fredag, juni 19, 2009
tisdag, juni 09, 2009
Sweden Rock Festival - efteråt
Ja, nu är det väl dags att recensera hela skiten. :)
Jag å Anton såg totalt 25 akter, några av dem såg vi inte hela, men näst intill. Sen har vi räknat bort några som vi bara såg nån låt med. Då räknas det inte :)
Ska fan skriva en lista på alla vi såg.
Onsdag
=====
Innocent Rosie
Deathstars
Torch
Sevendust
Witchcraft
Amon Amarth
Lite av Blaze Bayley
första halvtimmen av Uriah Heep, men sen blev det för kallt.
Torsdag
======
Rage
Volbeat
Candlemass
Flogging Molly
ZZ top / Seventh Wonder
Over The Rainbow
Twisted Sister
Fredag
=====
Neil Morse
Marillion
(Lita Ford)
Kamelot
Motörhead
In Flames
Lördag
=====
Blackfoot
Journey
Forbidden/Electric Boys
Dream Theater
Europe
(halva) Heaven & Hell
I stora hela är jag grymt nöjd. Bäst på onsdagen var Sevendust och Amon Amarth. Förstnämnda var festivalens stora överraskning för min del, fick den där riktiga livekänslan som man sällan får. Ett band man aldrig sett tidigare, men man bara rycks med mer och mer. Deras trummis var det coolaste jag sett live.
Amon Amarth var mäktigt. Säga vad man vill om growl (-sång) och deras "vikingametal", men de gör det riktigt bra. Grymt samspelat band med grymma gitarronanier. Uriah Heep var skitbra och jättepigga till skillnad från ryktet. Men det vart så jävla kallt så vi drog, vilket vi ångrade bittert efteråt.
Torsdagen var den mest intressanta dagen tycker jag. Rage på förmiddagen, var perfekt morgonmetal. Inte samma trummis som tidigare, då mäktiga Mike Terrana hade hand om det. Men de har gitarrvirtuosen Victor Smolsky. Jag såg de på klubben våren 2007, detta var dubbelt så bra! Volbeat var ju folkfest, vi stod till vänster om ljudtornet i en mer iaktagande än röjande position. Men det var grymt! Candlemass var ju fett, ett tag. Jag fick de två låtar jag ville ha. Sångaren hade dock ett jävligt segt mellansnack.
Lagom till Flogging Molly hade vi trängt oss längst fram. De var hur jävla grymma som helst. Eftersom jag själv är inne i punksvängen uppskattar jag deras enkelhet djupt. Vi fick hålla i oss där framme, för att inte hamna för långt bort från våra väskor som vi ställt framför grindarna. ZZ Top var jättetrist, allt kändes som en transportsträcka fram till hitsen, och då hade vi redan gått till tältet och kikat på Seventh Wonder. Dream Theater-inspirerat band från Stockholm som kommer bli stora med tiden! Tekniska genier och grym sångare! Over The Rainbow var en annan av festivalens stora överraskningar. Innan hade man haft känslan av att detta skulle bli en coverspelning, men det kändes som allt annat. Helt klockrent gig, Joe Lynn Turner i högform, och bandet var supertajt. Keyboardisten hade haft 4 dagar att förbereda sig på. Bra trummis i Bobby Rondinelli också.
Twisted Sister var makalöst bra. Vi konstaterade efteråt att de gör allting skitbra på egentligen ingenting. Dee Snider borde få pris som bästa frontman, vilken kille. Hans skämt om "Oriental mat" var gudomligt!Och när alla höll upp tändare och mobiltelefoner i mörkret, det var fett!
Marillion på fredagen var jätteskönt. Jag hamnade i nån typ av trans och bara stod och blundade och rörde mig med musiken. Skönt att inte allt bara var hårt och snabbt. Lita Ford fick 20 minuter, skittråkigt. Sen taggade vi för Kamelot. Grymt bra powermetal, grym sångare och äckligt bra band. Sångaren tappade rösten efter 4 låtar, men det var fantastiskt ändå! Det regnade som fan så vi drog å bytte om och kom tillbaka lagom till mina favoriter Motörhead. Det var så jävla bra. Det var högt, dock inte fullt lika högt som på Hovet för 3 år sen, så man hörde allt. Jag röjde som fan en bit bak, men storknade sen för att sedan komma igång lagom till sista 3 låtarna. Det var verkligen skitbra. Kompromisslöst, och de gör ju aldrig en dålig spelning.
In Flames var ju bara mäktigt. Pyro för 450.000. Jag lyssnar inte på dem i vanliga fall men det var ju riktigt fett. Såg dem med Slayer för 2½ år sen, det var bra redan då. Men jag tror inte att jag nånsin kommer gilla skivorna.
Å så sista dagen. Vi började vi 15 med Blackfoot. Grymt sydstatarband som firar 40 år i år. Ganska rockigt och bra låtar rakt igenom. Men med festivalens mest onödiga trumsolo. Sen var det Journey. Vi gillade dem som fan, men det blev dock lite för mycket powerlåtar. Hade varit skönt om de chillat ner på nån låt. Det var ju power från början till slut. Sångaren sjöng ju skiten ur alla, men kändes dock opersonlig. Men låten Seperate Ways är ju en riktig godbit!
Dream Theater, också en av mina favoriter, gjorde en GRYM spelning. De kan ju inte göra nåt annat iofs, men det hade en väldigt intressant setlist, blandade från väldigt många skivor. Jag hade väl helst velat se dem kanske 3 timmar, kändes för kort. Ljudet var dock knas för keyboard (Jordan Rudess).
Europe var skitbra, även om jag inte lyssnar på dem eller gillar dem så oerhört mycket. Men det var allt annat än en trött spelning. Det var nog största folkfesten på hela festivalen.
Sen kom fiaskot Heaven & Hell. Vi gick efter 5 låtar. Stod inte ut med ljudproblemen. Skandal, inget snack om det!
Campingupplevelserna är en annan historia. :)
Jag å Anton såg totalt 25 akter, några av dem såg vi inte hela, men näst intill. Sen har vi räknat bort några som vi bara såg nån låt med. Då räknas det inte :)
Ska fan skriva en lista på alla vi såg.
Onsdag
=====
Innocent Rosie
Deathstars
Torch
Sevendust
Witchcraft
Amon Amarth
Lite av Blaze Bayley
första halvtimmen av Uriah Heep, men sen blev det för kallt.
Torsdag
======
Rage
Volbeat
Candlemass
Flogging Molly
ZZ top / Seventh Wonder
Over The Rainbow
Twisted Sister
Fredag
=====
Neil Morse
Marillion
(Lita Ford)
Kamelot
Motörhead
In Flames
Lördag
=====
Blackfoot
Journey
Forbidden/Electric Boys
Dream Theater
Europe
(halva) Heaven & Hell
I stora hela är jag grymt nöjd. Bäst på onsdagen var Sevendust och Amon Amarth. Förstnämnda var festivalens stora överraskning för min del, fick den där riktiga livekänslan som man sällan får. Ett band man aldrig sett tidigare, men man bara rycks med mer och mer. Deras trummis var det coolaste jag sett live.
Amon Amarth var mäktigt. Säga vad man vill om growl (-sång) och deras "vikingametal", men de gör det riktigt bra. Grymt samspelat band med grymma gitarronanier. Uriah Heep var skitbra och jättepigga till skillnad från ryktet. Men det vart så jävla kallt så vi drog, vilket vi ångrade bittert efteråt.
Torsdagen var den mest intressanta dagen tycker jag. Rage på förmiddagen, var perfekt morgonmetal. Inte samma trummis som tidigare, då mäktiga Mike Terrana hade hand om det. Men de har gitarrvirtuosen Victor Smolsky. Jag såg de på klubben våren 2007, detta var dubbelt så bra! Volbeat var ju folkfest, vi stod till vänster om ljudtornet i en mer iaktagande än röjande position. Men det var grymt! Candlemass var ju fett, ett tag. Jag fick de två låtar jag ville ha. Sångaren hade dock ett jävligt segt mellansnack.
