Vart tog den söta lilla...

Vart tog egentligen mitt gamla liv vägen?

Jag har knappt tid med nåt förutom jobb och sådana åtaganden längre.

Eller rättare sagt, jag gör inget annat. Tid är ju helt relativt.

livlina?

Jag hade liksom inget val längre.

Antingen så går jag till prylaffären och skaffar mig en helt ny mobil eller så köper jag ett nytt batteri till min befintliga.

Ja, men tänk er, jag kan prata i runda slängar 10 minuter innan telefonen lägger av. Strax därefter kan jag på nytt slå på mobilen, och då är batteriet snart uppe på 50% igen. Ett samtal till, och efter fem minuter är den lika död IGEN! En ohållbar situation.

Jag måste ju för bövelen kunna lita på att telefonen fungerar en hel dag åtminstone.

Jag är alldeles för lat för att hålla på och fundera och testa runt och så. Jag letade helt enkelt upp nån vettig sajt på nätet och slängde iväg en beställning på ett nytt pinfärskt batteri. 100 spänn.

Om två dagar fungerar mitt liv som det ska igen.

Det här inlägget är kryptiskt.

En lärd man.

I helgen var jag i Örebro och hälsade på. Tillbakablickarna blev många. Har jag saknat Örebro? Ja. Var det rätt val att flytta hem? Det bästa val jag gjort.

Vet inte exakt hur jag ska förklara saken, men jag tror jag har lärt mig mer om mig själv under de senaste 5-6 månaderna än jag gjort på typ 10 år.

De senaste veckorna har onekligen trampat i liknande spår. Jag har gjort saker jag inte brukar göra, hängt med människor jag inte brukar hänga med, valt alternativ som tidigare skulle vara konstiga för mig att välja.

Kanske beror det på min tillvaro just nu. Massa jobb, nya miljöer, nya fräscha perspektiv på livet.

Jag ser också bättre rent fysiskt, sånt går ju att inhandla i form av glasögon. Smart, va?

Jag känner oftare vad som bör ske på mina villkor, eller andras villkor. Eller vilka saker som bara kan ske. Jag förstår snabbare när jag inte mår bra, och att jag kan göra nåt åt det.

Tänk vad en flytt hem till Stockholm kunde göra.