Flashbacks från Musikalen i Blackan

Igår var jag o Anders i Blackan för att köpa 4 biljetter till morgondagens kvällföreställning. Vi passade på att kolla in årets musikal-gäng in action. När vi satt i ett hörn i aulan kom en massa minnen tillbaka. Alla var mer eller mindre skrattframkallande. Hilmo (läraren) hade peppsnack med hela gruppen samlad omkring sig. Det kändes som att allt som sades, sade också vi förra året. Alla kommentarer, alla "musikalskämt".. Vi kunde till och med sätta namn på folks kommentarer, som kunde ha varit personer från våran årgång så att säga.

När vi hade musikal förra året hade jag ett rent helvete bakom trummorna. Jag var heltäckt bakom skynken och såg knappt publiken, eller scenen. Och jag har gnällt på det länge. Varje gång man har pratat med någon om "Rent" har jag alltid gnällt om det. Men nu kan jag inte säga ett skit längre. De två trummisarna i år har det rent ut sagt förjävligt. De har byggt en koja runtom och över trumkitet. Bokstavligt talat. Enda chansen att se de andra i bandet är genom ett litet titthål i plexiglaset. Resten är täckt av plattor och skynken. Jag hade det lyxigt i jämförelse.

Fan alla underbara minnen, jag skulle göra mycket för att få göra om det en gång till. En klar höjdpunkt.

Jag kommer ihåg när jag på en av föreställningarna började en låt alldeles för tidigt. Anton skulle byta gitarr och jag skulle spela ett litet mellanintro under de korta bytet. Istället sätter jag igång med låten, och vilka blickar jag fick från Anton. Har aldrig sett såna blickar från honom innan, eller efter. Men duktig som han är grejade han att spela med en "felstämd" gitarr ändå. Men jag fick en del skuldkänslor, och jag fick höra det efteråt. Men han totalmissade på nån låt nästa föreställning så då blev han tyst.

Jag kommer ihåg när något nummer var färdigt och skådespelarna klev av scenen för att nästa skulle börja. Då glömmer någon av dem att stänga av sin mick. Vad generade alla blev när personen började prata högt om sin insats backstage. Ett par fula ord kom det fram också. Sen när personen märkte att micken var på blev det alldeles tyst.

Jag kommer ihåg när Sillen skulle upp och spela en låt. Han gick upp från sittplats och skulle kliva över en monitor, sen tog han ett litet felsteg och trampade sönder Dags lampa. Verkligen trampade sönder den. Eller när han skulle placera sig bakom mitt trumset och råkade gå in i mina "chimes" (klockspel) mitt under ett jättetyst parti. Men han hade tur, han gjorde det i takt.

Jag kommer ihåg när Anders sjöng "I'll cover you - reprise". Vi gjorde sex föreställningar och jag fällde en tår på fyra av dem, och fick extrem gåshud varje gång. När man tittade ut på publiken under numret fanns det inte ett ansikte som inte totalfokuserade på Anders. Det var till och med några fullvuxna män som grät. Obeskrivligt mäktigt.

Jag kommer ihåg när Carro och Emil skulle köra "Tango Maurine", med tillhörande dans. I en av sekvenserna skulle Carro tappa Emil på ett visst taktslag. Det funkade på en av sex föreställningar. Inte för att jag kunde se det, men lyssna kunde man allt.

Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst, men pallar inte. Man skulle kunna skriva en bok om det.

Det ska i varje fall bli superkul att kolla "Hair" imorgon. Och är jag riktigt snäll kommer jag köpa med två öl till trummisarna som "Jag-vet-hur-ni-känner-er"-present.

En ny måndag, och ännu mer gäspning

Jag sliter inte direkt livet ur mig idag. Men likväl sitter man och gäspar timmarna i ända. Så hård helg blev det ju inte? Det kanske är luften här nere på kansliet som gör sitt jobb, någon ventilation finns ju knappast.

Om en timme åker jag å Anders till Blackan för att köpa biljetter till veckans musikal. Jag ser verkligen fram emot att få känna på stämningen igen. I år spelar de "Hair". Onsdag kväll it is :)

Torsdag ska jag glo på Kuling och Original High 5 på Stampen. De förstnämna kan jag ju, men OH5 har jag inte sett tidigare. Detta är deras blott andra spelning. Ska bli kul att se Robins i sin "nya" konstellation.
Fredag kväll kommer bli väldigt trelig tror jag. Repris på förra årets födelsedagsfirande hemma hos Carro Bergman. En stor altan, grillad mat och trevligt folk. Ja just det, ölen också. Ska bli zoooopernajs.

Annars är det mycket pingis i veckan. 3 träningart, 3 skolpingispass, Skol-DM onsdag förmiddag, Tyresötävling på lördag (coaching) och så jobbet på det. Det bästa med allt är att man nästan aldrig har tråkigt nuförtiden. Det finns en 3-4 grejer per dag inplanerade, men behöver ändå inte stressa runt som en galning.

Apropå ingenting, snart kommer sommaren och förhoppningsvis den första demon med "Cold Carrot". Vi är spända som fan, hoppas ni också är det. It's gonna be the greatest ever.