Lagom till Flogging Molly hade vi trängt oss längst fram. De var hur jävla grymma som helst. Eftersom jag själv är inne i punksvängen uppskattar jag deras enkelhet djupt. Vi fick hålla i oss där framme, för att inte hamna för långt bort från våra väskor som vi ställt framför grindarna. ZZ Top var jättetrist, allt kändes som en transportsträcka fram till hitsen, och då hade vi redan gått till tältet och kikat på Seventh Wonder. Dream Theater-inspirerat band från Stockholm som kommer bli stora med tiden! Tekniska genier och grym sångare! Over The Rainbow var en annan av festivalens stora överraskningar. Innan hade man haft känslan av att detta skulle bli en coverspelning, men det kändes som allt annat. Helt klockrent gig, Joe Lynn Turner i högform, och bandet var supertajt. Keyboardisten hade haft 4 dagar att förbereda sig på. Bra trummis i Bobby Rondinelli också.
Twisted Sister var makalöst bra. Vi konstaterade efteråt att de gör allting skitbra på egentligen ingenting. Dee Snider borde få pris som bästa frontman, vilken kille. Hans skämt om "Oriental mat" var gudomligt!Och när alla höll upp tändare och mobiltelefoner i mörkret, det var fett!
Marillion på fredagen var jätteskönt. Jag hamnade i nån typ av trans och bara stod och blundade och rörde mig med musiken. Skönt att inte allt bara var hårt och snabbt. Lita Ford fick 20 minuter, skittråkigt. Sen taggade vi för Kamelot. Grymt bra powermetal, grym sångare och äckligt bra band. Sångaren tappade rösten efter 4 låtar, men det var fantastiskt ändå! Det regnade som fan så vi drog å bytte om och kom tillbaka lagom till mina favoriter Motörhead. Det var så jävla bra. Det var högt, dock inte fullt lika högt som på Hovet för 3 år sen, så man hörde allt. Jag röjde som fan en bit bak, men storknade sen för att sedan komma igång lagom till sista 3 låtarna. Det var verkligen skitbra. Kompromisslöst, och de gör ju aldrig en dålig spelning.
In Flames var ju bara mäktigt. Pyro för 450.000. Jag lyssnar inte på dem i vanliga fall men det var ju riktigt fett. Såg dem med Slayer för 2½ år sen, det var bra redan då. Men jag tror inte att jag nånsin kommer gilla skivorna.
Å så sista dagen. Vi började vi 15 med Blackfoot. Grymt sydstatarband som firar 40 år i år. Ganska rockigt och bra låtar rakt igenom. Men med festivalens mest onödiga trumsolo. Sen var det Journey. Vi gillade dem som fan, men det blev dock lite för mycket powerlåtar. Hade varit skönt om de chillat ner på nån låt. Det var ju power från början till slut. Sångaren sjöng ju skiten ur alla, men kändes dock opersonlig. Men låten Seperate Ways är ju en riktig godbit!
Dream Theater, också en av mina favoriter, gjorde en GRYM spelning. De kan ju inte göra nåt annat iofs, men det hade en väldigt intressant setlist, blandade från väldigt många skivor. Jag hade väl helst velat se dem kanske 3 timmar, kändes för kort. Ljudet var dock knas för keyboard (Jordan Rudess).
Europe var skitbra, även om jag inte lyssnar på dem eller gillar dem så oerhört mycket. Men det var allt annat än en trött spelning. Det var nog största folkfesten på hela festivalen.
Sen kom fiaskot Heaven & Hell. Vi gick efter 5 låtar. Stod inte ut med ljudproblemen. Skandal, inget snack om det!
Campingupplevelserna är en annan historia. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)