-grejer. KTH? Är inte det en seriös skola? Annat verkade dessa två tycka.

Idag vill jag tipsa om det japanska skapunkbandet Gelugugu. Deras skiva med 80-talscovers var skitball! Ingen bra sång och man förstörde förvisso känslan i vissa låtar. T ex i Prince's "Purple Rain" som exploderade i snabb baktakt. Men de gjorde Guns'n'Roses "Sweet child o'mine", The Police's "Message in a bottle" och Blondie's "Call me" på ett riktigt kul sätt. Baktakten funkar bra, och jag vill fan se dem live och få röjja en massa till detta skojjeri.

Ja, hej och hå. Nu börjar det mörkna där ute också, usch >.<

skrivsugen

Jag vill skriva igen, men jag vet inte om vad. Jo nu vet jag!
Min stationära dator har halvt lagt ner, har fått flytta till laptopen för en kväll. Det känns surt
eftersom jag planerat att kolla på DMB-dvdn. Jag fick springa ner till pingislokalen ikväll för att leta efter pingis-bossens plånbok, men utan resultat. Känns riktigt jobbigt för hans skull. Sedan hittade jag sängen hemma och glodde på Numbers och CSI:Miami. Det var den fredagen det.

Här kommer en fin bild på mäktige Carter Beauford från Dave Matthews Band--->