De finns dem som vet att jag inte är världens största hejare av högtider. Jag tror på spontanitet alla dagar om året. Exempelvis tycker jag inte julafton är den mest givande dagen under julen, för mig har det i flera år nu varit juldagen, vilket jag har nämnt tidigare. Varför är det så? Jo, för jag har känslan av att juldagen är den enda egentliga dagen på året som du är helt fri från sysslor. Du behöver knappt klä på dig. Men visst skadar det inte känslan med lite snö.
Det beror kanske på att julaftnarna oftast har varit väldigt lugna, inga stora ståhej. Fast maten är väl ändå höjdpunkten på denna Jesu Födelse dag. (Nej, jag är inte kristen). Men sen några år tillbaka har jag och min "gamle" vän Robin alltid hängt på julaftonsnatten. Ibland ha vi tagit en lång promenad runt Solna, nått år satt vi gamla replokalen i vår gamla skola. Det är schyssta minnen.
Om man tänker på det där med spontanitet, vad är det som säger att man inte kan festa på en tisdag och hålla sig hemma på fredagen. Är det en kul kväll kan man ju lika gärna köra.
Vad är det som säger att man inte
kan lägga ned mer tid och laga veckans godaste (och dyraste) måltid på en onsdag? Det är samma sak med nyår, har nästan aldrig planerat in någon fet fest. Har alltid varit käk hemma, och sedan har det blivit lite som det fallit in. Dock minns jag att förra året blev ganska udda. Var ute alldeles för länge i kylan med en flaska skumpa i handen, vilket resulterade i 3 veckors grov förkylning. Samtidigt som jag skulle börja jobba på ICA Maxi. Fast det vart ju en ganska kort session.
Men jag antar att det är annorlunda i år. Kanske inte för att jag helt plötsligt fått ett stort infall av julkänsla. Snarare för att man är hemma i Stockholm lite längre än en helg. Nästan 2 veckor lär det bli nu. Jag längtar verkligen, både till julafton hemma och till nyår då jag ska på nån middag/fest i Hammarby Sjöstad med Anton och Tove å en massa annat folk. Men också alla andra dagar som är öppna för dejts med alla dom bästa. Det ska bli najs!
Jag kan ändå redan nu säga vilken som kommer bli
den största högtiden för mig nästa år.Det är ganska givet.
Lördag 13 februari. Stockholm. Dave Matthews Band står på scen.Visst kostar det pengar, men det är bannemej den största present jag kan tänka mig.
Och det verkar bli ett helskönt gäng som ska med. Och om detta skulle vara julafton så kommer
30 mars vara nån annan stor högtid. Opeth står på Circus scen. Helt givet.Ja, musiken är viktig i mitt liv.
På tal om det så ska jag äntligen få låna hem en gitarr imorgon. Yazmine är grymt schysst som lånar ut. Yazmine är också den skönsjungande tjejen som jag och två polare i klassen (Vigge & Elias) håller på att starta band med. Det ska bli grymt spännande att testa att ha en tjej som sångare. Jag är ju mest van med Anders sköna stämma i ett flertal tidigare projekt/band.
Detta band kan verkligen bli nåt bra. Diskussionerna är grymma, och vi verkar vara fyra helt olika individer i en grupp där alla har många idéer. Vi har dock inte börjat repa än.
Men min "time will tell"-livsstil visar sig bäst genom mina sena kvällar och nätter. Mitt tydligaste sätt att inte följa mönster. Men nu ska jag faktiskt sova.
Har faktiskt tenta imorgon. Och där går gränsen, dom åker man till!
Dagens låt:
Simon & Garfunkel - The sound of silence