Det finns ingen tid över. Jag hinner inte, har inte velat, har inte vågat. Åtminstone inte när mörkret tar plats större delen av dagarna. All den pigga kraften jag har haft under dessa dagar har en längre tid gått åt till allt annat förutom till att skriva på den här bloggen. Jag får frågan då och då, varför skriver du inte längre?
Svaret är vid första anblicken ganska simpelt.
Precis som jag ofta nämnde i mina sista inlägg under senvintern förra året, 2011 alltså, så skulle det handla mycket om jobb. Sannerligen mycket jobb. Så länge jag väljer att kalla det för jobb, mitt arbete.
Samtidigt är det min hobby.
Det här med bordtennis.
Min frisör brukar säga att det är en ynnest att få arbeta med sin hobby. Och hon säger det alltid med sådär lagom inspirerande ton i sin röst. Har hon varit på sitt jobb för länge? Samma salong i 10 år? samma gata? samma kunder? Det låter ofta som att hon avundas det jag får hålla på med. Faktum är att jag ibland avundas mig själv.
För två-tre år sedan, då jag delvis hade pingis på agendan, såg de oftast ut enligt följande.
Ungdomsträning i Solna BTK:s lokal, ungdomsträning i Solna BTK:s lokal, döma en seriematch i division 2 i Vällingbyhallen, träning i Solna BTK:s lokal igen. Det var då det jag hade sett hitintills, och jag var jättenöjd med det. Jag visste ju inte bättre då.
Sen kom Örebro och sen kom pojkrummet i Stockholm tillbaka till mig. Tillkom gjorde studieskulder och arbetslöshet. Jag var fortfarande utan universitetsexamen, men jag var tusen erfarenheter rikare.
Sen har det bara exploderat i sådda frön som lett vidare och blivit nya frön. And so on.
Utan att sätta det i kronologisk ordning så skulle väl ett axplock kunna se ut ungefär såhär.
Stockholms Bordtennisförbund. Hålla pingislektioner för 9-åringar i hela stor-Stockholm. Vara med om Senior-SM, ta mig vatten över huvudet då och hamna bölandes i en gränd av alla anspänningar. Vikariat på Svenska Bordtennisförbundet, totalt grön men ambitiös. Lära mig hålla ordning på ett skrivbord och få ihop något som kallas för administrativt arbete. (Skulle aldrig ske hemma). Gör min första domarinsats i en Superettanmatch. Blir c.a 10 st sådana. Första Pingisligamatchen blir i finalen uppe i Söderhamn. Utbuad av hemmapubliken. Är med på allvar som arrangör på SOC i Eriksdalshallen. Kommer på vad som är roligast med pingis, stora tävlingar och att räkna på barriärer. Tackar ja till att sköta hall, material och logistik under Veteran-VM. Arenan som tidigare endast besöktes enstaka gånger vid konserter eller hockey blir nu mitt hem i två veckors tid. Globen. Globen. Globen. Kan inte nämnas för ofta. Mindre än månaden kvar nu. WOW!
Jag är såklart kvar i Solnas pingiskällare, det får jag inte glömma.
Men framförallt, jag har fått träffa så mycket inspirerande och drivna människor. Det går inte att understryka tillräckligt hur kul det har varit att lära känna alla dessa människor. Det är fortfarande lika kul att träffa nya.
Vem är hon? Vem är han? Var kommer de ifrån? Vad är de bra på och vad tycker de om? Jag är ständigt nyfiken.
Jag har under mer än en ett års tid totalt fokuserat på pingisen. Fokuset kommer att vara fortsatt stort även framöver. Men det är nu när sommaren är på väg som man öppnar upp sig och känner inspirationen flöda.
Jag har annat jag vill göra också. Andra steg jag vill ta. Andra prioriteringar.
Som en vis man sa till mig i fredags. Det ena kan föra fram det andra, och sedan föra det tillbaka och vidare.
Sommaren är verkligen här.
It's all good.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar